Någon mer som saknar sin barndom?

Nej, saknar inte min barndom.

Oj! Så hemsk.❤️ Så ska inget barn känna någonsin! Hoppas det är bättre nu. 

Jag saknar väldigt mycket från min barndom. Ja, kanske det mesta eftersom allting var så annorlunda då.

Det kan vara både små och stora saker.

Passerar dagligen platsen där kiosken låg när jag var barn. Man stod och pekade på godisbitarna som den anställde la i en vit godispåse.

När den extraanställde arbetade kunde jag komma och be om att få så många Salmingar som man får för en krona. Brukade få sisådär 13-14 stycken om jag minns rätt.

Nu köper barn godis i stora godisbutiker med 800 sorter och det säljs i kilopris och mynt/sedlar är någon de yngsta idag många gånger inte känner till.

Blir väldigt känslomässigt berörd när jag tänker tillbaka på den tiden. Människor umgicks mer och nu sitter vi djupt försjunkna i våra mobiltelefoner och andra skärmar.

Tror att man har en tendens att idealisera sin barndom och dessutom var ju ens värld mindre då, så alla upplevelser blev starkare. Ni vet, alltid mycket snö på vintern när man var barn... 

Förutsatt att man haft en bra uppväxt så är väl också barndomen enklare än vuxenlivet (även om vuxenlivet ger många fördelar). Men jag tror att det är tuffare att vara barn/ung idag än när jag var det för 30 år sen. Världen är tuffare och sociala medier och skärm har för många inte varit så bra.

Det är ju samma sak att tiden går fortare ju äldre man blir. När man var 10 år så var julen en 1/10 av de jular man upplevt. Blir mer urvattnat när det är 1/40-del...

Det går ju att ha ett fantastiskt vuxenliv också, särskilt om man får en egen familj, Då vill man ju ge barnen den uppväxt och de minnen man själv haft så då får man ju liksom återuppleva allt igen, fast genom deras ögon och som förälder. Men även utan barn får man försöka fylla sitt liv med meningsfulla och roliga aktiviteter och relationer. Man är ju trots allt sin egen lyckas smed.

När är du född?
Fattar inte vad som är så speciellt med mynt och sedlar? Bara besvärligt ju?

Jag saknar inte mynt och sedlar, men tänker att de som föds idag kanske aldrig kommer komma i kontakt med dem.

Saknar saker som skiv- och videobutiker. Mer äkta med musik och film i fysiskt format.

Mest saknar jag tiden då vi inbte hade dagliga skjutningar och sprängningar. Tiden när man inte visste var klan. och släktbaserad kriminalitet.

När jag var liten varnade mina föräldrar mig för en harmlös alkoholist. Han hette Bengt och hade aldrig gjort något mot någon vad jag visste, men full var han för det mesta och var väl det som skrämde andra lite.

Det var en "farlig" människa på den tiden.

Jag tror du saknar "det gamla" för att "det nya" inte är tillräckligt bra. Lite som att börja sakna sitt ex när man börjat träffa någon ny som visade sig vara sämre än exet.

Försök lev i nuet och gör det bästa av det. Du säger att det inte är fel på jobbet, men trots det får du ju söndagsångest och har ingen ork. Jag får känslan av att du rent intellektuellt försöker övertyga dig om något som din kropp inte håller med om.

Mitt tips är att du sätter dig ner och börjar vara ärlig mot dig själv. Ta papper och penna och skriv ner EXAKT hur du vill att ditt liv ska vara i detalj - hur ska din dygnsrytm se ut? Vad vill du jobba med? Hur vill du jobba? Vart vill du jobba? Vad vill du göra när du inte jobbar? Osv osv..

När du har gjort en sådan planering så gör du konkreta saker varje dag för att nå dit. 

Jag får känslan av att du har låtit livet styra dig åt ett håll du egentligen inte vill åt. Kanske är det dags att ta kontroll över livet? 

Man skapar sitt eget liv och sin egen känsla.

Du är nedstämd föratt du gör för lite helt enkelt.

Det undermedvetna vet om man gör något eller inte gör något och sedan förstärker eller försvagar det undermedvetna jälvkänslan baserat på vad man gjort.

Du skriver själv att du tog vara på tiden när du var ung och att du var lyckligare då. Där har du också lösningen. Ta vara på tiden nu också.

Du är en typisk "det var bättre förr"-människa.

Man hittar något som man inbillar sig var bättre förr och fokuserar sedan på det. Det behöver inte ens objektivt vara så, utan kan lika gärna vara en subjektiv känsla av nostalgi.

Det där med att musik skulle vara mer äkta pga fysiskt format är ett sådant där uppenbar hjärnspöke. Hade situationen varit den omvända hade du förfasat dig över att musiken inte längre finns i molnet utan bara fysiskt, vilket förtar en del av musikens mystik.

Den här "det var bättre förr"-mentaliteten är ett bra recept om man vill bli bitter och olycklig. Du behöver jobba på att tänka annorlunda.

Jag kan relatera till 100% till ts, jag känner likadant. Skäms ibland under vissa lediga dagar när man borde hinna med så mycket men inte har gjort ett skit.

Kan sakna kravlösheten som barn, som vuxen upplever jag en ständig stress. Det sk ekorrhjulet tickar på. 

Mycket var bättre förr, men såklart inte allt, och jag är tllräckligt gammal för att kunna jämföra.

Idag kan människor leva med sjukdomar som tidigare var dödliga, exempel på att allt inte var bättre förr.

Det mesta är faktiskt bättre idag än förr. Samhället går framåt vilket blir särskilt uppenbart om man zoomar ut och förlänger tidsspannet.

Vissa är bara nostalgiska. Är allmänt vedertaget att människan förskönar sin barndom.

Vad tycker du har blivit bättre i det svenska samhället nu jämfört med förr?

Då man var ung visste man inte vad som skulle komma runt hörnet. Nu har man sett och förstått det mesta och inte lockar längre. Nu vet man bättre. Tyvärr.

Nej, uppväxten var periodvis svår.

Kan du inte sakna din barndom som utan sorger så är det nog ingen bra idé att tro att det kommer att bli bättre. Det blir det inte.

Du är ju inget annat än tragiskt naiv.

Har du mer saker än dina föräldrar? Ja förmodligen. Men du lämnar inget över till dina barn. Och inte det minsta till dina barns barn. Inget alls. Ingenting.