Lika tid hos mamma/pappa? Och barn i sängen
Lika tid hos mamma/pappa? Och barn i sängen?
Hej!
Jag och min sambo flyttade ihop tidigare i år. Han har sedan innan en son på 3 år. Det är värdens gulligaste unge med hur mycket energi som helst och jag skulle inte byta bort det livet jag har nu mot något.
Däremot finns det vissa saker som jag har börjat reta mig lite på.
Exempelvis så är bonussonen här minst en dag fast det egentligen är mammavecka. Detta sker varje mammavecka sen fem månader tillbaka. Det gör det hopplöst att planera och göra saker tillsammans själva då det ofta sammanfaller på helger eller dagar så min sambo inte jobbar (han har flexibla arbetstider, därav kan han ibland vara ledig på vardagar också) det blir lätt kaotisk när det plötsligt är en treåring hemma mitt i veckan hela dagarna, då sambon tycker det är lätt att ha han hemma då det är lång till förskolan.
Jag som studerar hemifrån och i princip har köket som arbetsplats störs mycket av att han är hemma under dagarna. Då jag ofta sitter i föreläsning eller liknande samtidigt som sambon går ut och jobbar på gården, då blir jag ensam inomhus med bonussonen. Det betyder att jag inte kan sköta mina studier så bra som möjligt.
En annan sak som inte har skett från början är att bonusbarnet nu varje kväll vill komma in och sova med oss vuxna. Jag ser ännu inte det mysiga med att sova med barn. För mig är det trång, svettigt och obekvämt att ligga nästintill naken med någon annans barn. Dessutom rör han sig mycket i sömnen och det blir lite som att sova med en åttaarmad bläckfisk som letar efter bilnycklarna. Sambon däremot är som en stock och sover genom vad som helst medans jag är lätt väckt.
Jag får lite dåligt samvete att jag inte vill ha barnet i sängen men samtligt känner jag att jag någon tid på dygnet måste få vara ?själv? annars vaknar jag och är irriterad vilket inte heller är bra.
Hur ska man tänka och hur tar jag upp det här med sambon?