Anonym (Gör så ont)

Sat 15 Feb 20:26

31 svar

Allt jag gör är fel- min man älskar mig inte

Min man hr blivit en vresig gammal gubbe som inte vill höra någonting men som är bestämd p sina rutiner, och kontrollbehov att jg gör rätt. Han slappnar inte av och nu älskar han mig inte längre dessutom. Han visar ingen kärlek, blev sur på alla hjärtans dag när jag försökte lite extra med go och middag. För d tyckte han att sonen fick för mycket socker.
jag vill bara ha tillbaka den man jag blev förälskad i, den fina killen som var så snäll, kärleksfull och omtänksam. Vi hade det så bra ihop. Nu är han bara trött, jag får åka själv till vänner, på semester och till släkt.

han är en bra pappa men han håller på att bli galen. Idag blev han arg för att jag inte visste vem som skulle laga mat och om att jag hade lovat sonen att Vi skulle spela tv- spel. Jag trodde han skulle laga mat, jag sa att jag kunde laga mat och gick ut och hämtade en grej men när jag kom in stod han å gjorde pannkakor och muttra om skärmtid och jag sa att jag kan laga mat jag och sonen kan spela sen, då slängde han hela pannkakssleven hårt i bunken så det skvätte över hela köket och ner över golvet och sen gick han upp. Han ville inte ens äta med oss?
jag förstår inte vad som händer med honom.
jag behöver verkligen hjälp. När jag säger att jag kan åka iväg en hel dag utflykt med sonen så kan du bara få lugn och ro- då säger han att då blir det inga rutiner alls- det spelar ingen roll vad jag gör. Allt jag gör är fel i hans ögon.

jag vet faktiskt inte längre hur jag ska bete mig?

Anonym (grrrrrrrrr)

Thu 20 Feb 07:54

#21

Han låter bara sjukt elak och nedbrytande.

Blir du självmordsbenägen av att dela hem med honom är det ju ingen bra partner för dig, krävs knappast ett geni för att inse det.

Planera för att dra om tre månader, för varför skulle du vilja leva så där?

Varför skulle någon?

Agda90

Thu 20 Feb 11:03

#22

Anonym (Gör så ont) skrev 2025-02-19 23:17:38 följande:

Tack för ditt svar. Vet du vad han fick för medicin? I mitt fall så tror min man att ett miljöombyte skulle förändra allt, om vi bara flyttade från där vi bor idag, där han inte trivs och inte trivts de senaste åren.

Tror du, som varit med om liknande att det kan stämma?

Han är elak, misshandlar dig psykiskt och beter sig konstant som största skitstöveln. Tror du på allvar att han kommer att bli mirakulöst frisk för att ni flyttar?
Nej, det kommer inte att hända, han kommer att hitta annat att klaga på och ta ut det över dig.

Det du gör genom att stanna med en man som bokstavligen talat önskar livet ur dig är att förkorta ditt egna liv för varje dag som du stannar med honom.

Jag hade aldrig accepterat att min man behandlade mig på det viset som din behandlar dig. Du lär din son hur man ska behandla en partner genom att välja att stanna med hans pappa!! Vill du att din son ska bete sig mot sin framtida partner så som du blir behandlad?
Du skriver att du inte kan tänka dig delad vårdnad och väljer därför att stanna. Vilket tror du att ditt barn föredrar, en mamma som är lycklig och lever länge eller en mamma som är knäckt och drabbas av ångestattacker och inte finns där för att se sitt eventuella barnbarn i framtiden?

Vi har endast ett liv. ETT!
Du måste bestämma hur du vill leva det livet. Sätt ner foten och ställ ultimatum till din hemska man. Antingen tar han sig i kragen eller så är det slut.

Anonym (sdfg)

Thu 20 Feb 14:26

#23

Agda90 skrev 2025-02-20 11:03:19 följande:

Han är elak, misshandlar dig psykiskt och beter sig konstant som största skitstöveln. Tror du på allvar att han kommer att bli mirakulöst frisk för att ni flyttar?
Nej, det kommer inte att hända, han kommer att hitta annat att klaga på och ta ut det över dig.

Det du gör genom att stanna med en man som bokstavligen talat önskar livet ur dig är att förkorta ditt egna liv för varje dag som du stannar med honom.

