Anonym (RäddMenBestämd) skrev 2025-02-19 17:12:29 följande:
Tack, jag har lyssnat på hundratals avsnitt 😁
Den är fantastisk!
Ta till dig det viktigaste från avsnitten och det du tycker passar bäst för dig och för er.
Då har du ju grunderna för hur du ska hantera situationen.
Tänk igenom din strategi.
Håll dig stenhårt till din strategi.
Det där med barnen kommer att ordna sig med tiden, och oftast går det mycket snabbare än man först vågar tro. Barnen är väldigt lätt anpassningsbara.
Det ordnar sig.
Låt inte allt bli onödigt svårt bara för att du försöker måna om barnen mer än vad som är bra och rimligt.
Bestäm dig för att inte medverka i hennes diskussioner som går utanför din strategi eller som inte handlar om hur ni rent praktiskt och konkret ska lösa situationen.
Ha din strategi klar. Diskutera bara det som du själv har bestämt ingår i din strategi. Avstå alla andra diskussioner. Bli bara tyst, lämna situationen, om det är enda sättet.
Du måste räkna med, vara medveten och vara förberedd på att hon självfallet vet mycket väl vilka knappar hon ska trycka på för att få dig dit hon vill.
I din strategi måste ingå att inte falla för henens knapptryckningar.
Du måste räkna med att hon också omedvetet kommer utnyttja sin förmåga trycka på dina sämsta knappar. Hon har förmodligen rent reflexmässigt skaffat sig förmåga, kunskap och vana att trycka på rätt knappar, även när hon gör det omedvetet och rent reflexmässigt.
Du måste ha din strategi klar för dig när detta inträffar.
I mitt fall ingick att jag hade bestämt mig för att reagera på ett helt annat sätt än jag hade gjort tidigare.
T ex att jag tystnade och lät bli att svara, oavsett vad hon sade eller vad hon gjorde, oavsett hur hon provocerade och oavsett hur skickligt hon tryckte på mina svagaste knappar.
Jag tog typ en egen tankepaus, som kunde vara alltifrån ett par sekunder till timmar eller t o m dagar.
Jag sade t ex att nu behöver jag en tyst tankepaus, du har inget annat val än att acceptera detta, oavsett vad du säger eller vad du gör, jag kommer att vara tyst och inte svara eller säga något till dig, innan jag har haft min tankepaus.
(Det hade aldrig tidigare hänt under vår relation att jag hade tystnat helt...)
För att vara tydlig hände det att jag lämnade rummet och/eller tog på mig hörlurar med musik.
Efter min tankepaus upprepade jag sakligt de saker jag hade bestämt mig för att säga.
Jag upprepade och framförde återigen mitt beslut, kort och koncist och på samma sätt varje gång.
Jag var noga med att i den stunden inte diskutera några andra saker, än att upprepa mitt beslut, upprepa mitt beslut på så sätt att det inte rådde några tveksamheter, det fanns absolut inget utrymme för förhandling, och jag upprepade de konkreta och praktiska saker som hänger samman med mitt beslut.
Om diskussionen (om hon...) återigen spårade ur, om hon började komma med anklagelser, bortförklaringar och att som vanligt skylla på mig, om hon började trycka på mina sämsta knappar, hon utnyttjade barnen, så tog jag en ny tyst tankepaus.
Efter att detta hade upprepats några gånger så kunde vi börja samtala och sakligt resonera om det praktiska. Men det var otaliga gånger som hon återföll i sitt vanliga sätt, vilket då ledde till en ny tyst tankepaus från min sida.
Jag påstår inte att det där med tyst tankepaus kan fungera för alla.
Men jag tror att det krävs något helt nytt och helt avvikande, även om det är något annat än en tyst tankepaus, för att bryta att gamla beteenden fortsätter upprepas gång på gång.
Meddela tydligt ditt beslut.
I ditt beslut får inte finnas några tveksamheter, inte något utrymme för förhandlingar eller diskussioner, ingen förhoppning om att du ska ändra dig.
Lämna inget utrymme för förhandling eller diskussioner.
Ta in i ditt medvetande att det där med barnen kommer att ordna sig.
Liksom din relation med barnens mor också kommer att ordna sig med tiden.
Upprepa ditt beslut tills det har gått fram. Upprepa och upprepa, avvik inte, tills ditt beslut verkligen har gått fram och accepterats.
Min erfarenhet är att det kommer inte bli lätt.
Men utfallet blir så som du ser till att det blir.
Och efteråt kommer det återigen finnas möjlighet och utrymme för att ditt liv, och livet med barnen, kommer att bli helt underbart.