Jag undrar vad ni tycker. Mätt i tid, hur länge anser du att man skall klara av att hantera att leva i sexlöst äktenskap innan man funderar på att skilja sig eller försöker vänstra/napapr på erbjudanden om att vänstra? Förutsätt nu att det inte beror på sjukdom, småbarn, graviditet osv. utan partnern vill helt enkelt inte.
Vad jag är ute efter är en tid som är rimlig, att härda ut sexlöst äktenskap.
Han var intresserad ax sex i början ibland men ville inte ha sex särskilt ofta. Han var en väldigt smeksam person som smekte mig över hela kroppen tills jag brann och längtade efter honom; då sa han godnatt med en kyss och somnade. Till sist fick jag säga att det kändes som tortyr att han höll på så. Att skriva i den här tråden och få feedback av andra får mig att fundera på om han inte förstår ?kärleksspråket?
alltså är relativt avsexuell då man inte hetsar upp någon och lämnar den i det tillståndet då den är nära bristningsgränsen.
När jag smekt hans könsorgan så har han bestämt tagit bort min hand, vilket har lett till att jag inte vågar ta initiativ till sex (utan vågar bara när han vill). det känns sorgligt det med att inte få förföra sin partner. Han har pratat mycket om han oroar sig väldigt för att lukta illa vilket han aldrig gör! Så innan sex måste han duscha och jag. Helst ska vi ha sex i badrummet med där får han aldrig en så bra erektion att det går. Så ja, han har erektionsproblem också.
Han säger att han vill men avvisar mig mycket (jag respekterar såklart det). Det blir oerhört tärande i längden.
Jag har lyssnat på en självhjälpsbok om sex när det inte fungerar och vi kom fram till att vi ska ha sex var 14:e dag Och avsätta tid till varandra. Det innebär att jag ska ta honom i munnen tills han är tillräckligt hård för samlag snabbt hoppa på och sen är det klart på ett par minuter. Härligt men det börjat bli enformigt att aldrig bli tagen i eller smekt jag är knappt redo ibland.
jag har köpt dyr viagra på nätet: den fungerar och vi kan genomföra samlag lite bättre. Jag köpte 4 tabletter för ett år sen och två är kvar så ni fattar ju hur ofta han använt dom.
För en kort tid sen så ?tvingade? jag honom att skriva ett meddelande till vc gällande erektionsproblem. Jag tror han har det också. Får vi ordning på det och han fortsätter vara ointresserad av sex så vet jag inte om jag står ut mycket längre till.
Han är en superbra partner och man kan inte få allt, det är jag medveten om. Men det här är en viktig bit. Skulle han ha den på plats skulle jag aldrig tveka på honom en sekund.
Jag har heller aldrig vart sexuellt ?stel? utan haft en bra inställning till sex; att man provar det mesta. Mina tidigare älskare har nog uppfattat mig som nyfiken och aktiv.
Vi hade sex ofta i början. Efter att jag blev gravid så slutade han röra mig. Han skyllde på massa saker i början. Huvudvärk, ont i magen, trött..
jag frågade ibland om det var något fel på mig. Eller annat, om jag kunde göra nåt för honom.
Funderade på om han var asexuell, men vi hade ju sex innan vi fick barn. Eller så var det för att jag blev mamma, kroppen förändrades.
Så alltså 3 år utan sex var vi..
Sen stack han en dag bara, är själv med barnet nu.
Han har en annan kvinna nu och jag tänker att dom borde ha sex, i början iallafall, sen kanske han gör samma mot henne.
Jag känner verkligen igen mig i det ni skriver.
Jag och min fru har sex ungefär en gång i månaden. Vi är båda i 40-årsåldern, och för mig känns det alldeles för sällan. Jag vill så mycket oftare, men blir oftast avvisad när jag försöker. Det har gått så långt att jag slutat ta initiativ, för det känns bara som att jag tjatar.
Det märkliga är att när vi väl har sex så är det riktigt bra. Hon är het, hon säger ofta att hon älskar mig och att hon tycker att jag är snygg men det händer bara så sällan. ag försöker göra min del, vi delar på ansvaret hemma, vi har två barn, jag har till och med köpt ett massagebord och masserar henne ibland. Men det känns som att det bara är jag som försöker hitta lösningar, medan hon inte anstränger sig alls.
Hon är pedant och behöver alltid ha ordning och rent, och ibland känns det som att det kommer före oss. Och det gör ont, för jag vill inte lämna henne, jag älskar henne. Men jag saknar den där närheten.
Det spelar ingen roll hur många gånger hon säger att hon älskar mig eller tycker att jag är snygg. Jag vill inte bara ha ord jag vill ha handling. Jag vet att hon älskar mig, men jag känner det inte. Det jag känner är att jag krymper, blir mindre och mindre, och till slut känner mig ful, oattraktiv och betydelselös.
Skaffa dig en rejäl sexleksak och tillfredställ dig själv hur mycket du vill samt precis när du vill :)
Tycker ofta att de som beklagar sig över för lite sex hemma, blir tilltryckta av andra och man skall bara ta det.
Jag anser att hålla tillbaks på sex som maktmedel i en relation, är likställt med psykisk tortyr, och lika mycket skäl till skilsmässa som otrohet. Det ligger på liknande nivå, även om man inte får säga det här. Att man kan ha perioder då lusten avtar av olika skäl är en sak, men då vet man ju att det är övergående, eller åtminstone att det finns en anledning och kan förhålla sig till det.