Jag hade aldrig accepterat att min man behandlade mig på det viset som din behandlar dig. Du lär din son hur man ska behandla en partner genom att välja att stanna med hans pappa!! Vill du att din son ska bete sig mot sin framtida partner så som du blir behandlad?
Du skriver att du inte kan tänka dig delad vårdnad och väljer därför att stanna. Vilket tror du att ditt barn föredrar, en mamma som är lycklig och lever länge eller en mamma som är knäckt och drabbas av ångestattacker och inte finns där för att se sitt eventuella barnbarn i framtiden?

Vi har endast ett liv. ETT!
Du måste bestämma hur du vill leva det livet. Sätt ner foten och ställ ultimatum till din hemska man. Antingen tar han sig i kragen eller så är det slut.

Å andra sidan så ska ens partner kunna ramla ner i en depression (eller vad det nu är) och dennes partner ska vara tålmodig och inte sticka så fort han/hon får snuva. Hur länge? Jag vet inte men 1-2 år ialla fall. Det är ju i "nöd och lust". Men allt har ju en gräns beroende på hur illa det är och tyckanden är olika.

Xenia

Thu 20 Feb 14:47

#24

Han kan inte skylla sin elakhet på att han inte trivs där ni bor. Det är nog snarare så att han varken trivs med sig själv eller med familjelivet. Inget skulle bli bättre bara för att ni flyttar. Han tar ju med sig själv vart han än går. Och sin vana att skälla ut och skylla allt på dig.

Nej, säg att han behöver gå till doktorn. Om han vägrar, flytta! Eler uppmuntra honom att flytta, det är ju han som vantrivs där ni bor.

Du kan börja skriva upp hur han behandlat dig (och som sonen ibland bevittnar). Sedan begär du enskild vårdnad och förklarar att du inte tror att han kommer att behandla barnet tillräckligt väl.

Ni kan också ha gemensam vårdnad utan att för den skull dela tiden 50-50. Din man verkar ju inte tåla något så klarar han ens av att ensam ta hand om sonen på halvtid?

Hur gammal är sonen? Det är ju viktigt för att veta när han själv har någon talan om var han vill bo.

Din man kräver att få uttrycka sina känslor men han ger inte dig samma rätt. Vänta inte på att han självmant ändrar på sig, det kommer han inte att göra, utan du kommer bara att må sämre och sämre. Låt inte er son växa upp i detta dysfunktionella förhållande. Det är ju tydligt att din man inte älskar dig. Och kan du verkligen älska någon som behandlar dig så illa?

Agda90

Thu 20 Feb 19:25

#25

Anonym (sdfg) skrev 2025-02-20 14:26:29 följande:

Å andra sidan så ska ens partner kunna ramla ner i en depression (eller vad det nu är) och dennes partner ska vara tålmodig och inte sticka så fort han/hon får snuva. Hur länge? Jag vet inte men 1-2 år ialla fall. Det är ju i "nöd och lust". Men allt har ju en gräns beroende på hur illa det är och tyckanden är olika.

Absolut ska man vprda sin relaltion. Håller med om 'i nöd och lust". Men när saker och ting har gått så långt att ens partner änskar livet ur en då har det gått för långt!

Anonym (sdfg)

Fri 21 Feb 12:09

#26

Agda90 skrev 2025-02-20 19:25:16 följande:

Absolut ska man vprda sin relaltion. Håller med om 'i nöd och lust". Men när saker och ting har gått så långt att ens partner änskar livet ur en då har det gått för långt!

Då har den gränsen passerats (om det är allvarligt menat). Där finns en fara om det "sjuka blir normalt" och man accepterar det. Kan vara bra att få tillbaka referenserna på ett forum då..

Anonym (Gör så ont) Trådstartaren

Mon 24 Feb 22:26

#27

jag önskar vi kunde hitta ett tillfälligt boende 3 månader någon annanstans, för att känna på hur livet är någon annanstans och komma bort. Det har varit mycket, skador på hus, dyra bilreperationer, vitvaror osv
känns som att det var länge sen det var lugn och ro och vi kunde slappna av.
vi har varit tillsammans i över 20 år, har en son på 4 så det är inte bara att lämna. Jag älskar mannen, men det är frustrerande att se hur han förändrats och verkligen stänger in sig i sig själv och vägrar söka hjälp. Han har högt blodtryck cl och väldigt stressad upp i varv. Mot andra och utåt är han supertrevlig, men går undan om vi har besök och är för sig själv.

