Fundersam
Min partner är hemma heltid och jag arbetar 100%. Hans vardagsvanor ser ut att sova, vila, se på filmer och scrolla med sin telefon. Han brukar även en hel del alkohol flera gånger i veckan, ibland mindre mängder så som 3 öl och andra gånger blir det mer. Om jag uttrycker mig mina känslor finns det ingen ödmjukhet från hans sida, han väljer att stoppa huvudet i sanden och ignorera mig. Vissa gånger när han väl pratar så får jag aldrig bemötande utan får höra hur jag är och vilka fel jag gör.
Vår problem startade med att han började ljuga och dölja om små saker vilket sårade mig grovt. Han föreslog om trekant med en till tjej men absolut inte med en till kille. Efter 2 dygn påstod han att det va ett skämt. Den kvällen detta skedde blev jag ledsen och la mig på soffan, kan kom inte o trösta mig utan va i sin egen värld och lät mig vara fundersam och ledsen. Tänker, om det verkligen va ett skämt skulle han sagt det direkt.
Jag har försökt släppa den biten men när vi tog upp nyligen detta med hans vän så hånskratta min pojkvän åt mig. Även han hela tiden sagt att du måste släppa gamla saker för att vi ska kunna gå vidare och ha en bra relation med varann. Han påstår att älska mig, enligt min mening kärlek handlar om att bemöta, visa empati och förståelse för bådas känslor och åsikter inte att man ignorerar en så fort man har något på hjärtat eller hittar på ursäkter och inte håller i ämnet.
Jag förstår att man måste släppa gamla saker och ha tillit men hur gör man när ens partner inte bryr sig om dina känslor, upprepar samma misstag, föreslår mig söka vård istället för att stötta mig känslomässigt. Om jag har eller haft en tuff vecka i arbetet så förstår han inte mig om jag ber om att laga mat, fixa hemma, ta hand om mig lite osv. Han avvisar mig oftast 90% om jag ber om något. Även det är jag som arbetar heltid samt handlar hem och han själv är hemma 24/7.