Hjälp. Klarar inte av att ha sex

Hej  

Jag har en stor mörk hemlighet i livet som jag aldrig någonsin har berättat för någon. Jag har aldrig viljat det eller klarat av det. Jag har bara hållit det inom mig för jag har skämts så mycket. Det här är absolut första gången jag ens skriver om det. 

När jag var 13 år så blev jag våldtagen vid en grillplats i skogen av en äldre man. Det var en man som jag lärt känna via idrott som jag höll på med. En kväll så bjöd han mig på korvgrillning. Jag sa till mina föräldrar att jag skulle hänga med en kompis. Han tog mig till en grillplats ute i en skog och tryckte ner mig på marken och våldtog mig. Sen körde han mig tillbaka och sa att han skulle berätta för mitt lag, föräldrar och kompisar att jag var bög och jag sa något till någon. Dumt nog så trodde jag honom och berättade aldrig. 

I dag är jag 40 år och pappa till två barn. Jag har hela mitt vuxna liv avskytt sex. Jag definierar mig som typ bisexuell men med mer attraktion mot kvinnor. Men jag mår så dåligt av att ha sex. 

Detta har gjort att förhållanden kraschat för mig. Jag har helt enkelt blivit lämnad för att jag inte vill ha sex i samma utsträckning som min partner vill. Jag har kommit med en massa undanflykter. Allt från depressioner till prestationsångest och dåligt självförtroende. Sanningen är dock att jag får typ panikkänslor av att vara nära någon sexuellt. Jag vill mer än gärna gosa och vara nära. Men när det kommer till just sex så mår jag så fruktansvärt dåligt. Hela kroppen knyter sig. 

Jag vet att jag borde söka hjälp. Någon att prata med eller någon form av terapi. Jag vågar inte ta steget. En liten del av mig vill berätta för nära och kära men den största delen av mig bestämmer och har bestämt att jag ska ta mig mig detta enda till graven. 

Jag kan bara inte förmå mig att berätta för min partner. Vi har det dessutom så dåligt just nu så jag vet inte om hon ens skulle tro mig eller se det som en otroligt smaklös undanflykt. 

Det blev ett långt inlägg och jag vet inte riktigt varför jag skriver det. Men det är första gången jag överhuvudtaget berättar om detta även fast det är snart 30 år sedan. 

Hej  

Jag har en stor mörk hemlighet i livet som jag aldrig någonsin har berättat för någon. Jag har aldrig viljat det eller klarat av det. Jag har bara hållit det inom mig för jag har skämts så mycket. Det här är absolut första gången jag ens skriver om det. 

När jag var 13 år så blev jag våldtagen vid en grillplats i skogen av en äldre man. Det var en man som jag lärt känna via idrott som jag höll på med. En kväll så bjöd han mig på korvgrillning. Jag sa till mina föräldrar att jag skulle hänga med en kompis. Han tog mig till en grillplats ute i en skog och tryckte ner mig på marken och våldtog mig. Sen körde han mig tillbaka och sa att han skulle berätta för mitt lag, föräldrar och kompisar att jag var bög och jag sa något till någon. Dumt nog så trodde jag honom och berättade aldrig. 

I dag är jag 40 år och pappa till två barn. Jag har hela mitt vuxna liv avskytt sex. Jag definierar mig som typ bisexuell men med mer attraktion mot kvinnor. Men jag mår så dåligt av att ha sex. 

Detta har gjort att förhållanden kraschat för mig. Jag har helt enkelt blivit lämnad för att jag inte vill ha sex i samma utsträckning som min partner vill. Jag har kommit med en massa undanflykter. Allt från depressioner till prestationsångest och dåligt självförtroende. Sanningen är dock att jag får typ panikkänslor av att vara nära någon sexuellt. Jag vill mer än gärna gosa och vara nära. Men när det kommer till just sex så mår jag så fruktansvärt dåligt. Hela kroppen knyter sig. 

Jag vet att jag borde söka hjälp. Någon att prata med eller någon form av terapi. Jag vågar inte ta steget. En liten del av mig vill berätta för nära och kära men den största delen av mig bestämmer och har bestämt att jag ska ta mig mig detta enda till graven. 

Jag kan bara inte förmå mig att berätta för min partner. Vi har det dessutom så dåligt just nu så jag vet inte om hon ens skulle tro mig eller se det som en otroligt smaklös undanflykt. 

Det blev ett långt inlägg och jag vet inte riktigt varför jag skriver det. Men det är första gången jag överhuvudtaget berättar om detta även fast det är snart 30 år sedan. 

Tack så mycket för alla fina och peppande svar. 

Jag tror tyvärr att min relation är över. Berättar jag detta för henne nu kommer hon garanterat tro att det är något vidrigt och smaklöst försök att försöka bortförklara. 

Möjligtvis behöver jag börja om själv. Bara jag och mina barn. Det blir kanske bäst så. Jag har aldrig haft några större problem med att vara själv. 

Tack så mycket för alla fina och peppande svar. 

Jag tror tyvärr att min relation är över. Berättar jag detta för henne nu kommer hon garanterat tro att det är något vidrigt och smaklöst försök att försöka bortförklara. 

Möjligtvis behöver jag börja om själv. Bara jag och mina barn. Det blir kanske bäst så. Jag har aldrig haft några större problem med att vara själv.