Vill inte att familjerna träffas

Jag och min sambo har varit ett par i 12 år, sambo i 10. Våra föräldrar har aldrig träffat varandra. Vi har aldrig "låtit" dem träffas, vi umgås inte med våra föräldrar på det sättet. Vill de träffas är det upp till dem, det lägger vi oss inte i.

Våra föräldrar umgås inte direkt i samma kretsar/är på samma plan så jag vet inte om de skulle ha intresse för varandra heller.

Och då vi inte kommer gifta oss utöver ev ta en sväng till rådhuset i fem minuter så kommer de inte träffas genom sånt heller.

Jag vet inte om det är en generationsfråga kanske, vi är bara 30, föräldrarna mellan 50 och 60. Jag har aldrig sett mina föräldrars föräldrar på samma plats heller iofs, som jag kan minnas.

Det  låter inte alls konstigt. 
Var glad över att ni får umgås med era barn med partner.
Att ställa krav och ha förväntningar är aldrig bra. 
Försök ta det lite som det kommer. 

Varken mina och svärföräldrarna umgås, rätt naturligt då de bor långt ifrån varandra. Mina föräldrar var dock iväg på en semestertripp för några år sedan och passade på att ta en kaffe hos svärföräldrarna. Svärföräldrarna skulle aldrig åka på en tripp mot där mina föräldrar bor då de typ inte åker mer än charter eller i sitt närområde. 

De har träffats på våra barns födelsedagar, dop och någon gång när vi var nyblivna sambo och de liksom var på plats allihop av lite slump. 

Mina far-och morföräldrar träffades inte heller mer än på barnbarnen födelsedagar. 

Tycker nog att man kan ha en middag för dem bara för att låta dem träffas någon gång. Som förälder till rätt vuxna barn hoppas jag att mina barn tänker så. Jag vill gärna träffa deras svärföräldrar för att ha en egen bild av dem. Det betyder inte att jag kommer bli bästis med dem, men jag kan relatera när mitt barn pratar om dem. 

Min svärmor var väldigt jobbig och min man var väl medveten om det.

De hade ingen kontakt när vi blev ihop p.g.a. han hade tagit paus, och det tog nog två år innan jag fick träffa henne alls. Och vid det tillfället blev det en social katastrof redan under förrätten.

Han bestämde senare att det bara blev familjen på vårt bröllop för hon gjorde bort honom så pinsamt på hans 30-årsdag så han inte ville ha henne i närheten av våra gemensamma vänner. Vi körde bröllopet med föräldrar och syskon, och sen en större fest med vännerna efteråt.

Kanske de skäms för era politiska åsikter, kanske skäms de för hur ni beter er eller klär er, eller så är det den andra sidan som är snobbig, bonnig eller bara odräglig och de vill inte att ni ska bli utsatta för det.

Vissa blandningar bör undvikas, för allas skull. 

Ja det kanske ligger något i det. Det som kommit fram är väl att dom tycker familjerna är lite olika.

Jag vill inte säga för mycket om mig för att bli identifierad. Men jag är någon som bryr sig och jag undrar mest vad det kan bero på, om det är vanligt, eftersom det verkar som att dom inte vill att familjerna ska träffa varandra och  undviker det.

En utav mammorna fick inte komma till dörren och hämta en utav dom hos dom andra föräldrarna, utan fick sitta i bilen på gatan och vänta. Lite sådana grejor.

Fattar inte riktigt varför familjerna ska träffas? Av vilken anledning ska de träffas i så fall? De har inte med varandra att göra bara för att deras barn är tillsammans. 

Inte ens mina föräldrar umgås ju med varandra, då de skildes när jag var 7 år. Båda har nya respektive och lever sina liv. Kan inte tänka mig att de vill umgås med min mans familj bara för att jag och min man är tillsammans? 

Jag har 2 barn och umgås inte med deras svärföräldrar. Däremot så träffas vi hos våra barn på gemensamma middagar, helger och födelsedagar. De är väldigt trevliga men vi har inte så mycket mer gemensamt än våra barn och barnbarn.

Det låter som att de gjort bedömningen att föräldraparen inte skulle dra jämnt. Alternativt att ena parten skäms för sina föräldrar. 

Våra respektive föräldrar/syskon umgås inte själva med varandra, men träffas regelbundet i samband med födelsedagar och andra högtidsdagar kring oss vuxna eller våra barn. I och med barn blir det så klart mer, luciatåg, fotbollsmatcher, dansuppvisningar, skolavslutning etc.

Jag tycker att det är helt normalt, tänker att om mitt barn ska leva ihop med en annan människa ser jag det som naturligt att åtminstone ha träffat den människans familj. Om det inte är så att det finns några parter i detta som är väldigt knepiga på något sätt. 
Skulle säga att det fungerar så för alla mina bekanta, om det inte uttryckligen finns någon problematik (missbruk, osämja eller dylikt). 

Jag tänker spontant, MÅSTE det vara ett problem, och ur vems perspektiv? Jag får inte intrycket att det är paret som tycker att det riktigt skaver.

Kan ta mig själv som exempel, mina föräldrar är religösa och ser ut sitt perspektiv inte mitt förhållande som "legitimt" ur sitt synsätt, och har därför vare sig vart med vare sig på vigsel eller träffat svärföräldrar/annan familj. Naturligtvis tråkigt, men det är som det är. Antingen kan vi välja att acceptera det, och ha den kontakt som "går" och fungerar, eller så kan vi välja att göra konflikt av det och allting blir otrevligt och omöjligt. Vi har valt det första.

Men sen kan finnas många andra omständigheter, om familjen bor väldigt långt bort från paret kan det också vara faktor, eller om det är någon/några väldigt speciella personer någonstans i familjen, kan det också vara en faktor som gör att man väljer att inte göra några större familjeträffar osv. Det finns nästan lika många förklaringar som det kan finnas familjekonstelationer. Och egentligen är inget av det vad som är viktigt. Utan att paret trivs och har ett lyckligt liv ihop.

Precis det som många redan varit inne på när man aktivt går in för att familjerna inte ska träffas. Att den ena familjen är lite speciell och kanske nedlåtande, som i ditt fall.
Två normala familjer brukar träffa varandra åtminstone någon gång när deras barn blivit tillsammans. Även innan det blir barn.

Vi har varit ihop i 4 år, jag har aldrig träffat hans föräldrar, skulle inte könna igen dem om jag såg dem på stan. Och ser då definitivt ingen anledning till att mina föräldrar ska träffa hans föräldrar. De "känner" varandra sedan tidigare på riktigt långväga håll och får väl styra upp nåt själva om de är intresserade av varandra? Jag själv avskyr släktträffar och sån skit, när man ska umgås och ha trevligt enbart för att man råkar dela blodsband och inte har det minsta gemensamt eller är intresserade av varandra, så jag skulle vara den sista som själv hålls med något liknande! Folk borde umgås för att de vill och inte för att att de måste!
Mitt ex var mer "familjär" och tvingade folk att umgås och av det minns jag enbart skitnödig stel stämning från typ alla parter.

För min del handlar det om att mina föräldrar är ganska speciella, och inte alltid så roliga att umgås med. Och eftersom de inte tål varandra och inte klarar att bete sig ens med varandra (efter sin skilsmässa för mer än 40 år sedan), så känns det ännu mindre befogat att de ska umgås med min mans föräldrar.