Säga något eller not my business?

Han är vuxen men behöver en partner som barnvaktar honom för han kan inte hålla reda på sig själv. Den här tråden hade väl inte behövts om han hade varit redig?

Läs vad du själv skriver, tycker du det låter som en vuxen man? Antingen överdriver du å det grövsta, eller så är det precis som det framstår.

Så oansvarigt att göra så, precis som du säger, vem gör så.

Rätt vanligt tyvärr att man väljer en partner som liknar en förälder. Så du hade en pappa med alkoholproblem, och nu har du en partner med alkoholproblem.

Det är även vanligt att man blir medberoende till en partner eller annan med alkoholproblem. Så du tar på dig rollen att både ursäkta hans beteende, och att på distans försöka kontrollera det så att inte hans son far illa.

Klassiskt medberoende där, som du troligen, även det, fått med dig från din uppväxt. Och alla de här inläggen du skriver här, de växlar mellan att ursäkta honom:
* alla dricker ju nån gång.
* han är ju i alla fall inte dyngrak.
* han dricker inte hela dagen.

blandat med oro för att hans drickande ska göra så att sonen riskerar att fara illa:
* pappans diskussioner kan skada deras relation.
* vem ska ta ansvar om nåt händer.
* du känner att du måste säga ifrån så det inte blir för mycket.
* du hoppas att resten av resan blir alkoholfri så DU slipper oroa dig för hur sonen har det med sin pappa.

Tråkig läsning, och låter som en tråkig tillvaro för dig att ha den här mannen att håla reda på. Eller så känns det hemtamt för dig, att fortsätta på samma sätt som innan. 

Man får hoppas att sonen inte utvecklar samma medberoende gentemot pappan, som sen följer honom i livet och relationer.  

Varför är då resan ett problem?

Du är orolig, men sedan slår du bort allt vad andra skriver och slår bort det. 

Det du beskriver här ÄR ju att fara illa. Du är orolig att pojken ska fara illa pga pappans drickande. 

Det är inte normalt att dricka när man är ensamt ansvarig för en tonåring. Jag har en kollega som rest mycket med sin sons fotbollslag och som berättat att det nästan alltid finns ett par pappor på de resorna som beter sig som din partner och det är inte sett på med blida ögon av de övriga vuxna. Folk beter sig normalt sett inte så, även om din partners drickande kanske är mer sansat än din pappas så är din magkänsla rätt, tror jag. Han har problem med alkoholen och det går ut över sonen. 

Jo tyvärr är jag fullt införstådd med de, och detta är oxå det som kommer göra att det inte håller mellan oss. Sa redan från början att jag vägrar hamna i något sånt just pga hur det var med min pappa?
Och nej, det känns verkligen inte hemtamt. Jag sa upp kontakten med min pappa när jag var 12-13 just för att jag inte ville ha honom och hans problem i mitt liv. 
Dock inte velat göra det precis innan deras resa. Det är oxå så att han här visat på att problemet är mer av ett problem än jag faktiskt visste att det var.

Det sista jag gör är att ursäkta hans dåliga beteende. Jag tycker verkligen inte det är okej. Enda anledningen att jag skriver de sakerna här är för att jag tycker det är viktigt att faktiskt rätta så att det är rätt information som framkommer för att andra ska kunna svara på situationen som faktiskt är. Inte på vad de tolkar in i det jag skrivit. 

Och tror som sagt inte att hans son farit illa. Det är inte så att han blir dum eller elak när han druckit (till skillnad från min pappa), men jag tycker inte att man som barn ska behöva vara i en situation där man är med en förälder som så pass onykter för det kan bli obehagligt för barnet. Framförallt inte om man är iväg såhär. 
Det säger jag av egen erfarenhet, och inte för att jag tror hans son farit illa. Men jag anser inte att sonen ska behöva hamna i en sån situation, så därför jag sa till, för att det inte skulle bli så som jag själv upplevt så ofta som barn. 

Och nej, är inte att jag vill försvara som sagt utan vill förmedla rätt info. 

Och ja, det finns en risk att jag överreagerar just pga mina egna erfarenheter. Det är just därför jag oxå valde att skriva för att se hur andra, med andra erfarenhet tänker kring det. 

Jaha, så du hade redan innan deras resa bestämt att du ska göra slut. Så vad är det du väntar på? Att 16-åringen ska fylla 18?

Du låter medberoende Ts. 

Självklart är det inte okej att supa när man är på resa med sitt barn. Ett eller två glas ja, men inte så att man låter blurrig på rösten. Det är endast en alkis som gör på det viset (oavsett hur många tummar nedåt någon alkis redan gjort i den här tråden). Bara en alkis.

