Trött på egoistiska vänner

Jag engagerar mig sjukt mycket i deras privatliv! Kan allt om deras dejtingliv, sexliv, vilka klubbar de besökt osv. Men om jag ens så mycket yttrar något om mina barn får jag noll respons. Min syster klankar ner på mitt liv och menar att hennes är mer spännande. Kul. Jag känner att jag måste dra mig undan eftersom, ja, vad får jag ut av umgås med folk som uppenbart inte bryr sig ett skit om mitt liv? För mig är det självklart att vänner bryr sig om vad som händer i ens liv. Men men, nu ska jag inte gnälla mer här. ;) ville bara skriva av mig lite. 

Klart att du ska kunna gnälla av dig här, speciellt som du inte verkar ha andra som bryr sig, här kan man ju få lite stöd och kanske lite pepp för att orka vidare och kanske få lite annat perspektiv . 

Ta en paus från vänner som inte kan ge dig det du behöver och njut av din bebis och ställ inte för höga krav på dig själv så du kraschar.

Hoppas att du inom sinom tid hittar nya vänner som du känner är på samma plats som dig och som förgyller livet för er.

Kanske kan du hitta nya vänner även på någon FB grupp för ensamståend, jag är med i några och dem har också skapat en Messinger grupp där man kan få kontakt med andra i samma situation.

Stort lycka till 🍀

Sluta umgås med energitjuvar. Människor som bara tar och tar, och dessutom klagar på dig, är inte värda din tid.

Ber du om hjälp? Om de inte är barnmänniskor är det svårt, alla vet inte hur man ska underhålla ett.

Då de inte är intresserade av barn så är de inte, är någon trött pga dålig sömn pratar man om annat då en utläggnings om bebis dåliga sömn inte är intressant. Det betyder inte att empatin inte behöver finnas men ni är intresserade av olika saker. De kan tro att du vill bli distraherad av samtal om annat.

Anpassa mötesplats borde de dock göra.

Jag var den första av mina vänner som fick barn och jag kan väl säga som så att bör jag umgicks med dem så var det inte så mycket prat om mitt barn etc. Tyvärr är det väl så att många föräldrar tycker man ska prata mest om sitt/sina barn eller att vännerna ska ha mer intresse för det än vad de har. 

Tycker ju att man får anpassa sig till sina vänner mer och de som inte har barn får man förstå att de inte är så intresserade. Barn får men prata mer om med de som har. Sen givetvis får ju vänner höra lite och kanske fråga en del men det ska inte vara huvudgrejen. 

En kusin till mig fick barn ett år efter mig. Trots att jag hade barn själv så blev det för mycket fokus på barn och framför allt hennes. Kan säga att jag ledsnade och vi slutade umgås. 

Vill man ha kvar sina vänner så måste det gå från båda håll. 

Som frivilligt barnfri, med både kvinnliga och manliga frivilligt barnfria. Har jag aldrig haft det problemet. JUST för att dom flesta av oss inte umgås med folk som har barn. Just av den enkla anledningen du nämner.

Jag tycker personligen också att föräldrar och folk med barn. Är något enkelspåriga. Och väldigt inne på att saker och livet bara kan se ut på ett sätt. Lite trångsynta.
Något som stärks i denna tråd. Då folk med barn tenderar och tro att dom nått någon slags milstolpe. För att dom fått barn.Och hur vi andra som valt ett annat liv utan barn. Lever så fel, och behöver växa upp etc.. Något jag aldrig riktigt förstått för att vuxenlivet för mig handlar mer om självständig och att vara självförsörjande.Det blir väldigt begränsat.

Jag känner att jag inte har något gemensamt med föräldrar.Och det blir ännu mera uppenbart just när alla som har barn, automatiskt antar att alla andra vill ha barn. Don kan inte riktigt tänka utanför boxen. Och se olika perspektiv. Oftast ska det ständigt pratas om barnen. Jag undrar om du kanske är mer stött över det, än något annat? Men om dom absolut inte frågar dig någonting. Bryt. Det tyder bara på totalt ointresse. Även din syster kan behöva reflektera över sitt beteende. On det är så som du beskriver.

Däremot tror jag att om man är två personer som båda har barn. Flyter konversationen på mer naturligt och är mer framåt.  Du har alltså mer utbyte av folk som själva har barn. Nu tycker jag det säger sig självt. Och din syster är ju familj. Men när det kommer till vänner. Skulle jag börja leta i miljöer där föräldrar håller till. Förskola, dagis, skola etc. Då kommer du nog känna mer glädje över att umgås och ha vänner. Som dessutom har lika intressen och samma sorts liv som dig själv.

Vad tråkigt att din syster och vän så tydligt visar ointresse för dig och ditt liv och barn. 
Det kan ju krocka lite i vissa relationer när någon skaffar barn och lever familjeliv medans den andre lever loppan med festliv osv. Det är så olika typer av liv. Därav stor risk att ni tappar varandra åt båda håll.
Här hör jag ju att du lyssnar och visar intresse så som en kompis bör, även om du egentligen inte tycker deras fester och bakfyllor är så kul att snacka om. Men man förväntar ju sig samma givande tillbaka från dem och sen tycker jag det är konstigt att inte intressera sig alls bara för att man själv inte har barn? Ska man helt ointressera sig om ens vän börjar plugga och man själv jobbar? Om ens vän skaffar pojkvän och man själv vill leva singel, ska man då fråga noll om vännens relation och pojkvän eller ens ställa en följdfråga när vännen nämner något som är jobbigt i relationen? För mig är det sjukt ego och väldigt märkligt beteende. Jag tycker absolut att du ska låta relationen med både vän och syster rinna ut i sanden och se dig om efter ny vänner. Kanske nya med barn? Kan ju vara lite extra kul med vänner som lever precis samma typ av liv som en själv och då kanske känner ett mer genuint intresse av dig och ditt barn? ☺️ Öppna förskolan är ju en superbra mötesplats. 
Lycka till!

Kan tillägga att när jag fick mina två barn så oförändrades min nära relation till min syster och 3 bästa vänner, som ingen hade barn. De levde festliv men fortsatte ändå vara lika bra vänner som alltid. De ville ses precis lika ofta som vanligt och ville hjälpa till, lyssna och frågade saker och visade ett genuint intresse för mina barn. Troligen pga att de älskar mig och därav så betyder även mina barn något för dem, även om de inte vill/har egna. 

Så fint! Det är ju så det ska vara! =)
Jag har fått lite nya vänner via öppna förskolan. Men känns trist att det blivit såhär med syster och bästa vännen. Jag börjar jobba snart och jag har alltså andra intressen i livet än mina barn. Men just nu under föräldraledigheten har det varit så tydligt hur lite dessa två är beredda att kompromissa för att träffa mig. Och det var ju just i detta skede i livet jag behövde dem som mest. Tyvärr känner jag att mitt intresse för att umgås med dem har svalnat.