Skaffa dig en rejäl sexleksak och tillfredställ dig själv hur mycket du vill samt precis när du vill :)
Tycker ofta att de som beklagar sig över för lite sex hemma, blir tilltryckta av andra och man skall bara ta det.
Jag anser att hålla tillbaks på sex som maktmedel i en relation, är likställt med psykisk tortyr, och lika mycket skäl till skilsmässa som otrohet. Det ligger på liknande nivå, även om man inte får säga det här. Att man kan ha perioder då lusten avtar av olika skäl är en sak, men då vet man ju att det är övergående, eller åtminstone att det finns en anledning och kan förhålla sig till det.
Jag känner verkligen igen mig i det ni skriver.
Jag och min fru har sex ungefär en gång i månaden. Vi är båda i 40-årsåldern, och för mig känns det alldeles för sällan. Jag vill så mycket oftare, men blir oftast avvisad när jag försöker. Det har gått så långt att jag slutat ta initiativ, för det känns bara som att jag tjatar.
Det märkliga är att när vi väl har sex så är det riktigt bra. Hon är het, hon säger ofta att hon älskar mig och att hon tycker att jag är snygg men det händer bara så sällan. ag försöker göra min del, vi delar på ansvaret hemma, vi har två barn, jag har till och med köpt ett massagebord och masserar henne ibland. Men det känns som att det bara är jag som försöker hitta lösningar, medan hon inte anstränger sig alls.
Hon är pedant och behöver alltid ha ordning och rent, och ibland känns det som att det kommer före oss. Och det gör ont, för jag vill inte lämna henne, jag älskar henne. Men jag saknar den där närheten.
Det spelar ingen roll hur många gånger hon säger att hon älskar mig eller tycker att jag är snygg. Jag vill inte bara ha ord jag vill ha handling. Jag vet att hon älskar mig, men jag känner det inte. Det jag känner är att jag krymper, blir mindre och mindre, och till slut känner mig ful, oattraktiv och betydelselös.
Jag känner verkligen igen mig i det ni skriver.
Jag och min fru har sex ungefär en gång i månaden. Vi är båda i 40-årsåldern, och för mig känns det alldeles för sällan. Jag vill så mycket oftare, men blir oftast avvisad när jag försöker. Det har gått så långt att jag slutat ta initiativ, för det känns bara som att jag tjatar.
Det märkliga är att när vi väl har sex så är det riktigt bra. Hon är het, hon säger ofta att hon älskar mig och att hon tycker att jag är snygg men det händer bara så sällan. ag försöker göra min del, vi delar på ansvaret hemma, vi har två barn, jag har till och med köpt ett massagebord och masserar henne ibland. Men det känns som att det bara är jag som försöker hitta lösningar, medan hon inte anstränger sig alls.
Hon är pedant och behöver alltid ha ordning och rent, och ibland känns det som att det kommer före oss. Och det gör ont, för jag vill inte lämna henne, jag älskar henne. Men jag saknar den där närheten.
Det spelar ingen roll hur många gånger hon säger att hon älskar mig eller tycker att jag är snygg. Jag vill inte bara ha ord jag vill ha handling. Jag vet att hon älskar mig, men jag känner det inte. Det jag känner är att jag krymper, blir mindre och mindre, och till slut känner mig ful, oattraktiv och betydelselös.
Min man är 60 och har fått stora problem med erektionen de senaste åren. Vi har också båda två blivit tröttare. Han har testat viagra och annat, men det hjälper inte, ska jag tillägga.
I alla fall, jag förstår verkligen inte att man måste ha regelrätt penetration för att få bekräftelse och känna sig älskad. Och detsamma gäller min man. Vi är väldigt fysiska båda två. vi är intima med varandra på alla möjliga sätt, men just penetration blir det inte ofta längre.
Jag har lite svårt att förstå de som tycker att just penetrationen är så viktig att de blir så påverkade som beskrivs i tråden. Är inte problemet då att de saknar fysisk närhet och bekräftelse på flera olika sätt egentligen? Inte kan väl just kif avgöra hela ens självkänsla? Det låter så ytligt och platt på något vis, att man inte är mer komplex och sammansatt som människa än så... eller hur jag ska uttrycka det.
Min man är 60 och har fått stora problem med erektionen de senaste åren. Vi har också båda två blivit tröttare. Han har testat viagra och annat, men det hjälper inte, ska jag tillägga.
I alla fall, jag förstår verkligen inte att man måste ha regelrätt penetration för att få bekräftelse och känna sig älskad. Och detsamma gäller min man. Vi är väldigt fysiska båda två. vi är intima med varandra på alla möjliga sätt, men just penetration blir det inte ofta längre.
Jag har lite svårt att förstå de som tycker att just penetrationen är så viktig att de blir så påverkade som beskrivs i tråden. Är inte problemet då att de saknar fysisk närhet och bekräftelse på flera olika sätt egentligen? Inte kan väl just kif avgöra hela ens självkänsla? Det låter så ytligt och platt på något vis, att man inte är mer komplex och sammansatt som människa än så... eller hur jag ska uttrycka det.