Det här med barn och tävlingar

Tack för svar! Och tack alla andra som har svarat och kommit med bra råd.

Jag tänker lite så också.. Problemet var att enda sättet att fortsätta med den sortens dans på den dansskolan hon går i var att börja i den gruppen som är inriktad på tävlingar. En av hennes kompisar bytte på grund av det. Jag tyckte det skulle bli kul men var samtidigt lite orolig .. 

Såklart måste man lära sig att klara av motgångar och att man inte alltid vinner, nu var det ju dessutom första gången för henne och många som inte gick vidare. Men samtidigt tänker jag att aktiviteter ska vara roliga , det ska ju göra henne glad och få henne att må bra och det gör det ju inte när det blir så här, speciellt när kompisarna ska jämföra sig med varandra. Nu var ju dessutom jämförelsen lite orättvis eftersom det funkade olika i de olika tävlingsklasserna, 

Tror det är klokt som ni tänker om fritidsaktiviteter. 

Ja, vi tänker lika om det. Hoppas att du hittar en grupp som passar er. Kan också slå ett slag för karate/kampsporter, vilket ger mycket av det som dans ger, kroppskontroll, styrka, god fysik, disciplin, men utan bagaget som en del dansstudior dras med, som utseende fixering och taskiga kroppsideal. 

Och jag slänger med ett tips om kommunal kulturskola. Kostar bara ett fåtal hundralappar (hos oss) och har fokus på den enskilda elevens utveckling, inte jämförelse med andra. 

I min dotters ena idrott får barn inte tävla förrän de är 11 år. Fram tills dess är det tävlingar där inga resultat tas upp, utan man får själv skriva upp resultat. Barnen får öva på tävlingsmoment, utan att tävla på riktigt.

Någon ovan skrev att det är omöjligt att barn inte lär sig om tävlingar och jag är helt ärlig. I skolan jämförs allt. Vem fick den svåra mattestencilen och vem fick den lättare? Vilka hinner till extrauppgifterna? Det är ett ständigt jämförande redan på lågstadiet och jag tycker att det är skönt att hålla barnen ifrån det också på fritiden.

Jag skulle aldrig sätta min 8-åring i en dansskola där de tävlar. Hon älskar att dansa till och jag tycker att det ska bygga på att det är kul i den åldern. Rörelseglädje och dansglädje. Ok med uppvisningar. Men tävling nej, det tar bort glädjen direkt.  Dessutom är det en individuell tävling och inte i lag, tycker om också det gör en skillnad. Jag tränade själv gymnastik när jag har barn men när det skulle börja tävlas så ville jag inte mer. Inte för att jag måste vinna men för att fokuset hos alla blev något helt annat än att träna och ha kul. Jag skulle satsa på annan dansskola, finns många som inte håller på med tävling. Man kan bli duktig ändå även om man inte börjar tävla som 8-åring, kanske tom bättre.

Det finns många som gillar att tävla, jag var själv en av dessa när jag var liten. Tävlingen gjorde mig även mer motiverad att träna. Så folk är olika.

Jo jag förstår absolut hur du tänker. Hon har gått i mer än 1,5 år (började i början av 2023) men det har aldrig varit aktuellt med tävlingar i hennes grupp förrän nu. Hon var lite tveksam först också.

Jag trodde väl inte riktigt att det skulle gå till så här heller, vet inte exakt vad jag trodde men tänkte mig väl typ att det kanske skulle vara en 1a , 2:a och 3:a kanske och att de andra bara inte hamnade där på pallplatserna och att det inte är en katastrof första gången man tävlar. Men nu var det ju så att några inte gick vidare till finalen och inte gick vidare från andra chansen heller.. i hennes klass medan alla gick vidare till final i andra klasser (som kompisens) där de var mycket färre. Och även i finalerna var det ju någon som kom sist. Och det känns kanske som att de är lite unga för sånt.. 

Jag har en äldre dotter också som gick på dans i flera år och de tävlade aldrig , det var bara uppvisningar. Tyvärr finns inte den dansskolan kvar.

Känns som att jag kommer ha jättemycket ångest inför nästa tävling om hon är med på den, ska såklart prata med henne ordenrligt innan isåfall. Det är dessutom bara en månad efter jag kommer ha gjort kejsarsnitt om allt går som det ska ..  Och jag kunde knappt sitta ner en sekund den här gången fast jag är höggravid. Kanske värt det om hon verkligen tycker det är kul men inte om hon bara blir ledsen.

Nej ska fundera på om hon ska byta grupp eller dansskola och prata med henne och kanske med dansläraren och fråga vad hon tänker om det, det kan ju inte vara första gången nån blir ledsen så de borde ju ha erfarenhet. 

