Bytte ni tillbaka till ert gamla efternamn efter skilsmässan?

Varför det? Jag bytte aldrig mitt efternamn när jag gifte mig och mitt barn fick sin fars efternamn. Det är inte någon som ifrågasatt att jag är modern bara för att jag inte har samma efternamn.

Ja, 2 vuxna barn. 

Jag bytte aldrig namn. Slapp besväret att byta. Har mitt eget namn oavsett gift eller inte. 

Vill MAN? Du kanske vill det, men det är inte viktigt för alla. Och om det är viktigt så kan ju barnen ha sin mammas efternamn likaväl som pappans.  

Först tänkte jag att det är bara ett namn och kan vara smidigt för barnen om jag heter samma. 
Sedan gifte deras far om sig och det finns inte på världskartan att jag vill ha samma efternamns som den kvinnan för vill inte förknippas med henne på något vis, så när jag fick veta att de gift sig bytte jag tillbaka till mitt flicknamn.

Det var jag som lämnade så jag har egentligen inget som helst problem med att x-maken träffat en ny och gift sig osv. men så som hon beter sig mot mig är inte sunt.
Som tur är är barnen numera unga vuxna och en har flytta hemifrån för de gillar inte henne heller längre och de är inte riktigt glada över hur deras pappa beter sig mot dem eller mot mig i denna situation heller.

Nej. Jag vill ha samma efternamn som mina barn. Det är både känslomässigt baserat och praktiskt mest lämpligt, enligt mitt sätt att se det. 

Det verkar vara viktigt för många iaf.
Men om man har nu som familj valt ha mannens efternamn inklusive barnen så det inte rimligt att barnen och frun ska byta efternamn efter skilsmässan bara för att dom som par har gjort slut!
Man gjorde ett aktivt val i början!

För att man vill det!
Bara för att du inte bryr dig om du heter samma som dina barn ska inte du ifrågasätta varför andra vill göra det!
När jag får barn ska jag och dom ha samma efternamn! punkt.
Om vi väljer att det är min mans efternamn som vi ska använda så är det ok men Han kan inte kräva att jag byter sen vid en skilsmässa!

Jag bytte till min mammas flicknamn. Det passar väldigt bra och alla i den släkten är fina människor.

Det håller jag med om. Bytt är bytt. Skulle inte byta tillbaka för att nån ny fru har problem med vem som heter vad. 

Jag bytte inte tillbaka. Det fanns inga barn inblandade, men jag trivdes med namnet och det hade blivit jobbmässigt jobbigt att byta igen. Nu heter faktiskt mina barn samma sak, då min nuvarande och jag inte är gifta. Det gladde för övrigt en äldre släkting till min ex-man, eftersom han valde att inte skaffa fler barn. Vi hade tagit ett namn som kom från hennes sida och hon tyckte att det kändes fint att namnet fick leva vidare.

Min tanke var att göra det, men det blev så att jag behöll det tills jag gifte om mig fem år senare. Men till saken hör att min exmakes efternamn tillhörde de allra vanligaste i Sverige, så det kändes ganska "allmänt" och var inte så tätt förknippat med just honom. Hade det varit något väldigt unikt hade jag nog bytt bort det ganska omgående för att inte bli förknippad med honom.

Du skriver 'man' som om det var något självklart för alla. Jag påpekar att det inte är självklart för alla. Det var det inte förr och inte nu.
.

Jag bytte tillbaka till mitt flicknamn när vi skilde oss. Dottern och jag hade inte samma efternamn innan vi gifte oss heller. Har aldrig känt att hennes och min samhörighet skulle sitta i ett efternamn. Däremot ville jag inte längre ha den samhörigheten med min ex-man även om vi på inget sätt är ovänner och det var jag som tog initiativet att lämna. För mig var det som att känslomässigt sätta punkt och visa att nu börjar ett nytt kapitel. Både för mig själv och andra. Jag tycker det är märkligare att behålla efternamnet efter en skilsmässa, särskilt om det är ett speciellt namn som starkt förknippas med en person eller en släkt. För mig är det lite krasst jämfört som att fortsätta gå med vigselringen på?