Hon berättar att hon bara var några få år gammal när hon började utsätta sig för saker som jag inte kommer gå in på här och har fortsatt sen dess. Hur vanligt är det att sånt är medfött och inte på grund av trauma eller dyl? Någon med insikt?
Kan det ha varit ett trauma du inte minns, eller sett som trauma? Om du bara var några år gammal är det kanske inte så lätt att minnas allt
Jag var svårt sjuk som liten och väldigt överbeskyddad. Jag var aldrig ensam med någon utanför den närmaste familjen och att de skulle ha utsatt mig för något sånt? Det kan jag lova att de inte har. Jag minns tom hur det började för mig.
Jag var svårt sjuk som liten och väldigt överbeskyddad. Jag var aldrig ensam med någon utanför den närmaste familjen och att de skulle ha utsatt mig för något sånt? Det kan jag lova att de inte har. Jag minns tom hur det började för mig.
Jag var svårt sjuk som liten och väldigt överbeskyddad. Jag var aldrig ensam med någon utanför den närmaste familjen och att de skulle ha utsatt mig för något sånt? Det kan jag lova att de inte har. Jag minns tom hur det började för mig.
Jag var svårt sjuk som liten och väldigt överbeskyddad. Jag var aldrig ensam med någon utanför den närmaste familjen och att de skulle ha utsatt mig för något sånt? Det kan jag lova att de inte har. Jag minns tom hur det började för mig.
Jag försöker förstå varför jag har det i mig alls. Jag är inte det minsta traumatiserad av min sjukdom, jag mådde inte dåligt av det annat än första månaderna av mitt liv och för mig var det bara vardag. Och det överbeskyddande är något jag insett i vuxen ålder, inget jag såg som något speciellt då.
Jag försöker förstå varför jag har det i mig alls. Jag är inte det minsta traumatiserad av min sjukdom, jag mådde inte dåligt av det annat än första månaderna av mitt liv och för mig var det bara vardag. Och det överbeskyddande är något jag insett i vuxen ålder, inget jag såg som något speciellt då.
Jag var svårt sjuk som liten och väldigt överbeskyddad. Jag var aldrig ensam med någon utanför den närmaste familjen och att de skulle ha utsatt mig för något sånt? Det kan jag lova att de inte har. Jag minns tom hur det började för mig.
Överbeskyddande är inte alltid något positivt
Jag försöker förstå varför jag har det i mig alls. Jag är inte det minsta traumatiserad av min sjukdom, jag mådde inte dåligt av det annat än första månaderna av mitt liv och för mig var det bara vardag. Och det överbeskyddande är något jag insett i vuxen ålder, inget jag såg som något speciellt då.
Jag tror inte att ett självskadebeteende är medfött. Men man kan ju ha en medfödd genetisk ökad sårbarhet för ångest. Kan det vara så att ditt självskadebeteende grundar sig i ångest? Att det blir ett sätt att hantera ångesten?
Kanske du har upplevt ett trauma med som du inte minns. Har en vän som hade ett trauma i barndomen som var förträngt i 15 år. När minnesbilderna började komma tillbaks, blev det enklare att förstå varför hen mådde och reagerade som hen gjorde ibland på vissa triggers.