Trött på egoistiska vänner

Jag väntar själv mitt fjärde barn men jag tycker det är mycket roligare att umgås och prata med mina ?vanliga? vänner (många av dom har inte barn) som pratar om allt möjligt än med typ nån mamma från öppna förskolan.

Jag tycker faktiskt inte det är roligt att bara prata om barn och graviditet och sånt utan tycker det är kul att höra mina vänners historier om resor , fester , dejter och sånt. Även mina vänner som har barn pratar om annat också.. Har lite svårt för folk som inte kan prata om andra saker faktiskt. 
Såklart pratar jag om mina barn också men inte bara om det. 

Tror inte det är så att TS vänner saknar empati.. Man måste liksom inte bli sån att man bara kan prata om blöjbyten och olika barnvagnsmärken och sånt bara för att man själv får barn. Man är ju fortfarande en person. Och jag tycker som sagt att det är tvärtom, det är kul att höra mina vänners historier som ett avbrott från mitt liv som mest handlar om barnen nu. 

Jag pratar inte bara om blöjmärken och vagnar. Har aldrig gjort det faktiskt. Men vad är det som gör att det anses vara intressantare att höra om en rejvfest än om mitt barns utveckling? Jag fattar att rejvfester är en stor del av min systers liv och därför frågar och lyssnar jag på hennes utläggningar. Men det som just nu upptar mitt liv är min dotters utveckling. Varför skulle jag inte kunna få prata om henne ibland? Jag vill inte bara mötas av likgiltig tystnad när jag berättar om mitt liv.

Jag tycker det är roligare att höra om en rejvfest än någons barns utveckling ja.. Även om jag både är gravid och har småbarn. Och när jag vill diskutera mina barns utveckling och sånt brukar jag mest göra det med personer som också har erfarenhet , antingen vänner med barn , min sambo eller min mamma eller svärmor. Brukar oftast inte diskutera det med kompisar som inte har barn..

Såklart pratar jag om barnen med kompisar som inte har barn också typ roliga saker de har gjort eller något som är jobbigt men pratar om mycket annat också och jag tycker det är roligt att höra om deras liv med fester och allt möjligt. 

Men alla är ju olika , tycker ni inte alls om att prata om samma saker kanske det är bättre att inte umgås så mycket och att du försöker hitta nya vänner som gillar att prata om samma saker. Om jag hade en kompis som jag tycker verkligen bara pratar om saker som jag tycker är tråkiga och ointressanta hade jag inte umgåtts så mycket med den kompisen. Eller så får ni som nån annan skrev hitta nått att prata om som båda tycker är intressant. 

Nej men precis. Jag svarar ju inte alltid när de ringer längre. Rejvfest var kul att prata om för cirka 20 år sedan. Nu tycker jag inte att det är särskilt kul längre. Men jag får väl inse att syrran och jag inte står varandra nära längre och jag får väl fösa ur bästa kompisen ur mitt liv och helt enkelt inse att vi inte har så mycket gemensamt längre. 

Jag tror det här började långt innan du fick barn. Jag tror det här är en vanlig dynamik för kvinnor (Jag är man så kan ha fel, det här är bara observerat. Skjut mig inte feminister) kvinnor verkar ha en uppdelning där några kvinnor utses till "lyssnare" och andra "talare". Vem som är vad bestäms tidigt. Lyssnarens uppgift är att...lyssna, stötta och hjälpa de andra kvinnorna, men utan att själv ta plats.

Vill hon prata, ta plats, eller har problem så får hon väl gå till sin man eller nåt istället, de övriga kvinnorna bli irriterade på henne om hon går ur sin roll.

TS är nog en "lyssnare" och det här började förmodligen långt innan hon fick barn. Om det är någon tröst så är "lyssnare" ofta de absolut attraktivaste kvinnorna personlighetsmässigt (åtminstone ur heterosexuellt manligt perspektiv).

Kan säga att jag har noll intresse av andras barn, definitivt nu när mina egna är stora, men även innan det. När mina barn var små gjorde jag allt för att slippa prata om barn, blöjor, pureer och kräksjukor med mina privata vänner. Ville bara vara jag själv (inte mamman) med dem.
Det (bland annat) har nog gjort att jag inte bytt vänkrets under barnaåren. Vi har samma livsfrågor, läser böcker osv. Vi har mer tid för vänskapen nu än tidigare, och det är mysigt.

Om en perifer vän skulle få barn så skulle jag kanske inte vara superengagerad i det. Men om min bästa vän skulle få en bebis nu (vilket inte är fysiskt möjligt) så skulle jag try my heart out for her....och verkligen hänga så mycket som möjligt med henne i hennes värld. Skulle definitivt passa  barn/bebis så att hon kunde få sova.

På samma sätt har en annan nära vän en handikappad äldre dotter, och det är ju förstås inte min egen värld, men givetvis gör jag allt för att vara insatt i min kompis situation, lyssna på henne och stötta henne. Tar ut dottern på lunch någon gång ibland...och så.

Menar med mitt inlägg att det är skillnad på vänskaper, och när det gäller äkta vänskap så är man kvar, från bådas håll, och intresserar sig för den andra. Delar varandras liv.

Det jag menade är väl att jag själv (precis som du) tycker att det är tråkigt att prata om typ blöjor , barnmat och kräksjuka även när det är en stor del av mitt liv. Iallafall med mina vänner. Behöver jag diskutera nått sånt brukar jag oftast göra det med sambon eller svärmor men vi pratar såklart om mycket annat också.

Och när det gäller TS exempel med rejvfest så är det inget jag gillade att gå på ens när jag var yngre, har varit på två (en som jag jobbade i baren på) och det är absolut inte min grej, för mycket ljud och för mycket folk. Däremot kan jag tycka det är roligt att höra om mina kompisar har någon rolig historia från en sån fest. Det är mycket jag inte vill göra själv som jag ändå tycker om att höra , läsa eller se på film om.

Men ja just typiska småbarnsgrejer kanske inte alltid är jätteoroliga att varken prata om eller lyssna på.. tycker inte jag iallafall och det är nog många som håller med , både med och utan barn.

Man kan ju bry sig om någons barn utan att tycka det är kul att prata om sånt. Har en nära vän (som väntar sitt första barn nu) som har varit väldigt engagerad ii mina barn , gått på musikal och teater med min dotter , hjälpt mig rensa ut och fixa iordning hemma inför när min yngsta (som hon är gudmor till) skulle födas och jag var höggravid med massa krämpor.. Men bara för det betyder det inte att jag pratar  om blöjor , barnmat , tandsprickning, amning osv med henne utan jag pratar gärna om annat och hör om hennes liv. Nu när hon själv ska få sitt första barn ger jag iförsej gärna råd om hon skulle vilja ha det :)