Annorlunda beteende känslor från partner med ADHD/ADD

Jag förstår vad du menar, och jag uppskattar verkligen att du lyfter det. Jag vill verkligen vara en person som lyssnar och bekräftar, för jag vet hur viktigt det är för en relation att båda känner sig hörda och förstådda.

Det är just därför jag tycker att det är så svårt ibland. Jag vill kunna ha en djupare koppling med henne, men det känns ofta som att det är väldigt ensidigt ? att jag lyssnar och bekräftar, men när jag själv behöver prata, så finns inte riktigt det utrymmet. Det är klart att jag kan bli bättre på att bekräfta henne innan jag tar upp mina egna tankar, och jag ska verkligen tänka på det.

Jag antar att det jag egentligen undrar är om det går att hitta en balans ? att vi båda känner oss lyssnade på och viktiga i relationen. För jag vill inte att det ska kännas som en envägskommunikation. Jag vill att vi ska kunna växa tillsammans och skapa något starkt.

Var tillsammans med en kvinna med adhd i över fem år. Allt du beskriver passar in på hur hon var. Men kommer de till en punkt i förhållandet då det börjar kännas lite tråkigt eller blir mycket med olika motgångar så kommer det dessvärre gå utför snabbt. 
På en månad hann mitt ex gå från att hon inte visste vad hon hade för känslor för mig längre och att hon hade tappat bort sig själv till att det tog slut och hon dessutom hade hunnit träffa en ny som gav henne de där snabba kickarna och bekräftelsen hon behövde. 
Att vi har två små barn tillsammans betydde inte ett skit. 
Och det är inte första gången det varit så här i vårt förhållande. Det är stora känslor till höger och vänster hela tiden. Det tröttnas snabbt på allt möjligt. Jag vet inte hur många gånger vi flyttade på våra år eller hur många olika jobb hon haft under den tiden. 

Jag kanske bara är bitter, men det kan bli svårt i längden tror jag. Du sa att hon har varit förlovad flera gånger. Jag tror du har svaret där. Hon kan säkert vara världens finaste person, det är mitt ex också, men när det går utför då är man inte värd något för dem. Tyvärr. 

Så mitt råd är att springa där ifrån medan du fortfarande kan. Det önskar jag att jag hade insett tidigare. Men å andra sidan så hade jag gjort det hade jag aldrig haft mina barn och dem är det finaste jag har. 

Men som sagt, spring! 

Jag är inne på min tredje långa relation som vuxen. Mina tidigare partners har varit kvinnor utan diagnos. Min nuvarande partner sedan 2 år tillbaka har ADHD/ADD. Hon är lite rörigare än mina tidigare partners men är en fantastisk person som alltid vill väl.

Nu min lite konstiga fråga. I mina tidigare relationer har jag känt trygghet och värme. Det gör jag inte riktigt i denna relation. Hon säger ofta att hon älskar mig och säger även andra fina saker. Men det känns som att något saknas.

Det här blev kanske lite flummig och svårförklarat. Men någon som känner igen sig?

Äter hon medicin? 

jag blir själv blir inte lika mysig när jag tar medicin, inte kärleksfull, vilket min sambo märker.