• Anonym (Jadu)

    Kan missbruk göra en person känslomässigt omogen?

    Ni med erfarenhet - kan missbruk av droger göra en personlig känslomässigt omogen - som ett barn? 


    antingen har man missbrukat länge och slutat eller även om man fortsätter. 


    skapar detta omognad i form av bråk , humörsvängningar, oförmåga att prata om känslor, barnsligt beteende av maktvilja och egocentriskt beteende? 

  • Svar på tråden Kan missbruk göra en person känslomässigt omogen?
  • Anonym (Skuggan)
    Anonym (Jadu) skrev 2025-02-26 14:28:41 följande:
    Kan missbruk göra en person känslomässigt omogen?

    Ni med erfarenhet - kan missbruk av droger göra en personlig känslomässigt omogen - som ett barn? 


    antingen har man missbrukat länge och slutat eller även om man fortsätter. 


    skapar detta omognad i form av bråk , humörsvängningar, oförmåga att prata om känslor, barnsligt beteende av maktvilja och egocentriskt beteende? 


    Ja, missbruk kan absolut göra en person känslomässigt omogen. Det beror dels på att missbruk ofta börjar som ett sätt att hantera svåra känslor istället för att bearbeta dem. När en person undviker sina känslor med droger eller alkohol, stannar den känslomässiga utvecklingen ofta av.
     
    Långvarigt missbruk påverkar också hjärnans belöningssystem och impulskontroll, vilket kan leda till humörsvängningar, bråk, och en oförmåga att hantera frustration på ett vuxet sätt. Många missbrukare har svårt att ta ansvar för sina handlingar, kommunicera moget och kan bli egocentriska i sin strävan efter att få sitt nästa rus.
     
    Det betyder dock inte att alla missbrukare är känslomässigt omogna från början, men missbruk förvärrar ofta en redan sårbar känslomässig utveckling.
  • Anonym (yes)
    Anonym (Skuggan) skrev 2025-02-26 14:35:45 följande:
    Ja, missbruk kan absolut göra en person känslomässigt omogen. Det beror dels på att missbruk ofta börjar som ett sätt att hantera svåra känslor istället för att bearbeta dem. När en person undviker sina känslor med droger eller alkohol, stannar den känslomässiga utvecklingen ofta av.
     
    Långvarigt missbruk påverkar också hjärnans belöningssystem och impulskontroll, vilket kan leda till humörsvängningar, bråk, och en oförmåga att hantera frustration på ett vuxet sätt. Många missbrukare har svårt att ta ansvar för sina handlingar, kommunicera moget och kan bli egocentriska i sin strävan efter att få sitt nästa rus.
     
    Det betyder dock inte att alla missbrukare är känslomässigt omogna från början, men missbruk förvärrar ofta en redan sårbar känslomässig utveckling.
    Ja! Håller helt med här. Hade en äldre släkting (nu avliden) som missbrukade nästan hela sitt liv tyvärr. Började redan som tonåring. 

    Men vill tillägga att för hans del var det nästan som att han hade stannat av i sin emotionella utveckling, han var i mångt och mycket som en tonåring i hur han resonerade. Särskilt om någon inte höll med honom eller sa nej till någon idé. Han hade också svårt att se sitt ansvar när något inträffade, t ex så hyrde vi en stuga en gång och hans oaktsamhet orsakade en skada på en möbel. Då hade han som enda strategi att låtsas om ingenting och försöka dölja det. Ingen tanke på att ta ansvar. 

    Däremot var han vuxen på andra sätt, hade eget företag som gick runt i alla år, tog hand om hus, hade djur som han älskade över allt annat, hade fungerande kärleksförhållanden (någorlunda fungerande i alla fall...)
  • Anonym (Jadu)

    Superintressanta svar. 


    hur funkar kärleksförhållanden? Min erfarenhet är att det är jättesvårt att ha ett förhållande med missbrukade (fd) som är emotionellt omogna?..

