Hur är era tonåringar?

Tonåringar kan ju vara sådär, väldigt svåra att läsa av! Det är jobbigt när man inte vet om han är ledsen och utmobbad eller nöjd med tillvaron. Man får bara försöka fråga och fråga och visa att man bryr sig. 

Det räcker ju med att någon har sagt Hej pizzaface eller gud vilken snygg jacka du har så åker humöret ner eller upp. Tonåringar är rätt elaka mot varandra också. Ibland. 

Upp o ner, hit och dit. Det handlar om nya humör flera gånger om dagen. Gör en plan, byter plan. Tar allt som kritik, drar ner en mental rullgardin så fort det känns jobbigt. Trött, trött, trött och luststyrd. Självcentrerad och tjurig. Är glad och gullig där emellan. Men det går fort. Hon har även adhd.

Längtar så tills de kommer in i puberteten *ironisk*.

Mina är inte tonåringar än (11 år) men nog fasen är det humörsvängningar och "tonårshumör" för det. De har inte kommit in i puberteten ännu men de kan gå från superglada till "jag vill ha en ny familj" på en nanosekund. När man frågar varför de blivit sura får man "det får du lista ut själv" som svar. Har två pojkar. Längtar så tills de kommer in i puberteten *ironisk*.

Mina har varit rätt otypiska tonåringar känns det som. Alltså rätt okomplicerade.

Ettan blir ganska lättstressad och fått kämpa lite med det. Viktigt för henne att inte sätta för stor press på sig själv med skolan. Men lugn, enkel, trevlig, hjälpsam. Nu är hon för all del snart 2 år efter tonåring men har flyttat hemifrån, pluggar nu på universitet och allt bara flyter.

Tvåan är trött och stönar fram alla svar. Svårt övertygad om sin egen förträfflighet men ändå resonabel. Sköter skolan på sitt eget sätt. D v s ser till att få ruskigt bra betyg i alla ämnen han bryr sig om men kan gott ta sovmorgon från ämnen han tycker det duger med ett C i. Öppnar kylskåpet och stönar över att inget finns iaf 3 ggr per dag men ställer upp och skjutsar syskon utan bekymmer om man ber honom. Ansvarsfull men lat.

Trean har haft en del medicinska problem och haft otroligt svårt att hålla vikten och därmed rimliga energinivåer en period men är nu påväg att komma upp på banan igen. Lite lik storasyster i att han måste kontrolleras så han lägger rimlig press på sig själv. Lite introvert och tyst men blommar ut med de han verkligen känner. Ansvarsfull men förvirrad och lite rädd ibland för att misslyckas.

Fyran. Den enklaste och samtidigt den svåraste för att hon helt går sin egen väg. Hon är toklugn, går inte stressa, verkar ok med allt men är samtidigt mycket mindre pratig och delar med sig mindre än sina syskon. De äldre har jag ändå haft koll på vad de har i skolan, vad de känner, vad de ev tycker är jobbigt o s v men fyran sköter allt själv och har gjort sen förskoleklass. Hon är smart och duktig men tycker mycket är tråkigt i skolan. Hon är där, hon sköter den. Men hon brinner inte riktigt för något och det gör hon inte på fritiden heller. Går på högstadiet nu och det kan bli vilket val som helst till gymnasiet. De andra  har ändå haft en ide tidigt vad de vill.