Vad är grejen med att vara en bitter Karen mot folk som vill förändra sina liv?

Men hur vet du ens att det är kvinnor som beter sig så?

Men hur vet du ens att det är kvinnor som beter sig så?

Läser ikapp en del här på forumet och något jag slås av i framförallt relationstrådar är hur många Karens som dyker upp överallt..

En människa bestämmer sig för att separera och behöver input och råd och beskriver en hopplös situation som måste få ett slut...plötsligt...hela första sidan fylls av bittra Karens som påstår att Ts har fel, inbillar sig, inte kämpar tillräckligt,  inte förstår sitt bästa , att ts misstar sig , det är inte grönare på andra sidan osv osv men skrivet med så mycket bitterhet och missunsamhet att man tror att det är en svartsjuk  Grinchen som skriver ... 

Alltså...why? 

Vad får man ut av att trycka ner en okänd människa i kris?  Vem är du att döma?  Mår du bättre av att en person mår dåligt i sin relation?   

Varför kan man bara inte hjälpa Ts med det som hen efterfrågar? 

Den största majoriteten av Karens finns i trådar om otrohet där nån ledsen och bedragen fru  funderar på stanna eller lämna. Genast dyker ett par bittra kvinnor upp och berättar om sin resa i att stanna och hur dom mår såååå braaaa och är lyyyycklig och dom har aaaaaaldrig ångrat sig och bara där skriker det av ånger och bitterhet.. men ändå ska dom trycka ner Ts ännu mer i sin förtvivlan och råder att lite otrohet har ingen dött av och ts kanske inte kan få nån annan ändå , ts är ju både mamma och "gammal" så hon ska inte inbilla sig något och barnen varannan vecka vore ju dödssynd osv....  Alltså projicerar sin egen privata ångest på en okänd ts.  Hon intalar sig fortfarande efter x år att hon gjorde rätt fast svaret säger motsatsen... 

Den största majoriteten av Karens finns i trådar om otrohet där nån ledsen och bedragen fru  funderar på stanna eller lämna. Genast dyker ett par bittra kvinnor upp och berättar om sin resa i att stanna och hur dom mår såååå braaaa och är lyyyycklig och dom har aaaaaaldrig ångrat sig och bara där skriker det av ånger och bitterhet.. men ändå ska dom trycka ner Ts ännu mer i sin förtvivlan och råder att lite otrohet har ingen dött av och ts kanske inte kan få nån annan ändå , ts är ju både mamma och "gammal" så hon ska inte inbilla sig något och barnen varannan vecka vore ju dödssynd osv....  Alltså projicerar sin egen privata ångest på en okänd ts.  Hon intalar sig fortfarande efter x år att hon gjorde rätt fast svaret säger motsatsen... 

Läser ikapp en del här på forumet och något jag slås av i framförallt relationstrådar är hur många Karens som dyker upp överallt..

En människa bestämmer sig för att separera och behöver input och råd och beskriver en hopplös situation som måste få ett slut...plötsligt...hela första sidan fylls av bittra Karens som påstår att Ts har fel, inbillar sig, inte kämpar tillräckligt,  inte förstår sitt bästa , att ts misstar sig , det är inte grönare på andra sidan osv osv men skrivet med så mycket bitterhet och missunsamhet att man tror att det är en svartsjuk  Grinchen som skriver ... 

Alltså...why? 

Vad får man ut av att trycka ner en okänd människa i kris?  Vem är du att döma?  Mår du bättre av att en person mår dåligt i sin relation?   

Varför kan man bara inte hjälpa Ts med det som hen efterfrågar? 

Den största majoriteten av Karens finns i trådar om otrohet där nån ledsen och bedragen fru  funderar på stanna eller lämna. Genast dyker ett par bittra kvinnor upp och berättar om sin resa i att stanna och hur dom mår såååå braaaa och är lyyyycklig och dom har aaaaaaldrig ångrat sig och bara där skriker det av ånger och bitterhet.. men ändå ska dom trycka ner Ts ännu mer i sin förtvivlan och råder att lite otrohet har ingen dött av och ts kanske inte kan få nån annan ändå , ts är ju både mamma och "gammal" så hon ska inte inbilla sig något och barnen varannan vecka vore ju dödssynd osv....  Alltså projicerar sin egen privata ångest på en okänd ts.  Hon intalar sig fortfarande efter x år att hon gjorde rätt fast svaret säger motsatsen... 

Den största majoriteten av Karens finns i trådar om otrohet där nån ledsen och bedragen fru  funderar på stanna eller lämna. Genast dyker ett par bittra kvinnor upp och berättar om sin resa i att stanna och hur dom mår såååå braaaa och är lyyyycklig och dom har aaaaaaldrig ångrat sig och bara där skriker det av ånger och bitterhet.. men ändå ska dom trycka ner Ts ännu mer i sin förtvivlan och råder att lite otrohet har ingen dött av och ts kanske inte kan få nån annan ändå , ts är ju både mamma och "gammal" så hon ska inte inbilla sig något och barnen varannan vecka vore ju dödssynd osv....  Alltså projicerar sin egen privata ångest på en okänd ts.  Hon intalar sig fortfarande efter x år att hon gjorde rätt fast svaret säger motsatsen...