  • Anonym (Jadu)
    Anonym (yes) skrev 2025-02-26 14:49:53 följande:
    Ja! Håller helt med här. Hade en äldre släkting (nu avliden) som missbrukade nästan hela sitt liv tyvärr. Började redan som tonåring. 

    Men vill tillägga att för hans del var det nästan som att han hade stannat av i sin emotionella utveckling, han var i mångt och mycket som en tonåring i hur han resonerade. Särskilt om någon inte höll med honom eller sa nej till någon idé. Han hade också svårt att se sitt ansvar när något inträffade, t ex så hyrde vi en stuga en gång och hans oaktsamhet orsakade en skada på en möbel. Då hade han som enda strategi att låtsas om ingenting och försöka dölja det. Ingen tanke på att ta ansvar. 

    Däremot var han vuxen på andra sätt, hade eget företag som gick runt i alla år, tog hand om hus, hade djur som han älskade över allt annat, hade fungerande kärleksförhållanden (någorlunda fungerande i alla fall...)
    Intressant! Hur kunde kärleksförhållande funka med de beteende du beskriver? Något långvarigt? 
  • Anonym (yes)
    Anonym (Jadu) skrev 2025-02-26 14:52:45 följande:

    Superintressanta svar. 


    hur funkar kärleksförhållanden? Min erfarenhet är att det är jättesvårt att ha ett förhållande med missbrukade (fd) som är emotionellt omogna?..


    Om jag tänker på min släkting så tog hans fruar stort ansvar för själva förhållandet måste jag säga. De lessnade till slut och det blev skilsmässa i alla hans äktenskap. Ibland kände man (men jag hade ju inte sådan insyn) att det kunde vara lite av förälder-barn -relation.  
  • Anonym (Jadu)
    Anonym (yes) skrev 2025-02-26 15:00:09 följande:
    Om jag tänker på min släkting så tog hans fruar stort ansvar för själva förhållandet måste jag säga. De lessnade till slut och det blev skilsmässa i alla hans äktenskap. Ibland kände man (men jag hade ju inte sådan insyn) att det kunde vara lite av förälder-barn -relation.  
    Precis detta jag misstänkte! var det längesedan? I dagens samhälle kanske inte fruar accepterar detta längre?.
  • Anonym (Jadu)
    Anonym (yes) skrev 2025-02-26 15:00:09 följande:
    Om jag tänker på min släkting så tog hans fruar stort ansvar för själva förhållandet måste jag säga. De lessnade till slut och det blev skilsmässa i alla hans äktenskap. Ibland kände man (men jag hade ju inte sådan insyn) att det kunde vara lite av förälder-barn -relation.  
    Höll han på med droger hela tiden eller slutade han och var fri men fortfarande hade ?missbrukarpersonlighet?? Vad dig han av- droger?
  • klyban

    Nja, det handlar väl mer om man har ett långt missbruk så avskärmar man sig ifrån livet och relationer, och tappar hur dessa funkar.
    Och att man sätter paus, detta brukar folk göra likhetstecken med att det är drogerna och missbruket som gör.
    Men det är hur personen glider ifrån hur man ska agera mot andra, och kanske blivit dåligt behandlad under alla år.


    Men också en som missbrukar länge, den är oftast belastad med psykiska åkommor och sjukdomar redan från början.


     


    Och återgå till nått mer normalt, det tar ett tag att lära om sig.


    Och bara säga att det är drogernas fel, ja, då är man ute och seglar.
    För även om vi vanliga skulle helt plötsligt avskärma oss från världen, inte har vettig konversation på decennier, vi kommer också förändra oss på ett sätt som vi kan ses som omogna och annat efter den tiden gått.


     


    Så skylla bara på droger, då är man helt fel ute, även om de har en roll i sammanhanget.


    En central del av populismens livsnerv att generalisera utifrån ett eller några enstaka exempel.
  • Anonym (Jadu)
    klyban skrev 2025-02-26 15:06:37 följande:

    Nja, det handlar väl mer om man har ett långt missbruk så avskärmar man sig ifrån livet och relationer, och tappar hur dessa funkar.
    Och att man sätter paus, detta brukar folk göra likhetstecken med att det är drogerna och missbruket som gör.
    Men det är hur personen glider ifrån hur man ska agera mot andra, och kanske blivit dåligt behandlad under alla år.


