Anonym (m) skrev 2025-03-01 09:48:10 följande:
Jag har också varit sjukskriven för psykisk problematik i åratal. Jag orkade inte iväg till något jobb oavsett vad läkaren ville. Är orken slut så är den. Vet inte vad du menar är skillnaden. Man kan ju, beroende på vad det är, såklart gå iväg till jobbet med fysisk problematik och sjukdomar även om det är både smärtsamt och olämpligt. Mot läkares inrådan och intyg. Så jag förstår inte ditt resonemang.
Fast vad gjorde de kollegorna då? Gjorde de som jag skrev om och stannade hemma ändå och ringde vården igen? Men fick ändå inte hjälp med läkarintyg retroaktivt?
De kollegorna har t ex fått till sig att de ska arbeta 25% eller 50% till en början. De har varit på jobbet och inte gjort något och sedan varit hemma ett par dagar, sedan varit en dag på jobbet, hemma osv och fått ha samtal med chef om deras höga frånvaro då de bedömts ha arbetsförmåga av läkare. De har alltså inte kunnat lämna sjukintyg till arbetsgivaren avseende heltid då de inte fått det från läkare. Vad det fått för konsekvenser i praktiken vet jag inte. Men någon form av ogiltig frånvaro eller typ att de tvingats ta ut semester istället skulle jag tro.
Jag fick inte läkarintyg fören jag bytte till en privat vårdcentral då den första läkaren jag träffade sa att man inte sjukskrivs för utmattning längre och att Försäkringskassan inte beviljar sjukpenning för detta. Och att forskning visar att man mår bättre av att arbeta när man är utmattad. Att jag får gå till facket eller byta jobb om jag anser att arbetsbelastningen är för hög.
För mig handlar det om både belastning privat och på arbetet så arbetssituationen är inte det enda.
Jag bytte vårdcentral och fick då sjukskrivning sex veckor. Men jag känner en stor oro inför förlängning utifrån mitt första läkarbesök. Fick dessutom veta att det är en annan läkare jag kommer träffa än den som sjukskrev mig, vilket gör mig än mer orolig. Jag har dålig erfarenhet av sjukskrivning.
Jag känner själv att jag inte orkar jobba. Jag orkar inte ens med vardagen nu under sjukskrivningen och har varit fysiskt sjuk i princip hela denna tiden med migrän och influensa. Haft feber i tre omgångar under dessa veckorna och känner att jag är mer orkeslös nu än när jag blev sjukskriven. Jag är dock en väldigt plikttrogen person. Säger läkaren att jag ska jobba så kommer jag gå till jobbet, men jag kommer må väldigt dåligt av det. Jag har ångest när jag tänker på att gå tillbaka, får ökad puls, känns som en enorm belastning. Men precis som att jag inte egentligen orkar ta hand om hemmet så tvingar jag mig ju ändå till att torka mitt barn i rumpan när denne varit på toa, koka lite varmkorv till lunch på helgen om sambon är på affären osv. Jag tvingar mig ju till det för att jag måste, precis som jag skulle göra med jobbet om jag måste, men det innebär också att jag är helt slut mentalt och fysiskt. Skulle jag dessutom behöva arbeta så skulle jag absolut aldrig någonsin kunna återhämta mig från denna utmattning.