Din kille har alkoholproblem och du kan inte göra något åt det. 

Att tala i jag-form är aldrig fel. "Jag tycker inte om att du låter full när du är med din son."

Det beslutet har inget med sonen eller resan att göra. Det är mer att jag inte ville göra det innan semester för att inte min kille skulle vara helt deppig under resan för det. 

 

Du låter medberoende Ts. 

Självklart är det inte okej att supa när man är på resa med sitt barn. Ett eller två glas ja, men inte så att man låter blurrig på rösten. Det är endast en alkis som gör på det viset (oavsett hur många tummar nedåt någon alkis redan gjort i den här tråden). Bara en alkis.

Din kille har alkoholproblem och du kan inte göra något åt det. 

Om man kan hantera det så har man inte problem.

Återigen så halkar du dit i att ursäkta din killes beteende. Och ändå ä du så orolig för hans son att du pratar med din kille och skriver en lång tråd om din oro. 

Håller inte med. En nykter alkoholist är fortfarande en alkoholist, Det är på detta sätt att jag menar att det är vanligt att ha problem med alkoholen, men att man kan hantera det.

Så du menar att bara för att din man inte är plakat alla veckans dagar så kan han "hantera det"? Nej, så är det inte. Han har problem med alkohol, alla dagar, men vissa dagar är han tillräckligt motiverad att avhålla sig.

En person som inte har alkoholproblem skulle aldrig bete sig som du beskriver att din kille gör. För din kille har problem, som han näppeligen kan hantera när han måste.

Och troligen är det på grund av de erfarenheter du har som du stannar hos den kille trots hans problem. För du är programmerad från tidig ålder till medberoende och att ta ansvar för en annan människas handlingar.

En kille utan alkoholproblem skulle inte supa till och riskera resan med sin son. Och då skulle du inte behöva fundera på om du är nojig, du skulle inte behöva oroa dig för hur sonen har det med sin pappa, vad killen gör, och om allt går bra. Om din kille var vettig skulle du inte ens fundera såhär. 

Det är kommentarer som denna som gör att jag blir tvungen att förtydliga, inte försvara, för han har ju inte ju inte gjort det. Det är ju när personer vrider in det jag säger till något annat är jag menar/sagt som jag behöver korrigera.

I samma veva som jag skrev detta inlägget så skrev jag även till ett ställe där man kan fråga socialtjänsthandläggare om saker, just för att veta vad som gäller och hur det rätta sättet att hantera det , för att veta om jag skulle hamna i någon liknade situation. 

Jag blev förvånad hur lättvindigt de ändå tog på det. 
Här kan ni själva läsa vad de skrev. 

? Hej! 

Vi förstår att du reagerar, särskilt då du skriver att du själv har trauman kopplade till din egen pappas drickande. 

Det är svårt för oss att säga exakt hur mycket alkohol som är ok och inte ok att dricka när man har ansvar för ett barn. Som du själv skriver så får även föräldrar dricka måttliga mängder alkohol. Det beror såklart också på hur gamla barnen är, hur man själv blir när man dricker, vilka andra vuxna som finns i miljön där det förekommer alkohol och så vidare. 

Har man yngre barn och man är den enda vuxna ansvariga för det barnet så ska man helst avstå från att bli påverkad av alkohol helt och hållet, då man behöver kunna ta fullt ansvar för ett litet barn som är helt beroende av en. Vissa blir påverkad av en öl, andra blir inte det. 

Om man har äldre barn, som en femtonåring, då förändras ansvarsbiten något. Istället kanske man har ett ansvar för att föregå med gott exempel och inte romantisera alkohol inför ungdomar som är extra mottagliga för vad vuxna gör. 

Utifrån det du skriver så förstår vi det som att det finns tillfällen där din kille har druckit inför sin son. Vi vet inte hur det påverkat hans son, däremot verkar det som att det påverkar dig på ett sätt som kanske vore bra att ta upp med din kille. Kanske kan han avstå från att dricka bland barn på grund av saker som det väcker hos dig? Eller så kanske du kan välja att avstå från sammanhang där din kille dricker framför sin femtonåring?

Hoppas att ni hittar ett sätt som känns bra för alla inblandade!?

Det är inte att fara illa för att någon är orolig.
Då skulle tonåringar som är ute på nätterna automatiskt fara illa för att deras föräldrar ibland har lite högst normal föräldraorolighet när de är ute?

Nej, men hade han varit en kille utan alkoholproblem så hade du inte ens haft nåt att fundera över. Det hade varit en självklarhet att pappan inte söp till på en resa med sonen. Det är där skillnaden ligger.