mot sonen är han en fantastisk pappa, och sonen älskar honom - och han visar aldrig sitt hat öppet framför sonen utan genom sms och ansiktsuttryck, knyrnäve i luften mm när sonen inte ser
eller muttrande och viskande

jag hoppas väl hela tiden på att det ska bli bra, men att han mått dåligg i ett par år nu och sen i höstas har det eskalerat till hat och ilska.

jhan vet själv att han mår dåligt men vill inte ha hjälp, jag önskar det gick att köpa antidepressiva medel receptfritt

Agda90

Tue 25 Feb 10:32

#28

Anonym (Gör så ont) skrev 2025-02-24 22:26:56 följande:

jag önskar vi kunde hitta ett tillfälligt boende 3 månader någon annanstans, för att känna på hur livet är någon annanstans och komma bort. Det har varit mycket, skador på hus, dyra bilreperationer, vitvaror osv
känns som att det var länge sen det var lugn och ro och vi kunde slappna av.
vi har varit tillsammans i över 20 år, har en son på 4 så det är inte bara att lämna. Jag älskar mannen, men det är frustrerande att se hur han förändrats och verkligen stänger in sig i sig själv och vägrar söka hjälp. Han har högt blodtryck cl och väldigt stressad upp i varv. Mot andra och utåt är han supertrevlig, men går undan om vi har besök och är för sig själv.

mot sonen är han en fantastisk pappa, och sonen älskar honom - och han visar aldrig sitt hat öppet framför sonen utan genom sms och ansiktsuttryck, knyrnäve i luften mm när sonen inte ser
eller muttrande och viskande

jag hoppas väl hela tiden på att det ska bli bra, men att han mått dåligg i ett par år nu och sen i höstas har det eskalerat till hat och ilska.

jhan vet själv att han mår dåligt men vill inte ha hjälp, jag önskar det gick att köpa antidepressiva medel receptfritt

Förlåt men är du så naiv att du tror att piller hade löst problemet bara de hade gått att få tag på receptfritt?
Det finns ingen quick fix utan man får göra jobbet för att blir frisk och må bättre. I vissa fall kan mediciner hjälpa men man får ändå göra jobbet.

Hade min man sagt att han önskade att jag inte levde och/eller viftat med näven mot mig hade jag lämnqt på stående fot! Det är en sak att vara sjuk men att vägra söka hjälp och dessutom bete sig som vörsta skitstöveln, nej. Inget på denna jord hade fått mig att stanna.
Att han dessutom kan vara hur trevlig som helst mot alla andra är flr mig ett bevis att han mer är en skitstövel än depriemrad eller sjuk. Du lever med en hemsk männisla!

beli

Tue 25 Feb 10:47

#29

Anonym (Gör så ont) skrev 2025-02-24 22:26:56 följande:

jag önskar vi kunde hitta ett tillfälligt boende 3 månader någon annanstans, för att känna på hur livet är någon annanstans och komma bort. Det har varit mycket, skador på hus, dyra bilreperationer, vitvaror osv
känns som att det var länge sen det var lugn och ro och vi kunde slappna av.
vi har varit tillsammans i över 20 år, har en son på 4 så det är inte bara att lämna. Jag älskar mannen, men det är frustrerande att se hur han förändrats och verkligen stänger in sig i sig själv och vägrar söka hjälp. Han har högt blodtryck cl och väldigt stressad upp i varv. Mot andra och utåt är han supertrevlig, men går undan om vi har besök och är för sig själv.

mot sonen är han en fantastisk pappa, och sonen älskar honom - och han visar aldrig sitt hat öppet framför sonen utan genom sms och ansiktsuttryck, knyrnäve i luften mm när sonen inte ser
eller muttrande och viskande

jag hoppas väl hela tiden på att det ska bli bra, men att han mått dåligg i ett par år nu och sen i höstas har det eskalerat till hat och ilska.

jhan vet själv att han mår dåligt men vill inte ha hjälp, jag önskar det gick att köpa antidepressiva medel receptfritt

Lämna, lämna, lämna. Det finns ingen annan lösning. Han vägrar terapi, han skyller allt på dig. Du kommer att gå under och då finns du inte där för din son.