Och ja tävling i lag hade ju känts bättre, nu kan de ju bli så att de ska tävla mot sina bästa kompisar. Nu tävlade hon inte mot bästa kompisen men jämförde sig ändå med henne. 

Ja alla är ju olika men jag tänker att det är lite skillnad när man tävlar i lag också och får tävla med sina kompisar istället för mot sina kompisar.
Jag säger inte att det är fel med tävlingar men jag tänker att 8 kanske är lite ungt. 

Och det beror ju på hur mycket det hjälper att träna också. Här var det ju inte så att kompisen hade tränat mer men hon tävlade i en annan klass , där hon var en av de äldsta mot 5 personer istället för 19 som min dotter och där alla gick vidare (i kompisens klass). Ett äldre barn eller en tonåring kanske hade haft lättare att förstå att det är skillnad och att de inte borde jämföra sig med varandra men min dotter såg ju bara att kompisen gick till final, fick en medalj och var jätteglad. 

Men ja visst kan det vara roligt med tävlingar också.. Jag tänker att det kanske hade varit bra om nån från dansskolan hade funnits där för barnen efteråt litegrann iallafall när de är så små, de har ju mer erfarenhet. Det kostar ju ändå mer än 6000 per termin. 

Ja 11 år låter ju kanske mer rimligt att börja tävla egentligen. Ska göra med dansläraren vad hon tänker. Tyvärr kan inte dottern fortsätta på samma nivå på samma dansskola utan att det är i gruppen som är inriktad på att tävla. 

Hon har ju tränat ganska länge (som sagt snart 2 år) men ja jag har ju sagt att det här är första gången och det kommer gå bättre sen, hon får öva ännu mer inför nästa gång. Hon har ju inte tävlat innan så det är ju helt nytt, 

Men allt det blev ju lite svårt i och med det där med kompisen som nog inte ens har gått lika länge men som tävlade i klassen under eftersom hon är ett år yngre. 

Hade nog känts bra om någon från dansskolan hade förklarat skillnaderna mellan olika klasser och kanske funnits där litegrann efter tävlingen, de har ju mer erfarenhet. 

Så små barn är ju inte direkt finkänsliga när de pratar om sånt heller.. Till exempel, jag väntar mitt fjärde barn och skulle verkligen tänka på vad jag säger om jag pratar om det med nån som kämpar med att få barn. Eller om jag har klarat en tenta (pluggar nu) och min kompis är ledsen för att hon inte klarade den skulle jag tänka på vad jag säger till henne.. Sånt klarar de flesta vuxna. Men inte de flesta 7-8-åringar. Så det är väl bland annat därför jag tänker att det kanske skulle vara bättre egentligen att vänta med tävlingar tills hon är äldre, då är nog kompisarna bättre på att trösta och peppa varandra. 

Det din dotter måste lära sig nu är att kunna glädjas åt andra oavsett hur det gått för henne själv. Det tar tid och är svårt, många vuxna verkar inte heller klara av det. Att du får ont i mammahjärtat av att din dotter är med om helt vanliga besvikelser tyder ju på att även du har svårt för detta. 

Sen ska hon såklart  få fortsätta att dansa och tävla om hon vill det, och ni har möjlighet till det. Men hon måste vara medveten om chansen att vinna och att kunna hantera att inte komma på den plats hon hoppats på. 

Din roll som förälder är ju att hjälpa henne med allt detta. Du tröstar och peppar och förklarar hur livet fungerar. 

Kära du, du skriver att detta var hennes FÖRSTA tävling. Det är första gången som hon får uppleva känslan av att göra sitt bästa men att det inte räckte hela vägen. Det är absolut nödvändigt att lära sig det. Det är naturligt att ibland bli ledsen och negativa känslor är i allra högsta grad förknippade även med det vi älskar mest. Tror du inte att världens bästa dansare har känt frustrationen över att ramla i en föreställning? Att Zlatan aldrig varit arg över missade mål? Carola aldrig känt besvikelsen när en ton blev sur?

Om din dotter inte fick fortsätta med dans nu för att hon blev besviken denna gång skulle du bara beröva henne saker - och du skulle skicka signalen att du straffar henne om hon inte alltid är glad.

"Något tips för hur man undviker att barnen blir ledsna?"

Ja du TS, hade någon knäckt den koden hade hen fått Nobelpriset

Att bli ledsen och besviken är normalt. Det låter helt idiotiskt att din dotter inte skulle fortsätta med dans för att hon blev avundsjuk på sin kompis...

Jag håller med de som talar sig varma för kulturskolan och icke-tävlingsinriktade aktiviteter.

