Mäns problem är avsaknad av en maskulin figurer

Men ja det delades upp olika, männen arbetade och fixade de rent praktiska sakerna runt huset, det var i huvudsak det han bidrog med till hushållet. Självklart fanns variationer på vilka sätt relationerna såg ut, men de typiska könsrollerna var mycket starkare då. Barnen och hushållet i övrigt var kvinnans jobb. Men du anser baserat på vad du skriver att män ska ta mer ansvar hemma, de ska vara med och uppfostra barnen osv, men om kvinnan är hemma och mannen sköter allt det andra blir det ju ändå lite skevt. Hushållsarbetet var dessutom mycket mer tidskrävande förr så det var ju mer logiskt då att åtminstone någon var hemma och skötte det. Men idag? 

Sen absolut anser jag också att mansbebisar är oattraktiva, det gör nog faktiskt de flesta egentligen. Precis som jag tror att de flesta tycker att motsvarande för kvinnor är oattraktiva, ingen vill ha en partner som inte är en riktig partner eller hur? Jag tror nog att de flesta män och kvinnor vill ha just en partner man är jämställd med och bidrar till relationen och livet ihop lika mycket. Inte nödvändigtvis på samma sätt men lika mycket. 

Att män ska anses vara den som tar hand om familjen genom att stå för ekonomin är dels förlegat och en social konstruktion som inte har något med biologi att göra. Både män och kvinnor är lika kapabla att bidra ekonomiskt, praktiskt och känslomässigt i en relation.

Det är ju detta som behöver ändras, kvinnor har ju fattat att de kan och bör göra samma sak som man ansåg var mannens jobb, nu behöver ju män fatta att de klarar av och bör göra detsamma som man ansett vara en kvinnas jobb. 

Om en kvinna väljer att stanna hemma tar hon en enorm risk. jag menar samma kvinnor som klagar på sin man som inte hjälper till hemma är ju ofta samma kvinnor som inte vet hur hon ska kunna gå isär med denna man eftersom hon är helt beroende av honom. Detta är vad de gamla förlegade könsrollerna gör. 

Nej. Det är inte det jag skriver. Varför har du fått för dig det? Samtidigt så väcks frågor. Tycker du att män inte ska vara med och uppfostra sina barn?

Nej. Det är inte det jag skriver. Varför har du fått för dig det? Samtidigt så väcks frågor. Tycker du att män inte ska vara med och uppfostra sina barn?

Du skrev i ett svar till en annan exempelvis

"En del av problemet är att en pappa kan vara förhållandevis passiv i sitt föräldraskap. Även i ett förhållande så är han frånvarande."

Jag menar å ena sidan tycker du att män inte tar tillräckligt med ansvar i sitt föräldraskap menmå andra sidan tycker du inte alls att männen bör ta mer ansvar hemma? Hur går det ihop? Jag menar att ta ansvar för sina barn handlar ju också om att se till att de har rena kläder, att de har mat osv. 

Vad fick du det ifrån, att jag inte skulle tycka att män inte ska vara med och uppfostra barnen? Jag anser ju att män är lika kapabla som kvinnor att vara lika delaktiga i det gemensamma, vilket innefattar barn ,hushåll, relationer och så vidare. 

Jag anser till skillnad från dig att män har större kapacitet än att bara vara försörjaren och beskyddaren i familjen, jag är fullt kapabel att ta hand om och försörja mig själv. Jag vill ha en partner att dela livet med, där vi tar hand om varandra och som delar den praktiska och den känslomässiga bördan. Jag vill inte ha en man som förväntat sig att maten är färdig åt honom när han kommer hem varje, jag vill inte ha en man som inte vet hur man startar diskmaskinen av ren princip. 

Jag tänker inte jobba mindre och få sämre ekonomi så att jag ska hinna ta även hans arbetsbörda åt honom. 

Vet inte om du missförstår mig med flit? Det jag sagt i tråden hela tiden liknar ingenting av det du tror att jag sagt.

