Ni kvinnor, vad gör din man som du attraheras av?

Lät ju väldigt behändigt. Så länge han tycker du är het.  Men du kanske håller dig i form ? 

Spela aldrig svår!! Snarare tvärtom, dvs att visa sig villig om hon ger några signaler.

Jag är nog fel person att fråga för det räcker att han kysser mig på ett särskilt sätt eller tar i mig på ett särskilt sätt... Han ger mig den där speciella blicken... Jag bara smälter... Det är väl passionen som finns kvar antar jag.

Men grunderna verkar du ha, att du hjälper till med allt du kan och försöker vara emotionellt investerad. Vad innebär det förresten...? Och varför funkar inte kommunikationen? Där har du nog en förklaring. Och ibland hjälper det inte vad en man gör om hans kvinna mer eller mindre har bestämt sig för att inte vara mottaglig. Är hon inte intresserad så är hon inte. Båda behöver jobba för att en relation ska funka.

Nu får jag väl ett gäng pretto-människor efter mig..

Men när det kommer till lust och attraktion så är ekonomisk generositet från mannens sida helt avgörande för mig.

Jag är helt oförmögen att tända på en man som är snål. Så ekonomisk generositet i kombination med hög empatinivå är grejen för mig.

Precis detta! Man vill ju vara med någon som vill ha sex med just mig för den person jag är, inte för att jag uppfyller en viss funktion som make, sambo, medförälder etc.
 
Har man varit med några olika sexpartners så är det ganska lätt att känna skillnaden, alltså om hon vill "med kroppen" eller om hon bara vill "med huvudet", alltså det som kallas "husfridssex" 

Man kan vara generös på olika sätt. Menar du att han behöver spendera mycket pengar på dig eller vara generös mer generellt?

Jag kan berätta varför jag slutade tända på honom.

-övervikt nu på gränsen till fetma, går upp på nätterna och äter mackor. Vägrar acceptera fakta att den som äter utelunch alltid äter för mycket för vår ålder.
-ständigt slappiga mysbrallor hemma, kan ibland även gå ut på köpcentra en lördag orakad med dåliga kläder medan jag klär mig elegant och får komplimanger både på jobbet, på stan och på mataffären av okända män. Hände så sent som i helgen.
-jag får mer personlig uppskattning av 80% av alla män i min omgivning än av honom. Inte en blomma, inte en dejt, inte en komplimang ens när man ska på fin fest en gång per år och har ansträngt sig motsvarande. Skickade ut en bild och två manliga vänner skickade privata komplimanger som var på gränsen till olämpliga för att de tyckte jag var så sexig.
- vill jag ha en spadag med middag får jag boka den själv även om han gärna följer med.
-fast i datorn varje kväll även om han kan bestämma fritt vad vi tittar på bara han håller mig sällskap i vardagsrummet. 
-gubbgnäll över småkrämpor hela tiden. Om jag har ont i halsen så har han det också, om jag har ont i magen så har han det ännu värre fast han var frisk nyss och det jag har är mensvärk...tror inte riktigt att det smittar.
-en långvarig släkttvist där han betett sig fegt och gömmer sig bakom sin yngre bror istället för att stå upp mot en riktig kärring, och han vill inte låta mig göra det heller.

I övrigt är han lika delaktig i hushållet och snäll som alltid, men han känns bara ointresserad. Jag har aldrig förnekat att jag behöver bekräftelse så hur tror han egentligen detta ska gå?

Snart är det dags för årsfesten igen och jag svär, om han inte kan öppna munnen och säga att jag är fin då så blir det skilsmässa 2025.

Jag har ingen partner men vet ändå vilka beteenden som attraherar mig. Det är lättare att smälta för en man som är charmig, avslappnad och engagerar sig i mig och visar kärlek och intresse. 

Min pappa kunde vara rolig och få mig att skratta. Hade även en killkompis med humor som gjorde en glad ibland. Tyvärr så kan jag inte påstå att någon av dem brydde sig om mig på riktigt eller visade någon genuin kärlek och omtanke.

Får en olustig känsla av att det bara är såna män som hade dragits till mig om jag gav mig ut i dejtinglivet. Som om detta vore något förbestämt, ens eget oundvikliga öde. De erfarenheter man fick i sin barndom förföljer en under hela livet har jag hört. Tänker lite högt här bara. 

Men för att summera - engagemang, självdistans och en gnutta humor och lättsamhet. Sånt får oss att må bra och känna oss önskvärda. 

Svarar du i tråden för att du vill hjälpa TS? Har du alltså någon kvinna som är attraherad av dig och tycker du är het och uppskattar att du håller dig i form?

Är precis i en situation där jag (kvinna) tappat lusten. Det har absolut ingenting med min man att göra utan något som hänt inom mig. Vet inte om det är ålder, hormoner innan klimakteriet eller stress som liger bakom.

Men det som gör att jag känner att jag absolut måste hitta en väg tillbaka till den är att min man verkligen tar sin del av hushållssysslorna och när han kramar mig länge. Små saker men en grundförutsättnung.

Hade jag fått tjata om städ hade jag inte orkat lägga energi på att få tillbaka den och om jag hade saknat vardagskärleken så hade jag inte sett vitsen med att få tillbaka den.