Alla är vi olika och alla är inte gjorda för att tävla. Vissa tycker det är jätteroligt, men nu verkar inte din dotter vara den typen. 

Barndomen är betydligt tuffare idag än den var när jag var barn. Det är inte länge kvar tills din dotter börjar jämföra sig med andra på sociala medier och även där får veta att hon inte duger eller lever upp till idealen. (Väldigt få av oss gör ju det.)

En lugnare miljö utan fixering på resultat tror jag är rätt väg att gå. Särskilt som du ju väntar en liten till som även hon/han kommer vilja gå på aktiviteter och bli körd hit och dit. Det kan bli mycket jobb. 

Såklart ska hon fortsätta med dans. Men det finns andra grupper och dansskolor där de inte tävlar. Det var det som jag funderade på isåfall. Och att hon kanske kan börja tävla när hon är lite äldre isåfall om hon vill. Eller så får hon fortsätta nu iallafall. 

Tror det är många som har läst och missförstått. Hon ska inte sluta med dans , det är inte ett alternativ eftersom hon verkligen tycker det är roligt och hon är duktig också. Frågan var om hon isåfall skulle sluta i den gruppen som är inriktad på tävlingsdans och börja i en annan grupp eller en annan dansskola där de inte tävlar alls eller inte tävlar än. 

Jag tycker absolut inte det är fel med tävlingar heller men jag funderade på om hon kanske inte är redo för det, hon är bara 8 år. Det finns gott om tid för det senare om hon vill. Aktiviteter i den här åldern ska ju vara roliga.

Men nu verkar det som att hon ändå tyckte det var roligt och vill fortsätta i den här gruppen, hon fick en medalj i duo (en annan gren) också även om det inte var pallplats. Det verkar ha lagt sig att hon blir ledsen.

Jo det stämmer , hon kan ju gå på dans utan att tävla än, bara inte i just den här gruppen isåfall. Jag har ett barn som är snart 3 också så 2 gånger i veckan är väl inte det lättaste, förut var det en gång i veckan. Men om hon verkligen vill fortsätta i den här gruppen får hon det ändå och jag hade absolut inte tänkt att hon skulle behöva sluta helt , isåfall byta till en annan grupp eller dansskola där de inte tävlar utan bara har uppvisningar. 

Har jag svårt att glädjas för andra för att jag blir ledsen när min dotter blir ledsen? Nej det där tycker jag var ett konstigt resonemang. Jag har jobbat i väldigt väldigt många år i en bransch där vi jobbade för provision och ?tävlade? mot varandra om kunderna varje jobbpass.. och alla mina bästa vänner (som fortfarande är mina bästa vänner och två är gudmödrar till mina barn nu långt efter vi jobbade tillsammans) var mina konkurrenter. Så jo jag skulle nog säga att jag inte har så väldigt svårt för det. 

Men ja jag blir såklart ledsen när min dotter blir ledsen , det skulle nog de flesta bli. Även om jag är glad för kompisens skull. Det ena behöver inte utesluta det andra. Och det är inte konstigt att man förklarar för henne att hon inte ska jämföra sig med nån som har helt andra förutsättningar på grund av andra regler i klassen där hon tävlar (alla går vidare). 

Fortsätta med dans ska hon i vilket fall som helst, det jag funderade på var om hon skulle vänta med att tävla tills hon blir äldre. Det finns massor av dansskolor och grupper där de inte tävlar alls eller inte tävlar än. Min äldsta gick på dans i många år utan att tävla. Det verkar som att dottern vill fortsätta med den här gruppen ändå och fortsätta tävla men man måste inte det bara för att man går på dans. 

Det finns mycket forskning som visar att många barn och ungdomar slutar med idrott när det blir för tävlingsinriktad. Inte ens för elitsatsning är det positivt att börja tävla i riktigt unga år. Lyssnade just på en föreläsning om det. Många elitidrottare har tränat olika sporter och inte satsat på en förrän ganska sent. Och drivs inte av tävlingshets utan av intresse och glädje. Att förstöra den redan som 8-åring är ju bara för sorgligt. Och är det inte elitsatsning som är målet är det ju ännu viktigare att behålla intresse och glädje i att röra sig och träna.

Jo det var väl lite det jag tänkte också.. Hade inte en tanke på tävlingar när hon började. Uppvisningar är ju en annan sak och det är jätteroligt.

Ska fundera på det och prata med dottern också.
Många som svarar (inte du) verkar ha missförstått och tror att jag har tänkt att hon ska sluta helt, det ska hon absolut inte utan isåfall skulle det vara om hon vill byta till en annan grupp eller dansskola där de antingen inte tävlar alls eller inte tävlar än. Det finns ju jättemånga barn som går på dans utan att tävla så här tidigt.