Jag anser att en maskulin man tar ett lika stort vuxenansvar som hans fru. Deras uppdelade uppgifter kan vara åt dragningen manligt eller kvinnligt kodade. Men inte nödvändigtvis. Han tar ett lika stort ansvar i uppfostring av deras gemensamma barn. Sätter gränser och ger kärlek. Han säger åt barnen om de inte visar respekt för deras mamma exempelvis. Han tar ett ekonomiskt ansvar, har gemensam ekonomi. Ser till att hon är tryggad och väger upp om hon har tagit ett större ansvar vid föräldraledighet eller vab (vilket är vanligt) han ser till att hon inte går back ekonomiskt och får en tryggad pension. Han tar självmant hand om saker. Han är omhändertagande om sin familj, fru (och kvinnor överlag) han förför sin fru, uppvaktar och skapar lust. Kommer ihåg hennes födelsedag

Till skillnad från en ickemaskulin man
Han intar en passiv roll i förhållandet. Ska han göra saker så måste hon tjata. Till slut utformar hon syssloscheman till honom som han knappt utför då allt vilar på henne. Hon projektleder, kommer ihåg allas födelsedagar (inkl hans mamma) Han kan inte säga åt sina barn, utan intar en position som ett pseudobarn. Han tjänar mer, hon är föräldraledig, delad ekonomi. Han tycker att hon kan klara sig på barnbidraget. Hon får be om pengar. Han blundar för det och tycker hon får skylla sig självt. Han tjatar om sex. Skriver snyftande på diverse forum att "allt jag vill ha är lite sex" frun har förstås tappat lusten. Han förväntar sig bli omhändertagen av frun, ungefär som ett barn.

Förstår du? Handlar egentligen inte om hur man fördelar arbetet eller om någon är en hemmafru. Handlar mer om att många män behöver uppgraderas till att bli omhändertagande och ansvarstagande vuxna.

"Jag anser att det är en man uppgift att ta hand om en kvinna.  Hon kan ta hand om honom också, kanske baka något han gillar eller annat. Mannen ska stå för det främsta ansvaret ekonomiskt och i övrigt beskyddande för kvinnan. " 

Jag tycker ovanstående citat visar ganska tydligt din åsikt, männen ska ha det huvudsakliga ekonomiska ansvaret och beskydda sin kvinna är ju i princip vad du skrev i ett av de första svaren till mig. 

Han ska ha det huvudsakliga ekonomiska ansvaret och det kvinnan kan ge tillbaka är att baka något han gillar, den kommentaren säger en del om både din syn på män och på kvinnor. 

Jag har ingenstans sett att du ens nämnt kvinnans ansvar. Kvinnan har lika stort ansvar i relationen, hon bör också få sin man att känna sig trygg. Hon har också ett eget ansvar att välja en bra man, hon har också ett eget ansvar att lämna en dålig man. Ärligt talat man är två i en relation, båda är fria att inte välja varandra, att inte acceptera att bli trampad på som en dörrmatta osv. Sluta gör kvinnor till offer för dåliga män, eller någon som behöver tas om hand av en man. 

Och istället för att förutsätta att män lämnar över föräldraledighet och vabb till mammorna bör man faktiskt kräva det motsatta eftersom just att män inte är lika delaktiga från start genom att vara just föräldralediga och vabba är en sak som gör att männen inte fattar vad som egentligen krävs. Och varför kvinnor sen sitter och undrar hur det blev så att hon har det största ansvaret. Ja för att det naturligt blir så när man är hemma med barnen. Det är i princip den största kvinnofällan vi har, undersökningar bekräftar ju detta eftersom de visar just att par är väldigt jämställda fram tills att man får barn, sen är mamman hemma mest och fortsätter sköta allt det som hon skötte medan hon var hemma med barnen. 