    Men också en som missbrukar länge, den är oftast belastad med psykiska åkommor och sjukdomar redan från början.


     


    Och återgå till nått mer normalt, det tar ett tag att lära om sig.


    Och bara säga att det är drogernas fel, ja, då är man ute och seglar.
    För även om vi vanliga skulle helt plötsligt avskärma oss från världen, inte har vettig konversation på decennier, vi kommer också förändra oss på ett sätt som vi kan ses som omogna och annat efter den tiden gått.


     


    Så skylla bara på droger, då är man helt fel ute, även om de har en roll i sammanhanget.


    Du har en stor poäng, tror också att psykisk ohälsa säkert ligger i grunden och påverkar än mer de omogna beteendet och att de känslomässigt är som barn?.
  • Anonym (Skuggan)
    Anonym (Jadu) skrev 2025-02-26 14:52:45 följande:

    Superintressanta svar. 


    hur funkar kärleksförhållanden? Min erfarenhet är att det är jättesvårt att ha ett förhållande med missbrukade (fd) som är emotionellt omogna?..


    Ja, det kan vara väldigt svårt att ha en sund kärleksrelation med någon som är eller har varit missbrukare och samtidigt är känslomässigt omogen.
     
    Missbruk handlar ofta om att undvika jobbiga känslor, vilket gör att den emotionella utvecklingen stannar upp. En person som har missbrukat länge kan därför ha svårt att hantera konflikter, ta ansvar för sina känslor och kommunicera på ett moget sätt. Det kan leda till drama, humörsvängningar, undvikande beteende och maktspel i relationen.
     
    Om personen har gjort en genuin inre resa och bearbetat sina känslomässiga sår kan det absolut fungera. Men om de fortfarande undviker att ta ansvar för sitt beteende eller har svårt att hantera sina känslor på ett vuxet sätt, blir det ofta en väldigt tung relation där partnern får bära mycket av det känslomässiga lasset.
     
    Så det beror helt på var personen är i sin utveckling, att vara nykter räcker inte alltid, det krävs också en vilja att växa känslomässigt.
  • Anonym (Jadu)
    Anonym (Skuggan) skrev 2025-02-26 15:13:49 följande:
    Ja, det kan vara väldigt svårt att ha en sund kärleksrelation med någon som är eller har varit missbrukare och samtidigt är känslomässigt omogen.
     
    Missbruk handlar ofta om att undvika jobbiga känslor, vilket gör att den emotionella utvecklingen stannar upp. En person som har missbrukat länge kan därför ha svårt att hantera konflikter, ta ansvar för sina känslor och kommunicera på ett moget sätt. Det kan leda till drama, humörsvängningar, undvikande beteende och maktspel i relationen.
     
    Om personen har gjort en genuin inre resa och bearbetat sina känslomässiga sår kan det absolut fungera. Men om de fortfarande undviker att ta ansvar för sitt beteende eller har svårt att hantera sina känslor på ett vuxet sätt, blir det ofta en väldigt tung relation där partnern får bära mycket av det känslomässiga lasset.
     
    Så det beror helt på var personen är i sin utveckling, att vara nykter räcker inte alltid, det krävs också en vilja att växa känslomässigt.
    Så klokt och bra svar. Hur Tror du/ni att man kan bära sig åt att få en person att förstå detta och göra den inRe resan?
  • Anonym (Skuggan)
    Anonym (Jadu) skrev 2025-02-26 15:17:37 följande:
    Så klokt och bra svar. Hur Tror du/ni att man kan bära sig åt att få en person att förstå detta och göra den inRe resan?
    Att få någon att inse behovet av förändring och påbörja en inre resa handlar om att skapa självinsikt, inte att tvinga fram förändring. Personen måste själv vilja växa, men det finns sätt att uppmuntra processen.
     
