Hur ska jag sätta på plats min svägerska

TS, mina tips är:

1) Hitta ett kärleksintresse till syrran så slipper ni se henne på ett tag
2) Flytta minst 5 mil bort

Din man kan hälsa på henne istället. Då får de umgås och du slipper henne. Tycker dock du verkar ogin.  Du har inte skrivit något om att hon beter sig dåligt egentligen. 

Den ofrivilliga ensamheten i vårt samhälle är jättelik. Man förstår varför när fruar vill förhindra till och med den närmaste familjen att få träffas bara för att det är mannens familj, inte hennes.  

Vad tycker barnen om henne? Är hon dum mot dem så förstår jag dig, men då är problemet att annat är vi fått läsa hittills. 

Din man kan hälsa på henne istället. Då får de umgås och du slipper henne. Tycker dock du verkar ogin.  Du har inte skrivit något om att hon beter sig dåligt egentligen. 

Den ofrivilliga ensamheten i vårt samhälle är jättelik. Man förstår varför när fruar vill förhindra till och med den närmaste familjen att få träffas bara för att det är mannens familj, inte hennes.  

Vad tycker barnen om henne? Är hon dum mot dem så förstår jag dig, men då är problemet att annat är vi fått läsa hittills. 

Hon beter sig inte dåligt, är ganska trevlig men några små stickiga kommentarer ibland, Inger direkt elakt utan mest påpekanden att jag gör eller tänker lite fel. Men det kan jag stå ut med, bryr mig inte och förstår att det är hennes sätt att känna sig bra. Annars är hon trevlig. 

Jag stör mest av hennes ständiga närvaro, är barnen hos kompisar och vi ska äntligen ha egen tid med min man (kunna gå Nanna hemma, ta ett glas vin, ha s-x i köket. Osv) då går det inte då hon kan bara komma. Jag känner mig inte fri i mitt eget hem, det stör mig mest. 

Jag vill inte hindra, utan minska och att det ska vara planerad ibland. Visst är det kul med spontana besök men jag börjar känna mig som nervvrak nu då hon kan vara dyka upp. Det blev mer när deras föräldrar gick bort, innan var hon mycket där och hjälpte till. Förstår om jag låter som otrevlig och ovälkomnande, tycker det är svårt med spontana besök MINST en gång i veckan. 

Nej nej, jag vet att han älskar mig. Men han har ett sjukt ansvar för sin syster och tycker synd om henne då hon är ensam, har dålig ekonomi,  har ont i lederna, osv. Hon börjar bli äldre, det gör vi också. Men hon har ingen annan som kan hjälpes henne med det praktiska och har ett stort socialt behov. 

Och vi är hennes enda familj som hon vill vara med. Men jag orkar inte med det

Nu kommer jag kanske att få massor av spydiga kommentarer men jag behöver få en bild från andra. 

Min man syster ta kål på mig! Vi är alla 50+  så vi ska vara vuxna och mogna. Hon har ingen familj eller barn, har bott ensam i säkert 20-25 år. Hon är på oss hela tiden, ringer min kan minst varje dag, skickar roliga bilder, kan komma förbi en lördag kväll utan förvarning, det har hänt flera gånger när hon bara svänger in till oss när hon är på väg hem från en kompis. Alla firanden och fester som vi har ska hon vara med på. Som en klister, börjar bli trött på att hon lägger sig i. 

Hon har även tankar om hur vi uppfostrar barnen förstås och lägger sig in i. Hon ska ha hjälp med det ena och det andra, spika och flytta på hyllor, you namn It. Min man säger aldrig ifrån, det är synd om henne, hon är ensam ju. Det är ju inte mitt fel att hon är singel. Jag vill ha min familj för mig själv!!! Jul och Påsk och stötte högtider räcker det!!! Funderar på att övertala min man att flytta för att slippa henne!!! 

Hur kan jag få henne att minska sina besök? Mannen går det inte att prata med. 

Jag är kvinna, i er ålder, ensamstående.
Finns inte på världskartan att bara åka hem till folk.

Du måste få din man att förstå. Självklart är det snällt av honom att ställa upp för syrran och tänka på hennes bästa, men det finns faktiskt en gräns för när det är sunt och nu går det ut över dig och hans egna barn och då är det inte sunt längre. Förklara att det är inte normalt i Sverige att man bara dyker upp oanmäld titt som tätt till andra människor oavsett om det gäller familj eller vänner. Man är inte alltid välkommen utan man kan faktiskt störa.

Förklara lugnt och sansat för honom att om det inte blir en förändring på hennes beteende så kommer det fortsätta att förstöra er relation som par och att det kan resultera i att du faktiskt lämnar. Du är tillsammans med mannen inte hans syster och ska således inte behöva ha henne på heltid i ert liv. Hon är inte ert ansvar till 100% utan hon får ta ansvar för sig själv.

Har hon inte bra ekonomi förutsätter jag att hon bor i en hyresrätt och vad är det som kräver så mycket hjälp med saker i en hyresrätt?
Saker hyresvärden ska sköta får hon ta med dem  och har man dålig ekonomi kan det ju inte vara massa inköp som ska monteras och sättas upp så värst ofta.
Hon får väl i så fall samla ihop saker och så får din man hjälpa henne max 1 gång i månaden. 

Ge henne en kurs i present så hon blir uppbokad och lär känna nya människor?Boka ex en kväll någon gång varannan vecka så hon vet att ni kommer att ses och att ni ena gången ses hos henne och andra gången hos er och förklara att det är dessa gånger ni ses. Ska ni ses mera måste man ringa och stämma av och det är inte ok att ringa dagligen.

Tycker inte alls att du är ogin TS. Tror nog dock att somliga har svårt att sätta sig in i din situation om man aldrig har upplevt något liknande...

Det är givetvis fint med familjeband, att syskon umgås även upp i ålder, att man stöttar varandra, att man kanske är engagerade i sin åldrande föräldrar, att man svänger förbi på en fika, att högtidshelger firas tillsammans (jämt!). Det går liksom inte att "inte tycka att det är bra".

Men när det går för långt...? När man känner att syskon/släktumgänge går ut över den egna familjetiden, umgänget med sin partner, kanske andra sociala umgängen. 

I min förra relation så upplevde jag liknande. Mitt ex stod sin familj väldigt nära. Det fanns en svåger som var den "evige ungkarlen". Vi kunde inte gå på en parmiddag, fler-pars-middagar, inbjudningar till fest utan att mitt ex kände att "ska vi fråga om Y får följa med?". Det blir tillslut nästan lite lustigt... som att jag och mitt ex har ytterligare en vuxen i "vår relation". 

Lägger man därtill oförhappandes fika-besök, svärisar som kommer förbi flera dagar i veckan. 

Ta ett seriöst snack med din make. Jag tog det med mitt ex, hittade kompromisser (som i alla relationer!). Skall det finnas tid för umgänge med "svägerskan" så måste din make också se till att det finns "tid för annat"... 

Hur du ska sätta på din svägerska?

Hur ska jag säga min svägerska på plats är mer rimligt 🙄
Usch vilken hemsk svägerska du har som vill umgås med sin familj hemska tanke. Mitt ex har som dig, så fort familjen hörde av sig så blev den tokig.

Du har problem.