Vi tar barnen frivilligt

Sluta fråga henne, hon har gjort det tydligt att hon inte är intresserat av att hjälpa er. Ni kan inte göra något mot det, däremot kan ni göra något mot att bli frusterad och irriterad varje gång hon nekar, genom att sluta fråga.

Det enda rimliga är det du skriver här, släpp allt det andra: 

Vad gör man här som bonusförälder? Just nu vill jag inte hjälpa henne ett skit mer, men det är ju också fel för det är för barnens skull och inte hennes som jag gör det. 

Ja jag vet men känns så jävla orimligt att jag som bara är bonusförälder ska ta mer ansvar och ha mer mammaroll än deras egen mamma. Inte mig emot, inte alls. Jag älskar min mans barn. 

Men barnens mamma kommer alltid vara deras mamma och den dagen dom förstår att dom verkar vara oönskade och bara till besvär i mammans ögon kommer ju vara fruktansvärd. 

Jag hade fortsatt att fråga om de kunde följa med på era aktiviteter, men hade sagt blankt nej när hon frågade om hjälp.

Hon verkar tycka att det är jobbigt att vara ensam med barnen och tycker nog att ni är två som är med barnen.
Hon kanske har svårt att aktivera två barn själv.
Blir kanske lättare när barnen blir äldre.

Du gör ett fantastiskt jobb som engagerar dig så mycket i dina mans barn och det kommer att löna sig i längden då du kommer att betyda så mycket för dom i framtiden och dom känner att dom, lillebror, pappa och du är alla familj lika mycket och betyder lika mycket. Deras trygghet som man kan lita på.

Du kan aldrig ändra någon annan eller förvänta dig att de ska agera på ett visst sätt bara för att du tycker det. Så om du vill vara med barnen mer och hjälpa till utöver det du måste så gör du det oavsett vad mamman gör eller inte gör.

De två sakerna är inte relaterade. 

Jag hade själv en styvförälder som var som du, gjorde mer än förväntat, älskade mig för min egen skull, många gånger bättre förälder än min riktiga. Och det betydde så mycket för mig, och gör det än trots att hen och min förälder nu är skilda sen länge.

Du kan fortsätta att vara en fin person och viktig vuxen, även om barnens mamma inte är det. 

Jag fattar att du blir arg och det har du all rätt att bli, men detta är en icke fungerande förälder och den kommer inte att inse det själv, den är för svag för att var något annat än ego.

Mitt värsta exempel är när båda är omogna föräldrar. Han lämnade sin fru med två barn för en ung tjej, och väldigt fort fick de tvillingar.

Det var inte så sexigt och fräckt så när tvillingarna var 4 år bara rymde mamman, bara stack sin väg och hade då inte betalat hyran ens så pappan blev vräkt med dessa små barn några dagar innan julafton och fick nödboende via kommunen. 

Efter ca ett år när tvillingarna gråtit klart efter sin försvunna mamma så dölm denna upp igen och skullle ha vv. Stort kaos följde, stackars barn... Och sen kom då sommaren när pappa hade bokat resa med polarna på sin egen vecka, hoppsan! Och tyckte att mamma väl kunde ha dem då med. Och mamman vägrar så klart. Så ingen ville ha de stackars barnen denna fina sommarvecka. Och det är väl tillräckligt illa om det var en vanlig vecka men det råkade vara veckan när de fyllde 5 år...

Det slutade med att mannens ex och jag tog hand om barnen och fixade kalas till dem. För att de tyvärr har två mänskliga avskräden till föräldrar som jag hoppas brinner i helvetet en dag.