Mannen behöver ta ett större ekonomiskt ansvar då det oftast är kvinnor som tar ut majoriteten av föräldraledighet, vab (graviditet) och annat som för att hon får back karriärsmässigt och få lägre pension. Såna saker ska han förstå och ta ansvar över utan att hon behöver be honom om pengar. Förstår du? Jag motsätter mig inte att det kan finnas konstellationer på detta koncept. Röda tråden handlar om män som självständigt ansvarstagande över sin familj.

Motsatsen är en man som vill ha delad ekonomi, han tjänar mer pengar än henne, hon tar ut föräldraledighet och går på knäna ekonomiskt. Den ickemaskulina mannen lägger pengarna på hög. Har ingen tanke på att spara till hennes pension utan hon får be om pengar till deras barns kläder. Allmänt misogyn.

Många förhållanden ser ut på det sättet. Mannen är lika vuxen som en bortskämd tonåring. Kör sitt race, delar ingenting. Kvinnan har skapat flödesschema för att han ska göra något. Vågar inte lämna barnen i hans vård för då riskerar de att råka illa ut, såna saker.

Män som är omhändertagande över sin kvinna (och kvinnor i samhället till viss nivå) är maskulina män. Håller du med eller motsätter du dig det?

Mannen behöver ta ett större ekonomiskt ansvar då det oftast är kvinnor som tar ut majoriteten av föräldraledighet, vab (graviditet) och annat som för att hon får back karriärsmässigt och få lägre pension. Såna saker ska han förstå och ta ansvar över utan att hon behöver be honom om pengar. Förstår du? Jag motsätter mig inte att det kan finnas konstellationer på detta koncept. Röda tråden handlar om män som självständigt ansvarstagande över sin familj.

Motsatsen är en man som vill ha delad ekonomi, han tjänar mer pengar än henne, hon tar ut föräldraledighet och går på knäna ekonomiskt. Den ickemaskulina mannen lägger pengarna på hög. Har ingen tanke på att spara till hennes pension utan hon får be om pengar till deras barns kläder. Allmänt misogyn.

Många förhållanden ser ut på det sättet. Mannen är lika vuxen som en bortskämd tonåring. Kör sitt race, delar ingenting. Kvinnan har skapat flödesschema för att han ska göra något. Vågar inte lämna barnen i hans vård för då riskerar de att råka illa ut, såna saker.

Män som är omhändertagande över sin kvinna (och kvinnor i samhället till viss nivå) är maskulina män. Håller du med eller motsätter du dig det?

Svaga män kan likväl vara män som låtsas vara starka för att de känner samhällets förväntningar på sig. Somliga män förväxlar sk maskulinitet med att ha en allmänt hätsk hållning mot kvinnor överlag (misogynitet) Något vi i allra högsta grad ser idag då polariseringen mellan könen har nått en topp. Män behöver kunna sätta ord på sitt mående så inte det förvandlas till ett allmänt hat mot någon grupp. Det är sånt vi ser när en man som mår dåligt känner samhällets förväntningar på sig över att vara stark.

Resultatet är en "svag" man som föreställer sig vara maskulin förväxlar och tror det handlar om misogyni. Applicerar hans tänk i ett förhållande där han intar positionen som en tv-spelande pseudobebis åt kvinnan. Män ska uppfostras till att ta hand om kvinnor överlag anser jag. Kvinnor ska gå i livbåtarna först-tänket och att maskulina män generellt säger ifrån till tv-spelande misogyna pseudobebisar som sprider skit om kvinnor på nätet t ex. Dvs ett generellt ansvarstänk av män om kvinnor i samhället. Män ska ta hand om kvinnor, inte tvärtom. Visst, hon kan baka en sockerkaka för att visa sin uppskattning till sin man. Men generellt så måste männen i samhället ta hand om kvinnorna i samhället bättre. Det är maskulinitet.

