Jadå, livet löst! Vad nu?

Pengar skänker inte lycka. Att man har så man klarar sig är förstås skönt, men för hög lön gör en inte lyckligare. 

Personligen har jag aldrig känt att mycket pengar gör mig lyckligare. Jag uppskattar inte längre det jag tar alldeles för givet. 

En av de vanligaste sakerna folk ångrar när de ligger på dödsbädden är att de jobbade så mycket, och inte tillägnade tiden till sin familj och sig själva. Livet är ingen tävling i hur mycket pengar man kan skaffa. Vad har pengar för betydelse om man ändå inte får tiden att använda och njuta av dem?

https://www.dagensps.se/privatekonomi/jobb-karriar/sa-hog-lon-behover-vi-for-att-bli-lyckliga/#

Mer pengar ? mer problem

Sedan dess har flera studier visat att ju större inkomst en person har, desto nöjdare är hen. Lyckokurvan fortsätter dock bara upp till en lön på 50 000 till 70 000 kronor i månaden.

Högre inkomst än så verkar inte öka känslan av lycka, i stället kan risken för stress och nedstämdhet öka

Du gör felet många i din sits gör. Du jagar det omöjliga och det är omöjligt eftersom du inte kan styra livet i detalj.  För när saker utom din kontroll händer måste du liksom börja om igen från början med nya perspektiv och nya förutsättningar.  Du kommer aldrig nå ditt mål på det sättet, för att livet inte funkar så helt enkelt. Och bara om ett par få år är dina barn vuxna och många saker är plötsligt alldeles för sent. 

Vad händer om du blir långtidssjukskriven? Din fru vill skiljas om 3 år och får hälften av det du äger. Ditt hem brinner ner. Ett barn gör fel val i livet och skapar konsekvenser i åratal framåt. En cyberattack låser alla dina pengar.  Du blir blåst på ett kontrakt..  osv osv..  vad betyder pengarna då? 

Du behöver ändra fokus och sluta tro att mer pengar löser det tomma hålet i ditt inre. 

Du/ni får sätta upp nya mål, livet tar inte slut för att man blir 30. Köp ett mysigt utlandsboende där ni kan spendera sköna somrar/oåsk/höstlov, rolig sak att göra tillsammans och också fokusera på att lära sig språket, kulturen och allt runt detta. Många år a fantastisk familjetid.

Sen så ska du inte jämföra dig med vänner, det är aldrig bra. Alla har olika förutsättningar och olika mål och det reflekteras i hur man lever. Nu är jag äldre än du och därav kanske högre lön och mer investerat, men jag har nära vänner som har löner på över 1 miljon i månaden, om jag skulle gå runt och jämföra mig med dem hela tiden så skulle jag så klart vara jätte deprimerad, men så är inte fallet.

Hitta lyckan i det nu gör och sätt upp nya mål, ni har länge kvar att lev och utveckla er.

Livet har ju knappt börjat när man är 30 år! Du har med andra ord så otroligt många roliga upplevelser kvar! 

Alla som har barn får lägga ca 20 år på vart och ett av dem oavsett när de skaffas. Dina vänner som inte har barn ännu kommer att ha sina 20 år lite senare än du bara. Då kan de inte jobba över och sådant, utan då kommer du ha massor av tid till sånt när dina barn har flyttat ut. 

Fundera inte så mycket på hur mycket pengar andra har eller hur mycket fritid de har, utan fundera mer på dig själv och din familj. Hur vill ni ha det? Vad tycker ni om att göra tillsammans? Vill ni göra en längre resa någonstans och uppleva något ihop? 

Finns det någon hobby du vill ta upp? Något som bara är för själen, inte för att tjäna pengar eller för att det ska se bra ut inför andra. Något som bara är för dig? 

Grattis!
Nu är det dags att sätta nya mål som får dig att vilja utvecklas. Men glöm inte bort ?familjemålen? som får dig att njuta av livet på vägen. 

Det är lika viktigt att sätta upp mål som ?uppleva Skogslivet med familjen?. 
Hitta en balans i dina mål, pengar är som du säger inte allt och det bör då inte heller vara dom enda målen du sätter upp. 

Glöm inte att du redan uppnått som dina kompisar inte gjort, du har en egen familj med allt som det innebär! 

Fast andra med lägre inkomster än era klarar sig. Ni kan arbeta mindre, bo mindre, konsumera mindre. Då kan ni lägga tid på att fiska och vara i skogen. 

Men du vill inte det. Varför? Är det viktigt med status?

När barnen flyttat hemifrån, då är ni lite över 40, då kan ni fokusera på att samla pengar. Varför vara lediga och fria då, när ni inte längre har barn hemma? 

Tycker du prioriterar fel. 

