Vad hade du gjort?

Kan du inte behålla nuvarande men hyra ut i andrahand?

I dåliga områden får barnen kompisar därefter och det kan vara en högst konkret risk för dem.

Jag känner två föräldrar som själva är skötsamma men bor på ställen med dåligt rykte och har barn som hamnat i rätten p.g.a. fel sällskap och koppling till brott.

Sen handlar det något lite om vilka kontakter barnen får för framtiden, även om det inte alls är säkert att de kommer att ha kvar gamla vänner, varken de snälla eller de som beordrar dem hålla droger bara en vecka eller så.

Så jag hade flyttat, av taktiska skäl.

Vad hade du gjort?

Jag och mina två tonåringar bor i vårt hem sedan snart 20 år. Älskar lägenheten men den ligger i ett område som är rätt dåligt. Har varit mycket oroligheter de senaste åren, rån, skjutningar, sprängningar osv. 
Har nu chans att få en lägenhetet (också hyresrätt) i ett riktigt bra område. Området är tryggt och anses vara attraktivt att bo i, lång kötid alternativt många miljoner för att köpa. 
Jag har sådan separationsångest från vår lägenhet, har så många fina minnen från vårt hem. Jag är rädd för att flytta och sedan ångra mig, säger jag upp vår nuvarande lägenhet så går den inte att få tillbaka såklart. Och jag behöver säga upp den för att kunna skriva på kontrakt på den nya. 
Flytt eller inte? Hur hade du tänkt och gjort? 

I dåliga områden får barnen kompisar därefter och det kan vara en högst konkret risk för dem.

Jag känner två föräldrar som själva är skötsamma men bor på ställen med dåligt rykte och har barn som hamnat i rätten p.g.a. fel sällskap och koppling till brott.

Sen handlar det något lite om vilka kontakter barnen får för framtiden, även om det inte alls är säkert att de kommer att ha kvar gamla vänner, varken de snälla eller de som beordrar dem hålla droger bara en vecka eller så.

Så jag hade flyttat, av taktiska skäl.

Jag hade flyttat 10 gånger av 10.

Ibland är det bra att röra på sig, rensa ut, börja om och få lite nya perspektiv på livet! Lite feng shui så att säga. 

Ditt liv handlar inte bara om barnen, det handlar ju om dig också. Om några år bor du själv och då ska du bo tryggt och i en trevlig miljö med lugna grannar. Så resonerar jag. 

Kanske bäst att stanna tills barnen flyttat.

Sen varför tror du inte att området de bor i nu kan erbjuda trevlig miljö och lugna grannar?
Har man stannat i 20 år så finns trivseln redan.

Det var TS själv som beskrev sitt nuvarande område såhär Älskar lägenheten men den ligger i ett område som är rätt dåligt. Har varit mycket oroligheter de senaste åren, rån, skjutningar, sprängningar osv. 

Det är inte en beskrivning av en trevlig miljö, men du kanske tycker det är trevligt? Personligen skulle jag inte vilja bo där. Det låter som ett riktigt dåligt område. 

Livet har olika faser och det kan vara skönt och roligt att prova något nytt ibland. Hade jag tonåringar hade jag tagit upp det till diskussion med dem och hört vad de tycker också. De kanske gärna vill flytta? Eller stanna! Inte för att deras ord har den avgörande rösten, men deras åsikt kan ju vara av intresse.   

Vad hade du gjort?

Jag och mina två tonåringar bor i vårt hem sedan snart 20 år. Älskar lägenheten men den ligger i ett område som är rätt dåligt. Har varit mycket oroligheter de senaste åren, rån, skjutningar, sprängningar osv. 
Har nu chans att få en lägenhetet (också hyresrätt) i ett riktigt bra område. Området är tryggt och anses vara attraktivt att bo i, lång kötid alternativt många miljoner för att köpa. 
Jag har sådan separationsångest från vår lägenhet, har så många fina minnen från vårt hem. Jag är rädd för att flytta och sedan ångra mig, säger jag upp vår nuvarande lägenhet så går den inte att få tillbaka såklart. Och jag behöver säga upp den för att kunna skriva på kontrakt på den nya. 
Flytt eller inte? Hur hade du tänkt och gjort? 

Vart femte år, varför så ofta? :)
Jag byter jobb ungefär så ofta men min lägenhet har liksom alltid varit den trygga punkten. (Även om inte området är det längre..).