Svaga män kan likväl vara män som låtsas vara starka för att de känner samhällets förväntningar på sig. Somliga män förväxlar sk maskulinitet med att ha en allmänt hätsk hållning mot kvinnor överlag (misogynitet) Något vi i allra högsta grad ser idag då polariseringen mellan könen har nått en topp. Män behöver kunna sätta ord på sitt mående så inte det förvandlas till ett allmänt hat mot någon grupp. Det är sånt vi ser när en man som mår dåligt känner samhällets förväntningar på sig över att vara stark.

Resultatet är en "svag" man som föreställer sig vara maskulin förväxlar och tror det handlar om misogyni. Applicerar hans tänk i ett förhållande där han intar positionen som en tv-spelande pseudobebis åt kvinnan. Män ska uppfostras till att ta hand om kvinnor överlag anser jag. Kvinnor ska gå i livbåtarna först-tänket och att maskulina män generellt säger ifrån till tv-spelande misogyna pseudobebisar som sprider skit om kvinnor på nätet t ex. Dvs ett generellt ansvarstänk av män om kvinnor i samhället. Män ska ta hand om kvinnor, inte tvärtom. Visst, hon kan baka en sockerkaka för att visa sin uppskattning till sin man. Men generellt så måste männen i samhället ta hand om kvinnorna i samhället bättre. Det är maskulinitet.

Jag anser att det är en man uppgift att ta hand om en kvinna.  Hon kan ta hand om honom också, kanske baka något han gillar eller annat. Mannen ska stå för det främsta ansvaret ekonomiskt och i övrigt beskyddande för kvinnan.  

Idag så tar kvinnan hand om mannen, fixar scheman så han gör något, påminner om hans mors födelsedag. Mannen lutar sig tillbaka och gör som han blir tillsagd, han intar en offerroll där det är synd om honom och män överlag, ynkar för att "allt han vill ha är lite sex" som jag såg i en annan tråd.

Men jag förstår att det är olika. Det är min bild av en maskulin man (ovan)

Nej mannen behöver ta ett större ansvar genom att också vara en lika engagerad förälder och ta sin del av föräldraledigheten och vabb. Kvinnan får automatiskt inte lägre pension eller sämre löneutveckling för att hon skaffar barn, utan för att hon stannar hemma längre och går ner i tid efter att hon får barn och istället lägger det ekonomiska ansvaret på mannen som alltså genom att fortsätta jobba fortsätter sin karriär medan kvinnan som stannar hemma halkar efter. Att hon inte bryr sig mer om sin ekonomi får ju hon ta sitt ansvar för. Ska mannen fortsätta kompensera för detta även efter de då kanske går isär? Eller tycker du det är rimligare att kvinnan faktiskt tar eget ansvar för sin egen ekonomiska självständighet och faktiskt kan försörja sig själv och sina barn ifall det händer? 

Bör inte kvinnor vara lika självständigt ansvarstagande av sin familj? Om inte, varför? För där ingår ju faktiskt ekonomiskt ansvar. Här ingår också att kräva att mannen tar sitt ansvar för barnen genom att faktiskt vara föräldraledig och vabba och eventuellt gå ner i arbetstid lika väl som hon. Varför ska kvinnan offra sin ekonomiska självständighet, när mannen är lika kapabel att ta det ansvaret? Det om något är ju en större risk och att ta mindre ansvar för sin familj eftersom man gör hela familjen mer sårbar ifall mannen blir långvarigt sjuk eller går bort eller liknande. 

Nej jag anser att män som tar sin del av ansvaret är maskulina. Jag kan ta hand om mig själv. Sen vill nog de flesta, både män och kvinnor, ibland känna sig omhändertagna av sin partner, men det är något annat än att göra sig beroende av. Att vara omhändertagande har inget med kön att göra utan om medmänsklighet och känslomässig mognad att göra.

Som sagt, jag tycker att maskulinitet också kan gälla olika konstellationer på detta. Hur man lägger upp inbördes har egentligen en mindre betydelse (för mig) gällande definitionen över en maskulin man. Mikroplockandet av exempel är till för att förklara idén med maskulinitet (sett från mina ögon) men det trodde jag var så självklart att det inte behövdes nämnas ens. Ungefär som preferensramar.

