Är jag på väg att gå in i väggen?

Behöver sålla mina tankar eftersom jag inte har någon annan än Internet att göra det med.

Är i 40åraåldern, har två småbarn, en man och heltidsjobb. Barnen har varit väldigt intensiva och kom tätt, och jag har väl inte sovit bra på tre-fyra år nu med två täta barn med halvdålig till helusel sömn. På det har jag dragit det betydligt tyngre lasset med dem, som många mammor gör. Min man frågar bara var allt finns hela tiden medan jag har koll på kläder, packningar, mat etc. När han ska göra något själv glöms det hälften av sakerna vilket lett till problem och utbrott hos barn av trötthet när vi måste lösa massa extra saker.

Nu är yngsta 1,5 och båda sover nu med kanske ett uppvak max per natt sen en månad.

Men, jag är så trött. På ett sätt jag inte känner igen. Nära till ilska och gråt, saker känns ofta oöverstigliga. Och jag har ont i kroppen, får ofta ryggproblem, huvudvärk och liknande. 

Hur vet man om man faktiskt är på väg in i väggen eller om det bara är såhär det är att vara småbarnsförälder?

Min man är inte på samma vis enligt honom, men han tycker mest jag gnäller. Men det är ju också lätt att säga när man sovit bra förutom några initiala månader per barn kanske? Jag har ammat båda barnen och tagit alla nätter då de vägrat flaska. Så han har ju sovit och jag inte sovit mer än 2-3 h i stöten i 3-4 år nu. Det är ju en skillnad kan jag tycka i utgångsläge?

Men vad kan man göra? Har inte riktigt råd att sjukskriva mig men är orolig för att kroppen kommer må ännu sämre snart, den gör liksom allt mer ont.

Hjälp mig tänka, för jag har svårt att formulera tankarna helt märker jag.