HJÄLP! Min vän behöver mig hela tiden och jag orkar inte med allt.

Du behöver inte säga något.
Du får säga att du är trött och vill vara själv eller att du bestämt annat.

"Jag är ledsen, men jag orkar inte. Jag måste ta hand om mig själv idag."

Hon är nog för uppe i sig själv för att helt förstå. Men om du uttrycker dig i termer av vad du behöver, så finns det i alla fall en chans att hon inte tar det jättepersonligt.

Oavsett så måste du först och främst se till att inte du också kraschar, för det skulle inte göra någonting bättre. 

Men vad jobbigt, så där kan du ju inte ha det. Sluta vara en dörrmatta och börja tala klarspråk. 

Och nej, hon väljer inte dig helst av alla sina vänner utan det är för att de talar klarspråk med henne och säger att de inte kan träffas hela tiden. 

Får du något i utbyte av relationen? Låter som att det bara är hon som får det. Jag jobbar också heltid och nåt sånt där skulle jag då aldrig palla med. 

Säg som det är, att när du jobbar så kan du inte sitta i telefonen/träffas för du behöver din lediga tid till vila och förberedelse. Och på helgerna så har du andra att umgås med. Mitt råd är att dumpa människan helt och hållet. 

Du måste vara tydlig.

Vårdinsatserna finns där av en anledning, hon får inte förstöra din sömn och ditt arbetsliv dessutom för att hon behöver hjälp så mycket, och det måste hon förstå.

Man har alltid rätt att ha ett eget fungerande liv innan man tar sig an någon annans problem, i synnerhet om de inte är ens närmaste familj heller.

Som första regel bestäm att hon inte ska ringa dig när du är på jobbet, men att ni rings vid när du kommit hem.

Trappa ner hennes beroende av dig genom att bestämma att ni till en början ses två kvällar i veckan och en dag på helgen, inte mer, och få henne att fatta att du behöver vila och faktiskt även ha kontakt med fler personer i världen än bara henne.

Respekterar hon inte det kan det bli att du måste bryta helt och hållet.

"När du ringer mig på dagarna när jag är på jobbet så blir jag stressad."

Du kan undvika hennes mejl genom att ha olika mejladresser, eller bara låta bli att kolla din privata mejl på dagarna.

Du kan stänga av alla notifikationer med ljud, till exempel för SMS. Ta fram mobilen en gång om dagen och kolla vilka SMS du har fått.

Åh vad jag känner med dig.
Du försöker vara en fin vän och finnas för henne men det låter som vänskapen är ensidig och att hon tar ditt stöd för givet.
Bara att du känner dig tvungen till att umgås/ringa (eller måste erbjuda förklaringar till varför du inte kan) tyder på att det inte är en helt sund relation.
Jättehärligt att hon känner att det går att prata med dig men frågan är om du känner likadant?
Kännet du att hon lyssnar och är bra på att förstå din situation?

Du är inte hennes terapeut och är inte skyldig henne något. Hon är ansvarig för sitt mående (precis som du är för ditt)...
Du ska inte vara en psykologisk snuttefilt och ha krav att alltid finnas där. Det är inte rimligt krav på en vän.

Börja med att sätt egna gränser för dig själv, precis som flera har föreslagit.
Prata inte på luncher och åk inte dit om du egentligen inte orkar eller behöver återhämtning...
Det är ok, dina behov är viktiga.
Skriv ett meddelande att du inte orkar och föreslå en tid då ni kan höras, förslagsvis om några dagar, så att hon får lära sig att hantera sina känslor på egenhand...

Ta hand om dig

TS, du ska inte ta rollen av terapeut, ej heller av praktiserande psykolog eller diakonissa. Hon slukar dig ju helt och hållet TS, stör dig under arbetstid, är det ens tillåtet att prata i mobilen där du arbetar? Oavsett, kan du inte säga att det inte är tillåtet? Jag hade en väninna som gärna ringde till arbetet, irriterande, jag fick säga till henne på skarpen. Det är säkert så att dessa människor som till varje pris måste prata och inte kan vänta mår dåligt men det ligger också mycket egoism i beteendet.                                                                                                       Att ha kontakt varje dag tycker jag är överdrivet, snarare borde en gång per vecka vara tillräckligt. TS måste ha tid att träffa andra, att återhämta sig och att utveckla sina hobbies och intressen. Den här kompisen förstör de möjligheterna när hon propsar på uppmärksamhet hela tiden. Hon kanske behöver professionell hjälp, samtalsterapi för att bli medveten om att hennes klängighet tangerar en närmast sjuklig nivå.

Låt inte henne bestämma över ditt liv, ta kommando. 

Hör hon av sig på arbetstid, svara inte, texta bara Tyvärr, upptagen, är på jobbet nu. Likadant andra gånger, texta Tyvärr har inte tid nu/ är upptagen / trött, hör av mig i morgon / övermorgon / till helgen. 

Även om hon påstår att hon kan bara prata med dig, är hon inte ditt ansvar. Du har ett ansvar först om främst för dig själv och om du har lust, tid och ork kan du prata med henne ibland. 

Om hon undrar varför du begränsar tillgången till dig, säg som det är, det har blivit för intensivt och du har varken tid eller energi till denna täta kontakt. 

vissa Som är i din situation, alltså får ta hand om en annan persons dåliga mående, kan vara rädda för att personen ska göra något mot sig själva om de minskar eller tar bort sitt stöd. Vet inte om du känner så men vill bara säga att det aldrig är något som skulle ligga på ditt ansvar. Du har fått många bra tips i tråden. var mindre tillgänglig För henne, hon är vuxen oxh har eget ansvar för sitt mående