Den röda tråden i det jag skriver är att jag anser att en maskulin man är ansvarstagande, omhändertagande över sin kvinna, familj och kvinnor överlag. En maskulin man agerar som en beskyddare. Värnar om det motsatta könet.

Det finns inget universum där en man som struntar i att ta hand om sin kvinna eller familj, allmänt misogyn skulle någonsin kunna kallas för maskulin. Inte heller en man som förväntar sig att bli behandlad som ett pseudobarn i ett förhållande, där kvinnan ser till att han gör saker överhuvudtaget.

Du tror f ö att när jag skriver att en man ska visa omhändertagande om sin kvinna så innebär det att kvinnan inte ska göra det. Det är felaktigt, och jag tycker att man kan diskutera maskulinitet enbart utan att behöva berätta kvinnans roll i konstellationen. Det blir då på barnslig nivå, "vad ska kvinnan göra då?" Tjafs med andra ord. 

Män borde bli mer toleranta för andra män samtidigt.

Varför det och på vilket sätt?

För att en maskulin man är omhändertagande. En ledarfigur. En förebild för män (och kvinnor). Alla män borde kunna känna att de har möjlighet att vara maskulina.

Omhändertagande av vem? Att vara tolerant mot helt främmande män (typ ensamkommande vuxna barn) som kommer hit för att slå sig ner är inte maskulint på något sätt. Det är att svika sin familj. Ledarfigur som är toleranta på det sättet får ett skamfilat eftermäle och kommer betraktas som omanliga av historien.

Som sagt, jag tycker att maskulinitet också kan gälla olika konstellationer på detta. Hur man lägger upp inbördes har egentligen en mindre betydelse (för mig) gällande definitionen över en maskulin man. Mikroplockandet av exempel är till för att förklara idén med maskulinitet (sett från mina ögon) men det trodde jag var så självklart att det inte behövdes nämnas ens. Ungefär som preferensramar.

Den röda tråden i det jag skriver är att jag anser att en maskulin man är ansvarstagande, omhändertagande över sin kvinna, familj och kvinnor överlag. En maskulin man agerar som en beskyddare. Värnar om det motsatta könet.

Det finns inget universum där en man som struntar i att ta hand om sin kvinna eller familj, allmänt misogyn skulle någonsin kunna kallas för maskulin. Inte heller en man som förväntar sig att bli behandlad som ett pseudobarn i ett förhållande, där kvinnan ser till att han gör saker överhuvudtaget.

Du tror f ö att när jag skriver att en man ska visa omhändertagande om sin kvinna så innebär det att kvinnan inte ska göra det. Det är felaktigt, och jag tycker att man kan diskutera maskulinitet enbart utan att behöva berätta kvinnans roll i konstellationen. Det blir då på barnslig nivå, "vad ska kvinnan göra då?" Tjafs med andra ord. 

Jo och jag säger att omhändertagande och ansvarstagande inte har något med kön att göra över huvud taget. Det är lika mycket kvinnligt som manligt, det är alltså mänskligt. Det handlar om mognad. Du säger att det är manligt att vara omhändertagande och ansvarsfull, för sin kvinna och kvinnor överlag. Är det inte manligt då att vara omhändertagande om män också? Och om det är framförallt manligt att vara omhändertagande antyder det ju samtidigt att det inte är kvinnligt? 

Vilket jag antar att du inte menar utan jag antar att du menar omhändertagande på ett specifikt sätt. Alltså enligt typiska könsroller. Du har ju redan visat att du anser att mannen har ett större ansvar ekonomiskt. Medan kvinnan ska baka åt mannen som ett tack för det han gör. Men dessa saker kan ju en kvinna göra lika väl som mannen så jag ser faktiskt inte hur det är just manligt.