Era fysiska reaktioner på stress?

För mig är det migrän och annan huvudvärk. Har i perioder haft migränanfall varje vecka, varje anfall varar 72 timmar nästan exakt. 

så jag brukar säga att jag kommer aldrig bli utbränd eftersom huvudvärken tvingar mig att förändra något långt innan. 

Bromsa i tid innan det blir värre. Kroppen signalerar att du måste ta det lugnare. Långvarig stress kan leda till att du inte längre kan ta dig upp ur sängen och klara av att laga mat, städa osv. Det kan bli väldigt förlamande.

Här är några symtom på stress;

Panikångestattacker. Hjärntrötthet/hjärndimma. Muskelryckningar och domningar. Smärta. Koncentrationssvårigheter och förvirring.
Man kan plötsligt få svårt att orientera sig och samla sina tankar. Sömnsvårigheter. Yrsel. Listan kan göras lång. 

Ofta går man igenom olika faser. Akut stress och återhämtningsfas osv. 

I extrema fall finns det som som blivit förlamade.Var t,ex en professor som en dag fastnade i sin stol och inte kunde resa sig igen för att hon inte kunde röra sig eller gå.

 

Huvudvärk. Dubbelseende. Ögonflimmer. Låsningar i axlar och nacke. 

har varit stressad så länge jag kan minnas men har inte ?mått Dåligt? av det. Men från ingenstans i augusti förra året tog det tvärstopp. Blev diagnostiserad med paniksyndrom som en konsekvens av långvarig stress (och ångest som kom med stressen). 28 år och livrädd för att lämna hemmet med dödsångest deluxe är inget jag rekommenderar? sök hjälp innan det går för långt. 

Tinnitus och magproblem i olika former.

Hjärntrötthet
Lätt irriterad 
Extremt trött
Yrsel
Minnes svårigheter 
Tappar ord 

Kan säkert finnas mer... 

Svårt med minnet på olika sätt som tex:
Att komma ihåg varför jag gick in i ett rum
Ställer saker på fel plats
Måste leta mig tillbaka i minnet, var tidigare väldigt snabb (det är som att processorn saktat ner)
Inte lika bra på att associera

Sen är det som att vissa dagar kan jag vakna och känna att hela jag bara kommer att gå i trettio idag. Inte en chans att jag åker ut på någon motorväg utan idag kommer det gå låååångsamt.

Vissa mornar är det som att jag har en tung hjälm på mig. Jag känner mig nere, tung, sorgsen. Det kan släppa samma dag eller 3-4 dagar senare. Inget hjälper, inget som vanligtvis återhämtar mig och inget som skulle kunna funka "uppåt" typ koffeindryck

Ungefär samma.

Jag blir hyper på adrenalin och det håller ett tag, men när det släpper blir jag dödstrött.

En gång tog jag slut på reserverna och överskred max och då blev det total kollaps med hjärtrusningar och panikattacker 20 gånger om dagen i ca tre veckor. Blev sjukskriven efter en helg med det, tog 4 månader att komma tillbaka till heltid.

Och min hjärna var helt sönder då också. Det tog 5 veckor innan jag ens kunde ansöka om F-kassa och då fick jag ha supporten med mig på telefon och bröt  ändå ihop två gånger för att min hjärna vägrade begripa och låta mig göra saker på dator. 

Mycket tid i naturen läkte.

Det jag minns om mest är att hjärnan ibland bara låste sig och det gick liksom inte minnas grejer som sitter väl inpräntat.

En annan grej var ögonmigrän. Och det var faktiskt lite oroande innan jag fick reda på vad det var.

Att jag glömde saker, det blev blankt i huvudet ibland.,

För mig är det alltid väldigt påtagliga saker och växlar över tid. Våldsamt illamående på morgonen när man ska till jobbet, svettas så pass att skjortan blir dyngsur, hjärtklappning för att ge några exempel.

För mig är det att nattsömnen störs. Kan plötsligt börja vakna mitt i natten. Det brukar hjälpa att tänka sig för som att röra på sig lite mer och dra ner på kaffet.

Kom på en mer udda grej, att hjärtat rusar. Typ att man står helt stilla eller sitter ner och pulsen plötsligt drar iväg helt utan förvarning. Lätt, snabb puls på ca 120. Tog ett tag innan jag fattade att det var psykiskt pga stress.

Hade för 5-10 år sedan (dvs ca 5 års tid) en lång period när jag hade stor stress som kom som en fördröjd reaktion ca 5 år efter en traumatisk period i livet.

Först fick jag panikångestattacker, inte så många dock för jag förstod snabbt att det inte var farligt. Men det skedde på universitetet när jag skulle prata vilket gjorde att jag än idag är väldigt försiktig med att ställa mig inför en grupp och prata tyvärr. När jag fick det låste sig hjärnan, hade svårt att få ut ord och att andas. Första gången det hände blev jag rejält rädd.

Jag fick problem med minnet. Hade svårt att hämta ord och kunskap som jag visste fanns där, vilket gjorde mig extra rädd att prata inför grupp eftersom jag aldrig kunde lita på att min hjärna skulle kunna fiska fram det jag behövde när jag behövde det, som jag kunde innan. Har fortfarande kvar detta problem även om inte längre är stressad. Det påverkar min vardag och hur jag är socialt, påverkar min karriär.

Jag fick svårt att sova. Tankarna malde och hjärtat rusade på natten. Höll i sig i kanske ett par år.

Jag fick svårt att dra djupa andetag. De säger ju man ska andas djupt, men jag kunde rent fysiskt inte. Det låste sig, kunde inte dra ett djupt andetag. Detta var det jobbigaste av allt. Litet irriterande då när folk säger till en att ta djupa andetag och det är fysiskt omöjligt. Ständigt törstig efter luft. En bra sak jag lärde mig för att ?låsa upp? var dock att fokusera på att andas ut länge istället för andetaget man drar in. Vilket känns litet kontraintuitivt när allt man vill bara är att kunna suga in mer luft.

Jag utvecklade en klumpkänsla i halsen, trodde det var något fysiskt för det kändes verkligen som en klump som satt längst ner i halsen. Visade sig också vara stress, tydligen kan det kännas som en klump när musklerna i halsen spänner sig. Löste sig med litet övningar som hjälpte musklerna slappna av. Men det var riktigt läskigt innan jag accepterade att det var stressen.

Fick också problem med magen. Inte helt säker på om det berodde på stressen men jag tror det. Alltid haft en känslig mage som lätt påverkats av kortvarig stress så inte konstigt att hela systemet kullkastas vid långvarig stress. Tog flera år och medicinering att komma tillrätta med.

För mig har det varit dels magen, dels nacken.

Jag hade under hårt belastade perioder i livet magkatarr, ibland med så häftiga smärtor att jag fick åka in på akuten.

Sen kan jag känna i axeln och nacken att det drar ihop sig, att jag är spänd. 

Hamnade på akuten med misstänkt blindtarm efter min pappas begravning. Det var inte blindtarmen utan stress. Men har egentligen aldrig märkt av magen av stress varken före eller efter det.

En annan grej är att jag kan vara extremt frusen vissa dagar. Det är som att jag fryser så jag hackar tänder. Tror det också är stress. Inte blivit sjuk eller så efter utan sen försvinner det bara.