Man som surar när jag är sjuk

En man är aldrig bättre än i hans sämsta stunder, och han visar en riktigt ful sida här. Skit i hans gnäll, ta mat och dryck om du behöver, gå och duscha. Säg åt honom att gå i terapi för sin bacillskräck. Och säg åt honom att sluta klaga på dig när du är sjuk! Du kan ställa en retorisk fråga om han skulle vilja bli behandlad som skit när han mår som sämst.

Min man är liknande. Han blir också sur och grinig men det brukar han bli när det är mycket att göra. Han brukar också förklara sig själv sjuk så fort jag är på benen. Det spelar ingen roll om han klarar sig undan feber och kräkningar han är minsann lika dålig som jag var och ligger platt på sängen med laptoppen på magen. 

Jag tror inte han är medveten om hur han beter sig så jag låter honom hållas. Han tar gladeligen hand om hemmet om jag behöver jobba extra eller vill träffa en vän eller bara ber honom om att få vila en kväll. 

Jag tror att det är ångestframkallande för honom när jag är så sjuk att jag inte kan ta hand om barn och hem. Jag tror det skrämmer honom och att det är därför han beter sig som han gör. 

Ja det skrämmer honom för att han inte har koll på hur man gör. Det låter på din beskrivning som att du sköter mycket av markservicen? Att du "ber honom om att få vila en kväll"? Det är inte normalt att be om ledigt på det där sättet.

Antalet gånger jag är så satt ur spel att jag inte kan ta hand om nåt hemma, är en gång var tredje år ungefär. I övrigt lever vi jämställt och har en fin relation. Åker jag iväg, tycker min man att det är trevligt med några ensamma dagar med barnen. Det är när jag är sjuk som det händer nåt. 

Hej (Sjuk)

Lösningen är:

1. Berätta kort och sakligt att du märker av hans beteende (lista lite som i inlägget) och berätta att du ser det som oerhört oattraktivt.

2. Förklara att pga. av hans beteende så har du lite tappat den sexuella gnistan och vill att ni ligger lågt med sex ett tag framöver.

3. Börja lyfta upp lite suddiga och otydliga tankar om separation och hur var annan vecka skulle te sig.

Inom en månad kommer du ha en ny o förbättrad man som verkligen har fattat budskapet. Om inte, gå isär. 

Oj vad många som missuppfattat mitt inlägg. Jag gör inte merparten av hemarbetet till vardags. När barnen var riktigt små la jag mer tid på hem och barn än min man men nu är det han som lägger in mycket fler timmar än jag gör. Vi delar på matlagning och städning men han är tränare i båda barnens sporter och det tar väldigt mycket tid. Det är inget han tycker är särskilt kul utan han gör det för barnens skull. 

Jag tror inte att det bara är hur jobbigt det är som gör att han blir som han blir när jag är sjuk. Han klarar det galant när jag är borta eller upptagen med annat. Jag tror det är själva utsattheten som skrämmer honom. Jag tror han är livrädd för att bli ensam och när jag är sjuk påminns han om risken att något skulle hända mig. 

Han verkar bli helt känslomässigt utmattad när jag är sjuk men klarar inte av att prata om det. 

Åh herregud, som ensamstående har svårt att begripa detta. Det är bara till att hugga i, med eller utan magsjuka. Vissa är rätt klent byggda för vuxenvärlden. 

Då verkar du haft lite trassligt att läsa trådstarten.

Precis samma sak här. Det är en engagerad man och pappa, som inte har några problem att ta sitt ansvar i vanliga fall. En som tycker att det är härligt när jag åker iväg så han får vara ensam med barnen (och då gör de roliga saker, ser till att det händer saker hemma och det lagas ordentlig mat). Det händer nåt när jag blir sjuk, som han inte riktigt kan hantera. Eftersom han dessutom lider av viss bakteriefobi, i alla fall oss vuxna emellan, sätter han sig dessutom i sitsen själv.

Jag blev ordentligt sjuk och var sängliggande i nästan en vecka. otroligt dålig och kunde inte göra annat än att sova.

En morgon vaknar jag av att min sambo kör in en örontermometer när jag sover. När jag vaknar till håller han fast mig någon sekund för att hinna få svaret att jag verkligen hade feber. Jag var helt chockad. Han trodde tydligen att jag fejkade för att slippa allt med barnen och hemmet.. blev så sårad. Har aldrig fejkat tidigare och är betydligt starkare än honom när jag är sjuk. Jag hatar att vara sjuk. Detta hände för några veckor sen och jag vet inte hur jag ska hantera den händelsen. känns så förnedrande och taskigt

Vilken jättebebis. 

Följ mitt råd i tråden. Övrigt så bra att du fick facit på din man, nu skall du leva med den vetskapen

Oj vad män smutskastas här, kanske bara för det är kvinnor i tråden var vet jag. Hos oss är det tvärtom.  När hon är sjuk så passar jag upp med det enda å det andra och sköter 100% av markservicen, men de ytterst få gånger jag blir sängliggande är allt bara jobbigt, besvärligt och det suckar å stönar. Pallar inte med det så brukar trycka i mig så mycket Alvedon jag kan och kör på ändå.

Smutskastning kallas det om det inte är sant. Kvinnorna i tråden berättar om sina personliga erfarenheter. Vem är du att försöka förminska det?

Jag är oxå sjuk, har varit däckad flera dagar. Min man är inte rädd att jag ska smitta, men jag håller mig undan lite extra pga vill inte att alla är sjuka på julafton. 
Min man har suckat, smällt i dörrar och knappt tittat på mig sen jag insjuknade. Blir samma varje gång jag är sjuk och han behöver ta allt ansvar. Det värsta är ju när man inte kommunicerar. Att om man tycker det är jobbigt så pratar man med den andra partnern och hittar en lösning. 
Jag kan också känna mig less när min man insjuknar för då sover han helt obrydd i typ 2 dar och han behandlar ju inte mig på lika villkor när jag är sjuk. Men blir jag frustrerande och känner irritation mot barnen tex så tar jag tag i mina känslor, ser till att vi bryter det negativa som blir när man bara är inne tex. 
Din man skulle ju behöva ta tag i sin stressnivå och sluta vara arg på dig. Tror säkert att stressen också beror på att han är orolig att du ska smitta. Och stress tar man gärna ut på sina närmaste verkar det som.