Jag måste lämna min sambo mitt i julen och gravid i 8:e månaden.
Jag och min sambo har varit ett par i över ett år. Vårat förhållande har varit svårt. Vi har många gånger inte kommit överens och han har flertalet gånger varit otrogen. Inte att han har träffat någon men han har svårt att låta bli att skriva till andra tjejer. Han vill inte ens skriva om sex med dessa tjejer utan det verkar mer vara en kick för honom att få uppmärksamhet.
Han har varit svår när det kommer till närhet. Han ger mig det inte och på senaste tiden har vi inte ens sex.
Men livet är bra. Vi har det på något sätt bra. Ibland perfekt. Våra barn är lyckliga och vi har en familj som håller ihop och stöttar varandra.
Men jag är så less på att komma på honom med att skriva med andra. Det gör så extremt ont i mig och jag har börjat få självmordstankar av vad han har gjort. Jag känner att jag inte har någon utväg, allt är så bra i familjen och barnen att det känns som ett helvete att behöva riva upp allting och dra. MEN.. jag orkar inte mer. Jag vet innerst inne att jag är värd så extremt mycket mer än det här. Jag orkar inte med den psykiska ohälsan det skapar.
Jag är gravid. Höggravid. Kan gråta varje dag. Vet inte längre vad som är vad. Om allt är hormoner eller inte.
Men nu kom jag på honom att skriva med andra tjejer. Öppet. Han gör de inte ens snyggt. Han har skaffat dedär nya ?threads? och länkat den i sin Instagram profil. Där inne kan vem som helst se vilka bilder han kommenterar på.
Så inte nog med att jag ser att han skriver till andra så kan alla andra också se det. Så himla pinsamt :(
Just nu känner jag mig helt tom. Hur ska jag orka. Vi har precis planerat klart julen med alla släktingar och barn. Vi har precis blivit klar med rust i sovrummet. Jag har svårt att få en lägenhet. inte minst ekonomiskt och med en liten. Och min stackars lilla dotter som trivs så bra här. Hon skulle aldrig förlåta mig om jag sa att vi skulle flytta.
Men har jag liksom något val? Jag kan ju inte vara med någon som gör såhär mot mig. Jag hatar det här. Jag hatar mitt liv.
Jag önskar bara att jag fick lite lugn och ro.
Jag vet inte vad jag ville med det här inlägget men jag skulle vilja skrika ut allt jobbigt till någon, men tyvärr har jag inget att berätta det för. Kanske är det någon här inne som varit med om liknande eller som har några snälla ord.
och snälla va inte elaka mot mig. Jag har verkligen inte valt det här. Jag vill inte känna att det är är mitt fel. Även om jag många gånger gör det.