Börja gärna följa mansbebisar på Instagram. Inte för att han är just en mansbebis, men där har hundratals kvinnor skrivit om hur deras liv blev efter att de lämnade sina energitjuvar till män. (Deras liv blev oändligt mycket bättre och de orkar bättre ta hand om sina barn.)

Anonym (sorgsen själ)

Tue 25 Feb 10:51

#30

Han låter frustrerad, bitter och deprimerad.
Kan han vara i en medelålderskris och sen depression på det?
Jag känner igen mycket frustration och inte trivas var jag är i livet. Befinner mig själv i en medelålderskris och har depression p.g.a det eller i kombination med det.

Oerhört svårt, men han MÅSTE söka hjälp för det. Det är A och O.
Han kommer inte bli lycklig per automatik, och en flytt är oftast en flykt från livet. Been there done that. För mig slutade det i ett annat land, och inte är jag lyckligare för det. Snarare tvärtom.

Xenia

Tue 25 Feb 12:36

#31

Agda90 skrev 2025-02-25 10:32:46 följande:

Förlåt men är du så naiv att du tror att piller hade löst problemet bara de hade gått att få tag på receptfritt?
Det finns ingen quick fix utan man får göra jobbet för att blir frisk och må bättre. I vissa fall kan mediciner hjälpa men man får ändå göra jobbet.

Hade min man sagt att han önskade att jag inte levde och/eller viftat med näven mot mig hade jag lämnqt på stående fot! Det är en sak att vara sjuk men att vägra söka hjälp och dessutom bete sig som vörsta skitstöveln, nej. Inget på denna jord hade fått mig att stanna.
Att han dessutom kan vara hur trevlig som helst mot alla andra är flr mig ett bevis att han mer är en skitstövel än depriemrad eller sjuk. Du lever med en hemsk männisla!

Anonym (Gör så ont) skrev 2025-02-24 22:26:56 följande:

jag önskar vi kunde hitta ett tillfälligt boende 3 månader någon annanstans, för att känna på hur livet är någon annanstans och komma bort. Det har varit mycket, skador på hus, dyra bilreperationer, vitvaror osv
känns som att det var länge sen det var lugn och ro och vi kunde slappna av.
vi har varit tillsammans i över 20 år, har en son på 4 så det är inte bara att lämna. Jag älskar mannen, men det är frustrerande att se hur han förändrats och verkligen stänger in sig i sig själv och vägrar söka hjälp. Han har högt blodtryck cl och väldigt stressad upp i varv. Mot andra och utåt är han supertrevlig, men går undan om vi har besök och är för sig själv.

mot sonen är han en fantastisk pappa, och sonen älskar honom - och han visar aldrig sitt hat öppet framför sonen utan genom sms och ansiktsuttryck, knyrnäve i luften mm när sonen inte ser
eller muttrande och viskande

jag hoppas väl hela tiden på att det ska bli bra, men att han mått dåligg i ett par år nu och sen i höstas har det eskalerat till hat och ilska.

jhan vet själv att han mår dåligt men vill inte ha hjälp, jag önskar det gick att köpa antidepressiva medel receptfritt

Jag tror att sonen förr eller senare kommer att upptäcka att något är fel. Hans far hatar hans mor och hans mor finner sig i det som om det vore helt normalt. Du verkar ha normaliserat din mans beteende, "knytnäve i luften". Din son kommer att ta skada av att växa upp i ett sådant dysfunktionelllt förhållande. Han lär sig att om man mår dåligt då är det mammas/sambos fel och det är rätt att ta ut sin frustratiion på henne.

Och du bara går och hoppas att han ska bli som förut? Varför skulle han bli det, han vill ju inte ens söka hjälp?

Nej, du visar alla tecken på en misshandlad kvinna och det han utsätter dig för ar just psykisk misshandel.

Varför älskar kvinnor män som misshandlar dem? Varför hatar män kvinnor som älskar dem?

"Kvinnorna som lever med dessa män härdar ofta ut i hopp om att deras tålamod och kärlek ska hela männens beteenden. Men det är svårt, för att inte säga näst intill omöjligt, att förändra en narcissistisk person. Männen själva saknar förmåga att se sina problem, och väljer i stället att se sig som offer." www.norstedts.se/bok/9789113032344/varfor-hatar-man-kvinnor-som-alskar-dem

Allt jag gör är fel- min man älskar mig inte

INNEHÅLL