Hund och vänner

Jag har en hund som dessvärre inte kan lämnas ensam så om jag ska någonstans så måste jag antingen ordna hundvakt eller ta med den. Vänner jag umgås ofta med vet ju om detta och inkluderar hunden om jag är hembjuden. Jag har också vänner som av olika anledningar sagt att de inte vill ha hunden hemma hos sig och då tar jag såklart hänsyn till det utan att ta illa vid mig. 

Om du nu har en sambo som är allergisk tycker jag att det är skäl nog till att vänligt förklara för din vän att "Fido är jättegullig men vi har märkt att sambon reagerar med kliande ögon när Fido har varit hemma hos oss. Det blir alltid så väldigt mycket städning för att få bort alla spår. Går det kanske att lämna honom hemma nästa gång ni kommer?". Det behöver inte vara sant, men det låter lite trevligare än att säga att hunden inte är välkommen för att den smutsar ner. 

Sen behöver du kanske jobba lite på dina prioriteringar också. Min hund är väldigt snäll inomhus och tuggar inte på saker. Men jag har bekantas djur (och barn!) som kommit hit och både kladdat och förstört saker. Men så är det, med både djur och barn. Inget att bli upprörd över och en del i att umgås med många familjer. När vi är hemma hos dem förväntar vi oss så klart samma förståelse för ett jordigt tassavtryck eller ett barn som råkar tappa ett glas. Jag hade fått en hjärnblödning om jag hade brytt mig för mycket om det. 

Ja jag vet att jag kanske har orimliga krav på hur mitt hem ska se ut. Men vi har ett väldigt rent hem som jag lägger ner väldigt mycket tid på, för att jag tycker om det. Så jag vill inte ha hundhår, kladdiga barnfingrar i vår vita soffa eller neroljade industrikläder som förstör möblerna. