20-åring som inte vill va vuxen
Jag önskar lite råd och stöd då jag känner mig väldigt ensam i den här situationen. Jag har en 20-årig hemma som gör minsta möjliga och ibland sover bort hela dagarna.
Jag önskar inte skammande då jag är rätt duktig på att skuldbelägga mig själv. Under hans tonårstid mådde jag riktigt kass, det var en slitig skilsmässa från hans pappa och massa omständigheter som gjorde att jag mådde skit (gick rätt i väggen och är fortfarande sjukskriven men på bättringsvägen) och han också, han var hemmasittare hela nian. Han fick gå individuellt program första året på gymnasiet och sedan fullföljde han ett program och tog student i våras även om det inte var hans förstahandsval.
Det har i familjen funnits omfattande insatser från socialtjänsten, nu är det enbart riktade mot hans far där lillebror bror varannan vecka. Sedan augusti bor han enbart hemma hos mig och hade det inte varit för mig hade han och hans far inte setts en enda gång sedan dess...
Det som fungerar är att han är inskriven på arbetsförmedlingen och precis och exakt uppfyller deras krav för att få aktivitetsersättning på drygt 4000 kr, så han kan nu betala för sig i alla fall sedan ett par månader. Han hjälper till lite hemma, men bara om man säger till och påminner.
Hans far har nyligen fått sina diagnoser add och autism och vi hade önskat att han också utredde sig då vi ser tendenser men han själv vill inte.
Ofta vänder han på dygnet och är vaken på natten och sover till långt in på sen eftermiddag. Det hjälper inte om man försöker väcka honom. När jag försöker prata med honom om framtiden och vad han vill göra svara han bara ""jag vet inte"". Han har väldigt svårt för nya sociala sammanhang och det är höga trösklar att ta tag i saker. Han är smart men jag tror han har väldigt lågt självförtroende.
Hur kan jag reparera för tidigare förstörda år och hjälpa och stötta honom för att bli en mer självständig individ?