Sitter och funderar på hur jag ska tala om för min sambo att det är nog nu.

Då har han lagt ribban. Lämna honom så snart du kan. Du ska inte leva med honom och ha det så där. 

Samma visa senna vecka också, han gick av sitt skift igår och började dricka var till bolaget och köpte 1 1/2 låda starköl kom hem nu på lunchen och det är 13 kvar, så 23 öl sedan igår mitt på dagen. Detta ör helt vansinnigt nu sover han väl antagligen tills ikväll och dedan fortsätter tills allt är slut. Får ta samtalet på söndag och hoppas han är nykter då man vet aldrig kan finnas någon gömma någonstans. Är så trist att komma hem när man jobbat och killarna från skolan och det ligger ett jäkla fyllo hemma.
Förra veckan satt jag funderade på om det fanns något medel man kunde lägga i ölen så han vart så dålig och bara låg och tok kräktes men tror inte det skulle hjälpa i längden heller. 
Är så trött och less på han, går omkring som ett jäkla halv fyllo om dagarna.

Du måste agera. Sök hjälp om du inte klarar det själv.

Ja det kanske är dags att göra det, jag drar och drar på det vet faktiskt inte varför. egentligen skulle jag bara vilja lämna nu ringa mäklaren få huset sålt. Komma hem till hem där det är lugn  och ro både för mig och ungdomarna. 
Men blir bara på något sätt kvar.

Jag håller med den som skrev om att se till att ha stöd från vänner och/eller släktingar, om det skulle bli jobbigt läge. Jag vill tro att soc inte skulle skada saken, men risken finns kanske.

Bra att du inte verkar gå in som något slags alkoholterapeut, alltid risk att bli medberoende. 

Om du älskar honom och han blir nykter så kan ni ju återuppta relationen. 

Tänk på barnen, de förtjänar bättre än att leva såhär. Om du inte klarar själv att ta barnen därifrån så be om hjälp hos antingen kvinnojour eller socialtjänsten.

Klart du ska lämna!! Du behöver inte "bevisa" hur illa det är eller ha rätt anledning. Dina barn är säkert extremt medvetna om situationen och det räcker. 

Du vill inte längre och går vidare.  

Menar mest att du kanske ska undvika att hamna i en situation där du ska försöka "bevisa" att han dricker nog mycket för att det ska vara motiverat att lämna. Vare sig för honom eller någon annan. Du har fått nog och går vidare för att du vill. Det räcker!

Hitta någon som kan hjälpa dig att fullfölja. Både praktiskt och mentalt. Om det är kvinnojour, social, en vän eller familj beror väl helt på hur du tror att han kan reagera (våldsam?). 

Att barnen är så stora hjälper mycket. (Att du slipper hamna i en varannan vecka-situation där ett fyllo ska ta hand om mindre barn.)

Ajdå, jag hade lämnat omgående. 
Se om du kan hitta någonstans att bo om så bara tillfälligt och sedan ta kidsen och sticka!

Tror du att det är så enkelt?

Ts man kommer högst sannolikt inte låta sig skrivas in på något behandlingshem. Ingen kan tvinga någon till en livsstilsförändring.
Samma med terapi, kommer inte hända.

Vågar lova att han hellre tar skilsmässan.

Som sagt, att dra in soc kommer bara att förvärra saken.

Lätt att säga när du inte sitter i situationen själv.
Och så enkelt är det inte heller som du verkar tro.

Och så finns det de som undrar varför kvinnor lämnar relationer.

4,8% av män och 3,1% av kvinnor var alkoholberoende i en stor svensk studie (Sundin 2018).

Bara han kan välja annat än sprit.

En kollega till mig trillade dit. Hans fru ställde ultimatum och han fick flytta ut efter att han var fullast av alla och kräktes över hela altanen framför släkten på sin ena sons student. Den scenen kan du kanske bespara dig själv och era söner om du gör nåt nu.

Sen var de inte ovänner som par, men hon pallade inte leva med hans drickande. De åkte t.o.m. på semester ihop några år senare, men till sist hade även jobbet fått nog och han gjorde två varv på behandlingshem innan hans anställning avslutades, p.g.a. fortsatt oförmåga att sluta dricka. Jag vet inte om han fick jobb igen efter det, en del går det ju helt åt helsicke för.

Du vet inget om vare sig mig, min nuvarande situation eller situationen jag varit i. 
Så med säkerhet skriver jag, jo jag vet att det är svårt men jag VET att man ska skydda sig själv och sina barn och det är en förälders skyldighet. 

När jag satte det i perspektivet ''skydda våra barn''blev det lättare att ta steget. 

Så här ska era barn inte behöva ha det en sekund till. Förstår att det känns som en bomb men berätta för alla vänner och anhöriga och se till att ni avlägsnar er så snabbt som möjligt - antingen själva eller att han måste flytta. Det kommer gå bra och du kommer känna en enorm lättnad så småningom.