Varför samla på så sjukt många saker?

För att hon tycker att det är roligt med handväskor.

Ok. Och det angår dig hur?

En del människor bara har den där drivkraften att samla. Jag tror att de allra flesta har den litegrann och åtminstone har haft någon liten samling någon gång i livet.

Kombinationen av en stark drivkraft och mycket pengar kan ge upphov till stora samlingar. Tur att hon i alla fall valt att samla på något relativt dyrt. Tänk vad många porslinstomtar hon kunde ha köpt för de pengarna! 

Att samla verkar vara en del av den mänskliga naturen. Många gör det. Frimärken, öletiketter, tomtar, pelargoner, handväskor. Jag tror att jagandet efter nya saker som kompletterar samlingen är roligt och ger spänning. Att ha en samling är också att ha något som man har kontroll över och kan skapa ordning i, vilket kan vara trevligt. 

Jag har 140 klänningar.  Alla med en historia bakom och jag samlar. Jag använder alla utom en .. 
Varför så många?  För att det är ett intresse med kläder och varje klänning blir ett minne av något slag . Jag köper secondhand,  köper utomlands,  köper nytt till särskilda tillfällen , jag får ärva en del , hälften är retro, etc  ...
Inget som kostar mig särskilt mycket.  Det kräver bara plats. 

Jag samlar dessutom på änglar , har just nu ca 200 stycken. Alla är olika. Har inte en enda av samma.  Och här är det just det unika som är kul. Jakten är på ett visst utseende och får inte vara något jag redan har.  Samma där. Mycket loppisar och antikt.  Letar utomlands.  Jag får i present.   Ett intresse som tar lite tid och kostar mig nästan ingenting.  
Varför?  För att änglar tilltalar mig av olika skäl . Det passar in i det liv jag lever. 

Läste du öht?
TS vill försöka förstå varför man köper hela tiden trots att man har så mycket av den saken redan.

Jag samlar på saker. Inte just handväskor och skor, men andra saker. Jag är en samlare, jag tror att det är liksom inbyggt i mig. Jag samlar på fysiska media, på färgpennor, på stenar (som jag trumlar, en del av dem), spelkortlekar, samlarkort, böcker, stengodsfigurer (som jag målar själv), gamla böcker, kokböcker, glasblommor, spelkulor...

En del är bara samlare, precis som andra inte är det. Tänk hur det skulle gått en gång i tiden om vi inte haft samlare. Vi hade svultt ihjäl första torkan/vintern. 

Om hon blir arg när du frågar så verkar det inte vara helt okomplicerat för henne? samlande/shopping kan absolut vara ångestdrivet, men måste inte vara. tänkte mest på att henne reaktio var lite avvikande. De flesta som hobbysamlar brukar snarare vilja berätta och prata om sitt intresse

Är lite inne på ditt spår.
Många handlar för att känna glädje en kort stund när de lper varan. Glädjen försvinner och så måste de köpa något nytt.

Jag samlar på vinylskivor med Flamingokvintetten och kapsylöppnare från länder jag besöker. 

Jag blir fortsatt glad av många saker jag har, varje gång eller dag jag ser dem.

Det finns ett välbehag i att ha exakt rätt föremål för varje placering i en bostad.
Ett välbehag i sänglinne med kvalitet som behagar ögat, ett välbehag i att kristallkronans prismor kastar regnbågar över innertaket vissa tider på året när solen faller in just så.

I princip är det meditation för mig att bara att ligga i min soffa och titta i taket då. 

Känslan i en patinerad träyta, ett linne i siden, svalt stengods, formen på handtaget i en karaff. Det taktila har stor betydelse för mig och jag kan inte ha saker i mitt hem som jag känner obehag av att röra vid eller bara se på.

Är det dyra väskor är det ju en bra investering för framtiden. En grundplåt till nåt man behöver eller en pensionsförsäkring, ja, kanske till och med ett dolt fick off kapital?

Att samla är en sak, att vara horder är nåt helt annat. 

Jag kan förstå känslan med saker jag själv inte tycker är viktiga men kan ändå förstå att andra gillar det.

Men det är ju ändå något som går att få "tillbaka" pengarna på. En i min närhet har haft svårt att slänga kläder och fyller ull garderober och köper extra garderober för att slippa rensa. Inga märkeskläder. 

Har du träffat någon som är lite av en horder så kan ma  inse att 130 väskor inte är så mycket... 

Jag tänker att de flesta har något som de köper, eller köpt av känslomässiga skäl. Vissa är tämligen medvetna om vad och varför de köpt vissa saker, medan andra verkar helt blinda för sin drivkraft att äga och mer investerar i saker där samladet inte är lika tydligt, såsom sånt som "behövs", eller sånt man kan använda, eller bo i.

Andra människor samlade kan lätt diagnostiseras som sjukt, men de egna cyklarna/tälten/kaffekopparna ägs naturligtvis av ädla anledningar....

Nja, ja och nej. När det kommer till väskor är det inte tvärsäkert att det är en bra investering. En klassisk Chanel 2.55 (från innan 2008) eller en Hermes Birkin kan mycket väl vara ett smart köp om den är i fint skick och bra färg. Men många andra väskor håller inte alls värdet lika bra, oavsett hur mycket väskan kostade som ny.

Och inte att förglömma hur väskorna används och förvaras.. värdet sjunker som en sten om det blir repor, fläckar eller förvaras hopknölad i en garderob som luktar rök eller ligger i en möglig källare ... 

Har sett många som försöker sälja gamla märkesväskor på Tradera från typ sin döda mormor men som är just skavda , inpyrd av rök eller liknande och dom får nån hundring max i bud...