Anonym (Motpol) skrev 2024-11-30 12:03:26 följande:
I min familj så gick skalan mellan att dricka något glas ytterst sällan till att alkohol i princip var tabu. Ända upp i 17-18 års åldern hade jag aldrig druckit mer än en folköl. Så hos mig fanns det en enorm spänning och förväntan kring alkohol och hur det påverkar en. Jag kan väl säga så här, jag var inte direkt förberedd eller bra på att hantera det när jag började dricka.
Många år senare så kan jag konstatera att det nog hade varit bättre med en mer avslappnad syn på alkohol under min uppväxt. Då kanske jag inte hade blivit så fixerad vid det och låtit bli att dricka så mycket. Jag har blivit bättre på att kontrollera mitt drickande under åren men har fortfarande svårt att skaka av mig den spännande och förbjudna känslan.
På högtider med familj vill jag inte vara berusad men myser gärna till det med någon öl och kanske lite whiskey. Får jag barn någon dag hoppas jag att jag kan visa att det går att dricka ansvarsfullt. Förhoppningsvis slipper de min fascination med det där hemliga och förbjudna.
Jag har samma erfarenhet som du, fast från andra hållet. I min familj har alkohol alltid varit en del av livet. Mina föräldrar tog något glas vin till maten då och då, blandade någon drink ibland och gick på fest där det förekom alkohol. Jag har aldrig varit nyfiken på alkohol och aldrig känt något sug efter att dricka mig full. Nu som vuxen dricker jag gärna vin, champagne eller en god drink, men jag dricker aldrig mer än ett par glas.
En av mina bästa väninnor levde i en familj där alkohol var bannlyst. Det var stort hysch kring alkohol. Min väninna var 14 år när hon drack sig full första gången och dessutom råkade ut för sexuellt övergrepp eftersom hon blev drängfull och däckade och råkade ut för en äldre kille som utnyttjade situationen. Hon fortsatte sen dricka rejält under tonåren och som ung vuxen och har många händelser som hon ångrar.