Kan det va positivt att ha sex utanför ett förhållande?

Även om man inte kan ställa några frågor direkt när man läser brevet kan man ju dock senare svara på det som skrivits.

Många intressanta svar här. Jag skuldbelägger definitivt inte min partner. Mitt problem är att det inte finns någon vilja att ens diskutera situationen. Jag har föreslagit att vi helt enkelt ska erkänna situationen, att.vi lever i ett förhållande i princip utan sex, och till exempel då inte alltid sova i samma säng. Att ligga bredvid min partner, som jag är jättesugen på, utan nåt intresse från henne, är mer än jag klarar av, det knäcker mig. Jag vet det finns saker i min personlighet som hon ogillar. Jag har försökt ändra det jag kan, men också varit ärlig med att jag inte kan bli en annan person. Har jag försökt att göra slut lyckas hon alltid övertala mig till att stanna, har ringd.mina barn för att fråga varför jag inte svarar etc. Så till slut har det varit enklare att stanna. Önskar jag vore starkare.

Fast det var ju inte det jag menade. 
Jag menar att han kunde ställa frågor till henne om hur hon känner, fråga om hon vill försöka hitta tillbaka till sexlivet och i så fall hur hon vill att de ska göra. Om hon svarar något kan han ställa följdfrågor och på det viset visa att han bryr sig om hur hon känner.

Hon kanske har haft jättejobbigt med sin cancerbehandling, och behöver extra stöd och förståelse. Inte bara ett brev där han berättar vad han känner och behöver. 

Något i brevet har gjort henne väldigt arg, och det tyder på att de inte möts överhuvudtaget. 

Vadå erkänna. Det känns väldigt provokativt och tjurigt sätt att uttrycka det. 
Varför inte i stället försöka förstå varför hon blir så upprörd. Ingenstans har du skrivit att du ens undrar hur hon känner. Har du frågat henne om hon vill hitta tillbaka till ett bra sexliv? Har du frågor henne hur hon vill att ni ska göra, samtidigt som du visar att bu bryr dig om henne, att du älskar henne och bryr dig om hur hon känner.... Om du nu gör det...
Tänk om du hade fått en medicinering som satte ner din sexuella förmåga, eller lust. Försök tänk efter lite mer på hennes situation. Våga möta henne där hon är.

Ok, då förstår jag bättre vad du menar.

Om det är så att hon haft cancer behöver hon naturligtvis stöd för det, men det utesluter inte att hon även bör ha viss förståelse för hans behov. Ts skriver ju att han varit noga med att inte anklaga henne, så det verkar inte som att han är totalt empatilös mot henne.

Eftersom ni är särbo och som jag fattat det inte har några gemensamma barn tycker jag inte att det borde vara så svårt att avsluta förhållandet, eller i alla fall att pröva att inte träffas under en tid.

Jo, så klart är det viktigt hur han känner också, men det har han ju berättat, många gånget. Jag tror det är väldigt viktigt för att själv bli förstådd, är att man även visar att man vill förstå den andre. 
Nu verkar det mer likt ett krig. 
Ja, hon har haft cancer och får hormonbehandling. Det är ju inget hon velat, inget hon valt. Kanske behöver hon bli sedd lite mer, om hon ska orka se honom. 

Ok, jag märkar att du tagit ett beslut om hur det är. Att jag legat på soffan och spelat tv spel under hela cancerbehandlingen och ropat efter kvällsmat. Så är det självklart.. Tror du verkligen inte jag har försökt förstå varför hon blev upprörd? Om jag inte gjorde det hade jag ju varit hjärndöd. Men det finns ingen vilja till kommunikation. Allt som berör ämnet är tabu. Har jag frågat henne hur hon vill hitta tillbaka? Det är ju just det jag gör.

Men ts har ju försökt att ändra på de sidor av honom själv som hon haft anmärkningar på, så jag tycker inte att han varit ovillig att förstå henne.

Kanske det bara är så enkelt att hon inte är där än? Hon har efter sin behandling inte nått till det stadiet än att hon kan svara på frågan. Cancer gör mycket med kroppen, psyket och känslor som vi andra aldrig kan förstå.
Biverkningar av behandling kan sitta kvar i åratal och påverka länge även år efter behandling slutat. 

Förstår DU hur cancer och behandling funkar på det planet? 

Har hon själv fått hjälp med samtal om sin cancer och behandling hos kurator?  Har ni tillsammans fått gå och prata utifrån det perspektivet?  

Nej, jag har inte tagit något beslut, men jag saknar väldigt mycket i ditt sätt att beskriva problemen, och även nu, att svara mig. 

