34 år, lämna pojkvän som inte tar nästa steg?

Ju fler högskolepoäng man har desto smartare är man.

Vilket innebär att kvinnor är smartare än män eftersom kvinnor i mycket större utsträckning läser på högskola.

"oplanerat gravid" ett annat ord för skaffa barn utan samtycke. gör abort och gå vidare. 

Båda har lika mycket ansvar. Kvinnan har sista ordet av förklarliga skäl men det krävs två för en graviditet.

Jag var i en liknande situation för ca 8 år sen. Vi hade varit tillsammans i 6 år och senaste 2 åren var jag enormt sugen på att starta familj. Men det kom hela tiden uräker från honom och saker han ville göra klart först. Så jag väntade. Han ville vara 30 år, ha en viss lön, ett visst jobb, bo på ett speciellt ställe.. När han väl uppnått allt detta var han fortfarande tveksam. Så jag lämnade. Det var ett av dom bästa beslut jag gjort. Exet är en fin person och vi hade en bra relation, men jag var inte alls redo att offra framtida barn för honom.

Nu är jag gift med en underbar man och är gravid med vårt andra barn ♥️.

Mitt råd = tvekar han, så lämnar du, för er bådas skull! 

Ni behöver ju prata genom detta. Vägrar han prata finns det inget du kan göra än att vänta i ovisshet. Detta kanske du kan försöka förklara för honom, och att det inte är en bra lösning?

Men är det helt dödfött så behöver du ju fundera på om det är bättre att ni söker vidare på varsitt håll. 

Det var dåligt av honom att mer eller mindre tvinga dig till abort. Om han verkligen älskade dig och verkligen ville ha barn, så skulle han i stället accepterat att ni fick barn lite tidigare än tänkt. Vad är det för konstig idé att allt måste passa perfekt i tiden för att få barn, fel tid = abort. Det är inte alltid man får barn när det vore "perfekt". 

Det jag tänker på när jag läser din TS är "he's just not that into you". Att han inte vill prata är också ett varningstecken.

Flera säger att du ska vänta på honom, inte pressa honom etc. Men du har inte tiden på din sida.

Vad är värst - att det inte blir någon framtid med just den här killen eller att du aldrig får några barn?

Väntar du så blir du allt mindre fertil. Tar det sedan slut så kan det vara för sent för dig att få barn, medan han fortfarande kan få barn med en yngre kvinna.

Gör du slut så kanske du inte hinner hitta en ny man som du älskar och som älskar dig i tid. Men du kan hitta någon bättre än denna "kanskeman". Och du har möjlighet till donatorinsemination om du är beredd att få barn utan barnafar.

Hon borde ge det ett halvår utan prat om barn tycker jag, inte hela sitt liv förstås.

Om en man inte är redo att få barn i ett långt förhållande i ca 35-årsåldern och inte kan komma med något rimligt skäl till det är han nog inget att satsa på. Det kan väl handla om en mängd olika saker, men en del män är inte så familjeorienterade och många vill gärna vara unga och obundna hela livet. Förstår att det är en svår situation, men du är redan förbi din mest fertila ålder så du har ingen tid att förlora. Jag skulle rekommendera att kräva att ni behöver prata om detta och att det behöver finnas en plan om att få barn väldigt snart, annars kommer du att lämna. Och också vara beredd att göra det då.

Lämna honom för guds skull!! Slösa inte din tid på honom mer. Han hittar bara på massor av ursäkter för att han inte vill göra allt detta med dig. Jag är ledsen men det är sanningen. Jag säger detta då jag satt i samma sits som du och förlorade 8 år av mitt liv för att jag väntade och väntade. Träffade en man som visste vad han ville och allting flöt på som det skulle. Om du måste böna och be en man om det mest simpla så skulle jag råda dig att lämna fort som fan. Jag skriver till dig så som jag hade velat att någon skrev och pratade till mig på den tiden så jag kunde vaknat upp och insett tidigare. Man blir lätt blind när man är i en sån här situation. Jag vet att du tänker på din ålder osv. inför att träffa en ny och att den biologiska klockan tickar men du kommer förlora mer tid på honom än att hitta en ny. 

Ta hand om dig och glöm aldrig att DU är priset!!

Hon har ju redan väntat ett halvår? De hade ju bestämt att de skulle börja försöka till hösten, som sen inte blev av för att jobbet blev "så stressigt". Det mest troliga här är ju att om hon fortsätter vänta, och speciellt att vänta utan någon slags diskussion för att lösa problemen under tiden, är att han troligtvis inte är sugen på barn om ytterligare sex månader heller.

Jag känner instinktivt att detta är jättefel. Du är 34 år.
Trots 4 år avsluta och gå vidare i livet! Du kommer ångra ihjäl dig om det fortsätter.
På det sättet han resonerar ringer alla typer av varningsklockor monumentalt!
Du har bara ett liv. Ta vara på det!

Jag skriver inget kategoriskt om ifall stanna eller lämna.  Jag vet ju inget om ert förhållande. Däremot säger jag att jag hade valt att ta mitt ansvar som far vid oplanerat havandeskap, inte uppmanat min fru till abort men varit beredd att lägga om min planering. Det finns många fall där mannen är den som tar första initiativet till aborter.

Om du tror att ni skulle bli bra föräldrar tillsammans så kan ni ju boka in er på parterapi vid ett tillfälle och se vad det ger. Kanske finns det en knut hos honom som han inte är medveten om och som kan knytas upp relativt enkelt/snabbt.

Men annars, lämna så fort som möjligt.

Ja

Låter som ett hopplöst fall, tyvärr.

Ni skulle börja försöka men det blev "stressigt på jobbet"? Jo, tjena. Hur ska han hantera ett föräldraskap med så dålig stresshantering? Låter som att han skulle bli en belastning som partner om ni faktiskt fick barn ihop.

Men det blir nog inget barn. Han halar väl på det för att han inte är så sugen. Och med tanke på att han ville göra abort i 30-årsåldern... Så blir det nog inget barn.

Jag var själv med en sån man i åtta år. Snäll och trevlig, men han lät alla framtidsplaner bara rinna ut i sanden, inget eget intresse för att diskutera eller planera inför det. Jag fattade till slut läget, gjorde slut och träffade en annan. Vilken känsla! Att vara med en man som är en aktiv deltagare i våra liv! Som visar intresse och aktivt planerar framtiden! Hade jag vetat att det kunde vara så hade jag dragit mycket fortare, haha. Vi har både hus och barn nu och skrev en bok av bara farten, för vill man så kan man. Mitt ex är 44 och har fortfarande inga barn.

Tycker det låter som att du gjort allt du kan. Planerat, diskuterat, väntat in, respekterat hans nej... Om du fortfarande vill ha honom efter allt detta kanske du ska ge det hela en sista, allvarlig diskussion. Are you in, or are you out? Fast å andra sidan skrumpnar mina äggstockar ihop totalt vid bara tanken på hur trist det hade varit som start på ett föräldraskap att behöva ställa ultimatum. 

Jag håller med dig. 

ingen kille som vill ha familj. Med andra ord du måste välja någon annan partner.