Vad skapar egentligen en incel?

Tror det handlar om en inlärd hjälplöshet av olika anledningar. + en narcissist läggning.

Autism, i kombination med möjligheten till alla onlineaktiviteter och oengagerade föräldrar som inte gör sitt jobb. Så lyder basreceptet för en manlig incel.

Jag tror att pojkar har lätt att fastna i dataspel med likasinnade framför skärmen.
Det verkliga livet med krav och ansvar kan inte mäta sig med kickarna och adrenalinet framför skärmen.
Kanske har de ingen förälder som ställer krav på dem utan de blir kvar hemma i pojkrummet o föräldrarna är tvungna att försörja dem.
När de kommer på att det skulle vara kul med en flickvän har de förlorat år av att träna socialisering i verkliga livet och har inget att komma med, ingen utbildning, jobb, social intelligens eller aning om hur man knyter sociala kontakter.

Tänker att det är många faktorer. Det mesta som du själv nämner plus att skolan inte passar helt för killar, vi verkar också ha fått några generationer killar och tjejer som har tappat mycket av de sociala koderna. Vi glömmer också gärna bort de som hamnar i ett utanförskap eller ensamhet. Vårt samhälle är inte alls bra på att hjälpa/stötta dessa. 

Det kan nog ha flera orsaker.

Killar och män som inte hittar någon har alltid funnits.  Ofta någon variant på intoverta med dålig social kompetens.  

Skillnaden nu är att de tack vara webben kan hitta varandra och odla fram någon konstig gemensam subkultur där anledning är allt annat än de själva. Samt därefter sprida sin bitterhet överallt. 

Det tror jag är en bra förklaring.

Datorspelande har nog förstört det för många män. Sedan har ju kvinnor betydligt högre krav på män än tvärtom så det blir många män som blir över :/

Lär vara ungefär lika många män som kvinnor som blir över.

Fördelen med datorspel är att det går att sluta och sen ge sig ut i den riktiga värden och öva på socialt umgänge. 

Rent allmänt, hur ska en person som själv är 50+ och inte har raggat på 25 år lära en kille vad som funkar idag i "livets spel"? Man kan klart försöka men det är inte säkert att det är så relevant.

Pappan drar exempel på socialt beteende eller hur skolan/samhället funkade för 30 år sen i andra diskussioner och fattar inte varför sonen bara skakar på huvet och ibland ler lite åt honom. Pappan talar om en jättebra film "som kom för 10 år sen nåt" och tycker det är dåligt att sonen som gillar film inte känner till den, och sen när vi kollar är den från 1994, innan sonen var född. 

Om man inte själv jobbar med ungdomar och/eller är i skolvärlden så att man blir uppdaterad så tror jag inte man har så mycket koll på hur det funkar idag mellan ungdomar.

Jag säger till sonen att engagera sig i många olika saker så han träffar mycket folk i sin ålder av båda könen. Och så hoppas man att han träffar någon som inser att han är smart, snäll och rolig även om han inte är 1.90 m lång och ser ut som Chris Hemsworth.

Pappan behöver förstås uppfostra barnet. Sätta begränsningar på elektronik, engagera sig i barnets sporter eller scouter och dylikt (sociala engagemang) pappan visar hur man beter sig mot sina egna vänner och partner och är engagerad socialt. Sätta krav på barnet att läxor ska in i tid, hjälpa när det behövs och göra så barnet får ett ansvar i hemmet. Dvs blir en fungerande människa i samhället och får chansen att stå på egna ben.

Har aldrig hört talas om att en pappa lär sin son att ragga. Eller tröstar honom för att han inte ser ut som chris hemsworth. Då har man nog en skev föreställning av sitt föräldraskap. Man är ju inte brorsa till sitt barn.

Bra skrivet. 

Inget av det har varit ett problem här trots fri skärmtid, vår son har alltid haft både aktiviteter och ansvar. 

Jag säger bara att jag inte tror att de flesta föräldrar har koll på rätt sätt nuförtiden, om de skulle få för sig att ge sina söner råd om hur man tar kontakt med/ bemöter tjejer.

Det sista om Hemsworth var givetvis min interna och raljanta reflektion utifrån de gnälliga trådar man sett här på temat "kvinnor har bara orimliga krav/längd/ osv", genom tiderna. 

Tror du att mansöverskottet också kan spela roll kanske?
Eller är det bara kvinnors krav och därmed helt kvinnornas fel?

Jodå, visst kan en pappa ge kärleksråd till sin son. Det enklaste är att berätta om hur man kan träffa tjejer. Krogen, föreningsliv, sångkör, kassan på Ica... 

Många träffas genom nätdejting, men det verkar vara väldigt utseendefixerat. 

Killar och tjerjer har under alla tiden lyckats finna varandra utan att blivit upplärd i att ragga av sina föräldrar.

Däremot kan en30 år äldre föräldrar lära sina barn allmän medmänskliget, respekt för andra männsikor oavsett kön, hygien. Underlätta saker som att delta i fritidsaktiviteter, umgänge med kompisar. Föregå med gott exempel kring saker som att leva i en relation, socialt liv, människosyn.