Så oälskad av min man.

Ett av mina ex började bete sig precis likadant som din man gör. Visade sig att han fått känslor för en annan kvinna. Han var inte otrogen (iaf inte vad jag vet) men det fick honom att undvika allt intimt på samma sätt som du beskriver att din man gör.

Oavsett vilket: du förtjänar att verkligen känna dig älskad av din partner. Annars är ni bara två vuxna som delar räkningar.

Låt honom förstå hur du faktiskt mår av detta och att du inte kan fortsätta relationen som den är. Den kräver en förändring eller tar slut.

Ingen drömmer om att skilja sig men tro mig, bättre att barnen växer upp i två sunda hem än ett där mamma alltid är olycklig och blir bitter. De märker mer än man tror.

Nu låter ni lite yngre men om man närmar sig 50 och/eller har övervikt förekommer att mannen blir svajig i potensen, och det kan avskräcka från sex. Han är rädd att misslyckas, och då blir det ett mentalt hinder så att han kanske definitivt misslyckas en gång, och sen är den onda cirkeln igång.

Jag hade precis samtal med en manlig vän som tyvärr drabbats av det där, och inte hade fått till sex på flera månader. Han grubblar för sig själv och överväger nu sildenafil, men tycker att eftersom han reagerar ibland när han inte vill men inte med sin partner så borde det vara psykologiskt.

Det är klart man kan sluta tända på någon också men det manliga maskineriet är ganska komplicerat och kan påverkas negativt av allt från dålig kondition till stress, högt blodtryck eller psykiskt mående, och det är bokstavligen så att en man kan känna sig som att han inte är en man längre då. 

TS du kan inte gå runt och undra längre för sånt här blir bara värre med tid. Du behöver ha ett ärligt samtal med din man, utan barn, om vad som gör att han inte ger dig någon uppmärksamhet längre. Är han trött, deprimerad, stressad eller har han slutat tro på er som par?

Du kanske har gått och blivit platt Ystad efter dina graviditeter? I annat fall är din man bög.

Känns torftigt med äktenskap som bara bygger på sex och attraktion. Väldigt sorgligt och trist. Jag vet att det finns sådana äktenskap och enligt min erfarenhet håller de aldrig ett helt liv. 

Ett bra äktenskap tycker jag skall bygga på så mycket mer än bara attraktion och sex. Utan gemenskap, djup kärlek och vänskap får man inget partnerskap för livet. 

Vad händer när en i det attraktionsdrivna äktenskapet blir fysiskt svårt sjuk och oattraktiv? Då lämnar man för någon som är sexigare?

Du måste sluta. I dina svar förstår man att självförtroendet är på botten. Du måste lyfta dig själv igen! 

Och du borde lämnat för länge sen. Du förtjänar kärlek och närhet.
Stanna för barnens skull? Så vilken typ av relation visar ni upp? Önskar du detta för dina barn? 

Absolut att småbarnsåren kan vara jobbiga med sömnbrist och det kan bli mindre sex och intimitet. Sen kommer det jag kallar "aktivitetsåren", med skjutsningar, tider att passa, läxor (mer stressigt än småbarnsåren ). Då är det mycket Familjen AB och man tappar lätt bort kärleksrelationen.

Men att helt sluta bry sig om sin partner, att inte visa någon kärlek eller omsorg, det är inte ok och inte ett liv jag skulle vilja leva. Om man redan nu med småbarn har det så, hur ska det bli sen? Ni kommer bara att glida ifrån varandra mer och när barnen är mer självständiga så finns inget kvar mellan er.

Sen vad det beror på. Kan vara tappat attraktion/känslor, träffat någon annan eller bara att han behöver ett wake-up-call.  

Jag tror att du behöver ta ett ordentligt snack med din man. Förklara hur du känner och acceptera inte att han bara suckar eller pratar bort frågan. Ge konkreta exempel på hur han var förr om han skyller på att han inte är "sån". Föreslå (eller kräv) parterapi. Man ska ju aldrig "hota" med något man inte kommer genomföra, men kanske ändå kan vara bra att säga att du är tveksam att leva i en sån relation som ni har nu. 

Slutligen tänker jag på att du ff ammar, kanske har du hormoner som far omkring i kroppen. Jag menar inte att du inte har rätt till dina känslor och önskemål, men man ska aldrig ta stora beslut när man inte är helt stabil. Sen tycker jag att det är så sorgligt när det blir så här, ni ska ju vara ett kärleksfullt team som växeldrar, stöttar och ser varandra. Du har ju nyligen burit och fött era två barn, klart att du ska få känna dig älskad! 

Du liksom barnen mår dåligt av att bo och leva så som det är nu.
Mannens uteblivna kärleksyttringar borde få dig att tänka om. Förhållande kan vara destruktiva även utan våld eller otrohet. Det går inte tvinga någon till känslor. 
Tala öppet och uppriktigt om dina behov  och agera.
Dela på er eller lös problemet med en älskare om du envisas med att fortsätta bo med mannen. 
Hade min fru sagt hon kände sig försummad hade jag själv rannsakat mina känslor och funderat på förhållandet . Kanske han tappat känslorna och är för feg ta steget själv?