    En av de viktigaste sakerna är att spegla beteendet utan att döma. Många som har levt i missbruk eller känslomässig omognad ser inte alltid hur deras agerande påverkar andra. Genom att spegla deras beteende, utan anklagelser, kan man hjälpa dem att reflektera. Istället för att säga "du drar dig undan hela tiden" kan man säga:
    "Jag märker att när vi pratar om känslor så blir du tyst. Känner du igen det?"
     
    Att ställa öppna frågor är ett annat sätt att få någon att börja tänka. Istället för att säga vad de borde göra, kan man fråga:
    "Hur tror du att ditt sätt att hantera konflikter påverkar dina relationer?"
    "Vad tror du att du behöver för att känna dig tryggare i dig själv?"
    Dessa frågor kan leda till självinsikter som personen annars inte hade fått.
     
    Många som har varit i missbruk har aldrig sett hur en sund relation fungerar. Därför kan det vara avgörande att visa vad som är möjligt genom sitt eget beteende. Att själv vara öppen, sätta sunda gränser och hantera känslor på ett moget sätt kan vara en stark inspirationskälla.
     
    Samtidigt kan det vara viktigt att tydliggöra konsekvenser utan hot. Att säga "Jag vill verkligen ha en djupare relation med dig, men det känns svårt när vi inte kan prata öppet" kan vara en ögonöppnare. Det sätter en tydlig gräns, men utan att lägga skuld.
     
    Terapi och professionellt stöd kan också vara en väg framåt. En person som levt länge i känslomässig avskärmning kan behöva hjälp att lära sig nya sätt att tänka och agera. Att normalisera terapi och berätta om egna erfarenheter kan sänka tröskeln för att söka hjälp. "Jag har lärt mig jättemycket genom att prata med någon, det kanske skulle kunna hjälpa dig också?" kan vara en öppning.
     
    Till sist handlar det om att vara en spegel, en förebild och en inspirationskälla, men aldrig ta på sig ansvaret för någon annans förändring. Personen måste själv vilja ta steget, och det enda man kan göra är att finnas där som stöd, utan att fastna i en destruktiv dynamik.
  • Anonym (8162)

    Jag skulle nog inte vilja kalla det för omognad.
    Utan symtom på missbruk. Kanske är det beroendepersonligheten som du tänker på. 

  • klyban
    Anonym (Jadu) skrev 2025-02-26 15:08:16 följande:
    Du har en stor poäng, tror också att psykisk ohälsa säkert ligger i grunden och påverkar än mer de omogna beteendet och att de känslomässigt är som barn?.

    Det är helt klart flera parametrar, och desto längre drogmissbruket sker.
    Desto tydligare blir det att personen inte utvecklas som person, och stannar i en svunnen ålder.

    Och sen även är inte det en utmanande miljö med droger och missbruk och med andra missbrukare och intellektuellt.
    Skulle säga de enda dom utvecklar i missbruket är hur hantera andra missbrukare, inget som någon behöver i det normala livet speciellt ofta och kanske inte alls för många.(Och här pratar jag om lura och vara dum mot andra, och skydda sig själv mot andra dårar, som är mycket mer vanliga inom detta område.)


     


    Den psykiska delen som ofta är grunden, den är så olika från en missbrukare till annan, så rätt svårt att adressera den korrekt i generaliserande termer.
    Utan där är det mer om fall till fall.

    Med en långvarig missbrukare som blivit ren, så får man vara försiktig.
    Då den inte fungerar så bra med ett vanligt normalt liv, den kan lära sig om de vill.
    Dock stor risk mycket skit kommer aldrig försvinna, och i mitt tycke kan man avstå detta.


    Men jag pratar med dom om de har varit vänner, kompisar innan, men där stannar det och bara korta samtal.
    Har ingen släckning inom detta, där hade jag kanske spenderat mer tid att ha en kommunikation med.


    En central del av populismens livsnerv att generalisera utifrån ett eller några enstaka exempel.
Svar på tråden Kan missbruk göra en person känslomässigt omogen?