Eftersom du lagt frågan under psykisk ohälsa kan jag inte låta bli att reflektera över hur du egentligen mår innerst inne och varför du tror att det hål du har inom dig automatiskt måste vara brist på pengar? 

Du riskerar en osund inställning till pengar och framgång och vad lär du då dina barn? 

Anledningen till att jag la den här är för att varje dag börjar med en äcklig känsla i magen för att sedan gå över i takt med att jag blir distraherad av annat under dagen, kör tacksamhets övningar osv.

Men den känslan signalerar helt klart att något är "fel". Sen om det är att jag håller på att nöja mig med mindre pengar än jag egentligen velat ha eller om det är i andra spektrumet att jag fokuserar på pengar trots att det egentligen inte är det jag vill fokusera på är ännu oklart. 

Ett fokus på att bygga upp även ditt psyke och självkännedom kommer att ta bort både känslor av tomhet och behovet av distraktion för att döva tomheten.

Att ha gott om pengar är bra, det underlättar lycka. Samtidigt är pengar som mål helt värdelösa, du behöver mer mening med livet än det ytliga.

Att du bryr dig om att tävla med dina vänner visar att du fortfarande är väldigt ung (vilket du är) och tomheten som nu kommit visar att du är påväg att bli en riktig man som vill ha ordentlig grund och rot i sig själv.

Vem du är avgörs inte av vad du för tillfället tycker om att göra och dylikt, utan den du är ligger betydligt djupare än så.

Sitt ner lugnt i båten, skiten kommer😬 barn som strular, sambo som fular sig..allt kan hända i framtiden så bara njut av lugnet du har. Du kommer säkerligen hitta något du verkligen vill göra senare. 

Fast många som får barn tidigt får ju barn sent också. Det kommer skilja 18 år mellan min äldsta och yngsta som föds i början på nästa år. Det blir inte 20 år utan det blir mycket mer. Åtminstone när man är kvinna finns det ju en övre gräns för när man inte kan skaffa fler barn så ja nån som får barn senare har ju oftast fler år utan barn när man kan göra vad man vill. Jag har ju valt det här själv och tycker om barn men samtidigt kan jag känna mig väldigt låst ibland och jag känner att jag missade ganska mycket när jag var ung eftersom jag fick barn så tidigt. Ångrar mig såklart inte men skulle nog rekommendera andra att vänta. 

Nu är det kanske så att TS är klar med barn och då är det ju skillnad .. Men jag tror absolut att det finns fördelar med att vänta med barn och leva lite mer innan, pratar inte om att man måste festa men typ resa , bli klar med utbildning , kanske bo utomlands, satsa på karriären.. allt möjligt. 

Jag håller till exempel på med en högskoleutbildning nu när jag är 36 , höggravid och har en 2,5-åring. Jag kan ju säga att det hade varit lättare om jag hade gjort det innan jag fick barn men jag har alltså haft barn sen jag var 18 år. Säger inte att det gäller TS för de verkar ju ha utbildat sig innan och iallafall varit lite äldre. Men att säga att livet inte blir svårare för att man skaffar första barnet när man är tonåring jämfört med när man är 30+ utan att man bara skjuter på det jobbiga blir lite fel. 

Ja, det är klart att det finns de som har barn med stora åldersskillnader.

Det är ju ett val man gör precis som allt annat. Själv har jag bara ett barn och honom fick jag när jag var 40. Det passade mig perfekt skulle det visa sig.

Min syster var 18 när hon fick sitt första barn och båda hennes pojkar var utflugna när hon var 42. Så kan man också göra och det blev lika bra.

Jag menar inte att man skjuter på det jobbiga, utan snarare att man har sina föräldraår under en period (de flesta skaffar trots allt barn inom en kortare period). Man får bara ta det när det kommer. 

TS har gjort valet att ha barn tidigt och då kommer de bli barnfria tidigt såvida de inte skaffar en kull till... 

Jo visst kan det bli bra oavsett när man väljer att skaffa barn. Men nej jag skulle inte säga att de flesta skaffar barn inom en kortare period , jag känner många som har stor ålderskillnad mellan barnen. Min sambo är 13 år äldre än sin yngsta lillebror till exempel , känner en som har 20 år mellan barnen, en annan som fick första när hon var 17 och andra när hon var 36. Bara några exempel.. Skulle säga att det inte är så ovanligt att någon som får barn tidigt skaffar barn senare i livet också. Och ja det är ju ett val man gör såklart :) 

Och ja jag skulle säga att det oftast är bättre att skaffa barn när man är  30-40 ungefär än när man är tonåring även om det gick bra för din syster och går bra för många. Det är lite OT eftersom TS inte var tonåring men när man pratar om tonårsgraviditeter är det absolut inte alltid så enkelt som du skriver : ?Så kan man göra också och det blev lika bra?.. även om det blev det för din syster.