Hjälper till? Vad behöver hon hjälp med? För du menar väl inte att du hjälper till med dina ansvarsområden? Det är ju i så fall steg 1.

Attraktion är ju personligt. Men för min del är det när han nördar ner sig i sina intressen, gör något extra fint med barnen, visar uppskattning, närmanden på lagom sätt (svårt att förklara och har nog mycket med humör att göra) och när jag själv mår bra och är stimulerad mentalt. 

Att han tar sin del av hushållet är ingen extra attraktion, men lusten minskar naturligtvis av att bli utnyttjad som arbetskraft. 

Jag blir oftast mer kärleksfull och med det även mer lustfull när min make spontant bekräftar mig (som hans fru, inte som människa det gör han ofta). Hmm, exempel...spontana komplimanger om mitt utseende, att jag luktar gott, att maten var god, att jag ordnat något fint/trevligt/mysigt. En kram när jag står och håller på med den satans tvätten osv. Inte överdrivet eller så men en puss på kinden och [insert valfri komplimang]. Låter kanske banalt i text men jag tror att för mig så bekräftar dessa små ord och gester att han fortfarande ser mig som en romantisk partner och känner åtrå till mig - jag är inte "bara" bästa vännen och samarbetspartner i familjen AB. Vilket får mig att känna samma tillbaka och respondera liknande. Finns detta i relationen så är det lättare (för mig såklart) att även komma till lust för mer intima saker. 

Sedan så är det såklart inte fel att uttrycka konkret att han vill mer ibland heller - har alltid varit av åsikten att i en bra relation bör man kunna vara öppen med sina viljor och behov. Men ovanstående är vad som gör att min lust kvarstår, känslan av att han älskar mig även om det "bara" blir en kram och puss.

Att han är just han, min tvillingsjäl 

Jag håller mig i form ja. Men han ser mig ändå naken varje dag, så att han ändå tittar på mig med "den blicken" är värt väldigt mycket för mig.

Jämför jag med min ex. och om vi var på en badstrand så skulle han titta/stirra på precis alla utom mig, helt öppet. Med min man nu känner jag att det skulle kunna vara 100 snygga brudar på en strand, han hade ändå tittat på mig. 

Ta reda på vilket anknytningsmönster hon har. Hon kanske är otryggt undvikande. Sådana personer är svåra att komma nära då de tar större avstånd. Det beror egentligen på deras barndom som gjorde dem otrygga och deras försvarsmekanism för att skydda sig själva var att ta avstånd. Det är svårt för dem att fungera normalt i relationer. Men de kan fungera med andra personer som har samma anknytningsmönster eller som är trygga.

Den sämsta kombinationen är om den andra parten är otryggt ambivalent. Då blir det katt och råtta.

Isf föreslår jag parterapi eller gå isär. 

Men att ignorera henne och bara fokusera på dig själv kan vara ett sätt att återuppväcka hennes intresse. 

Bortsett från rakningen och konflikten så låter det som min sambo!
Jag antar utmaningen. Om hon inte skärper sig så drar jag!

Blir sjukt attraherad av min kille när jag får känna mig beskyddad och omhändertagen. När han är en riktig man. T.ex när han hjälper mig med typiskt mansgöra. Men också när han städar, lagar mat åt mig, pysslar om mig. Också när han visar sig lite dominant. Svårt att förklara, men när han intar en papparoll i vår relation. 

Sen tror jag inte det skadar att spela lite svår. 

Jag är mannen som går med precis samma problem. Jag har slutat ta initiativ då det ofta bli nekat eller diskussion och det vill jag inte vara med om för det är bara jobbigt istället går jag sugen o hoppas på att hon vill ibland. 

det som jag märkt hjälper avsevärt är att hjälpa till med samtliga sysslor. Natta barn, tvätt, disk, städning och mitt i allt detta vardagspussel inte glömma bort den dagliga intimiteten dvs en kram en kyss då o då en hand över rumpan, spontandans i köket, prata, fråga inte dömma. Min kvinna har betydligt längre startsträcka än jag och det måste jag bejaka och hjälpa till med. 

det hjälpte oss massor att läsa på om feminin och maskulin energi! 

Han behöver vara generös mer generellt. Gärna skänka pengar regelbundet till organisationer som stöttar utsatta människor/djur. Sen får han gärna vara snäll och hjälpsam mot mig också, men främst gentemot utsatta som verkligen behöver det.

Många människor, både kvinnor och män är väldigt självcentrerade. De tänker främst på vad andra människor kan göra för dem, och inte tvärt om.

Ska jag tända på en man så är det här med generositet och empati helt avgörande.

Jag är ju kvinnan som är i din sits. Så jag blir tänd om han visar att han är tänd på mig, svårt att beskriva men det kan ju vara en blick, andhämtning, röstläge, att bara känna hans kropp intill och hur han då reagerar om vi är nära och eller tar på varandra/hånglar.
Så ja, jag blir tänd när man hjälps åt att eskalera en potentiellt sexuell situation genom att visa att man gillar och vill mer.

Men min man som vill mindre tycker säkert tvärtom och blir säkert stressad och nojig av det, och om han är som din fru så har jag ingen aning om hur/vad som funkar för henne 😆

Tror inte det är en könsgrej, mer en personlighetsgrej.