Jag skrev inget om ditt sätt att agera gällande hushållssysslor. Inte heller har jag skrivit något om att du spelat tv spel, eller legat i soffan. Det är rätt dåligt av dig att svara så, tycker jag. Du kommer ifrån ämnet. 

Du duckar mina frågor. De handlade om att sätta sig in i situationen att få behandling som sätter ner sexuell lust och förmåga. Det svarar du inte på. 

Okej, så du har frågat henne om hon vill hitta tillbaka till sexlivet.... Och vad svarar hon då?

Okej, så du har försökt förstå varför hon blir så upprörd? Låt höra vilka tankar har du tänkt? Då har du rimligen tänkt ut olika alternativ till ilskan, så vad tror du då? 

Nej, så har det inte alltid varit. Vi hade helt underbart sexliv i många år. Och jag försöker förstå vad det är vi har förlorat.

Beklagar om jag misstolkade dina frågor, tyckte bara det var så totala självklarheter att man hjälps åt med det i ett förhållanden.
Om hon bill hitta tillbaka till sexlivet? jag vet inte, jag uppfattar de ganska få svar jag får som att hon är nöjd som det är, det räcker för henne med 5 minuter en gång i månaden. Och det har jag ju ingen rätt att ifrågasätta, ser hennes behov ut så så är det ju bara för mig att acceptera.
Jag tror aldrig jag till fullo kan förstå konsekvenserna av att genomgå en cancerbehandling, psykiska som fysiska. Ångesten för det kommer tillbaka, och att va tvungen se sin kropp förändras pga operationer och hormoner. Och att kämpa på trots allt detta. Jag önskar jag kunde blunda för mina egna behov och va nöjd och glad som det är, för jag skäms åt att omedvetet lägga en press på min särbo efter att ha kämpat sig igenom allt detta.
Jag förstår såklart att det för henne är väldigt jobbigt att förlora sin sexuella förmåga, eller få den nersatt. Men jag tror vi hade kunnat läsa detta om själva suget funnits kvar, varit kreativa, hittat ett sätt. Men den känslan jag får är att hon bestämd sig för att det inte är viktigt med sex, bättre göra nåt annat. Och jag önskar jag kunne prioritera på samma sätt, men lyckas inte, trots försök med allt från medicin till psykolog.
Jag har frågat frågorna du ställer, och de svar jag fått borde framgå av detta inlägg. Men huvudproblemet för mig är att jag inte får några svar och att ämnet blivit mer eller mindre tabu. Hade jag vetat svaren hade jag inte skrivit här. Kanske är jag trög, kanske okänslig och oförstående, och dä är det väl ett svar i sig.
Allt gott.

Du kan ju ställa följdfrågor, eller ett förtydligande. Om du verkligen accepterade att hon bara vill ha sex. 5 min en gång i månaden, skulle du inte ha skrivit brev eller gång på gång försökt "kommunicera". Jag tycker inte det låter som du frågat om hon vill jobba med sexlivet. Men om hon, som du skriver här, har sagt nej är det nog ingen idé att du håller på, gång på gång fråga (tjata) om sex. Du kanske skulle visa det mer, säga det. Det kan finnas ett kraft i att du bemöter hennes svårigheter, och försökt sätta sig in i dem, och säga något liknade som du gör här till mig. Det tror jag också, men då tror jag ni behöver hitta annan njutning, och närhet utan att hon känner krav på sex först. Från det läget är det större möjligheter att sedan hitta tillbaka. 

Förstod inte vad du menade med medicin och psykolog. Vad har du /ni gjort för försök med medicin och psykolog. Men vad säger hon då? Något måste hon ju säga. 

Varit i din situation bakåt i tiden. Frustrationen av att vara helt blockad sexuellt i relationen. Jag satt många dagar och nätter på kammaren och funderade. En dag slog det mig! En kvinna höll upp dörren för mig till en butik och jag fick känslan av att vara nykär. Helt galet förstås men satte fingret på det orimliga. Jag tog ett medvetet beslut att skaffa en älskarinna som till slut blev 3 relationer som jag höll i luften samtidigt under de sista åren utav mitt äktenskap. Resultatet förvånande nog var att sexlivet hemma plötsligt tog fart. Men som många redan konstaterat här på FL med otrohet kommer tillslut konsekvenser. En utav mina älskarinnor ville mer än bara vara den 2:a kvinnan. Men? ångrar inte mitt beslut och det gav fantastiska upplevelser plus en underbar fast relation efter min skilsmässa. Skall nämnas att vi diskuterade allt från skilsmässa, bo särbo, separera, öppet förhållande mm, och att vi pratar om 6 år utan sex innan jag tog beslutet.