Första IVF - vad önskar du att du hade vetat?

Härligt att äntligen vara framme och få börja behandlingen.

Olika människor upplever såklart behandlingen på olika sätt. Jag har gjort fyra stimuleringar med ägguttag. Sprutorna är för det mesta enkla att ta med smal nål. ( Även om det också finns vissa som är lite tjockare.) Du lär dig och det blir enklare efterhand. Äggklockor kan vissa uppleva smärtsamt medan andra inte tycker att det känns så mycket. Det är också olika hur påverkad man blir. Jag har varit med om att må både väldigt bra och vara sliten efteråt. Så ta höjd för vila samma dag iaf. 

Det positiva är att ca 75% blir gravida och får barn efter tre ägguttag. Så de allra flesta lyckas! Och även om det första försöket inte skulle vara lyckosamt är chansen fortsatt stor vid försök två och tre således.

Hänger man i ivf-världen är det lätt att trilla över goda råd och behandlingsalternativ. Det kan ge stress. Borde jag också prova det eller det? Osv. Men försök håll fast vid att den vanliga behandlingen för de allra flesta funkar bra. Det blir också så att de som dröjer sig kvar i denna värld är de som får kämpa länge, så informationen kan bli sned på så sätt. Man kan tro att det är omöjligt att lyckas i Sverige, att man behöver göra olika privata tester eller alternativa behandlingar osv. Men försök ha hopp och tilltro till er klinik. 

Planera in roliga saker och lev i den mån ni orkar. Så livet inte bara handlar om behandlingarna. Fortsätt göra sånt ni mår bra av. 

Kontrollera recepten och hämta ut medicinerna i god tid, ibland finns de inte inne på alla apotek.

Lycka till!

Tusen tack för ett så fint och bra svar! Det tröstade mig mycket. <3 Har undvikit forum för att inte falla ner i ett ändlöst skrollande, men nu är jag åter i vänt-land och kan inte värja mig. 

Har nu genomfört min första stimulering och mitt första äggplock! Mådde psykiskt bättre än vad jag gjort på typ ett år, så skönt att ha något konkret att göra åt barnlösheten. Såg nästan fram emot att ta sprutorna varje kväll, haha? Äggplocket gjorde inte ont och tyckte att det var så otroligt häftigt att se blåsorna tömmas på ultraljudsskärmen! Rätt öm och mör dagen efter, men sen har jag kunna leva rätt normalt, minus 

Nu är jag åter igång med väntandet - hoppas innerligt på återföring på onsdag och att de inte ringer med dåliga besked innan? Kliniken varnade också att risken för överstimulering kan tänkas vara för stor, och att jag kanske inte får göra någon insättning av den anledningen. 

Om jag ska skicka med något (utöver det ypperliga svaret från kronärtskocka) till någon som läser den här tråden så är det att inte ta ut eländet i förskott. Läste så enormt många skräckhistorier om biverkningar/smärta under både stimulering och äggplock - det behöver verkligen inte bli så! 

Att hantera ovisshet och väntan på ett vettigt sätt är dock fortsatt en stor utmaning (i alla fall för mig) :?)

Två saker jag inte visste när jag gick in och som jag önskade att jag visste innan: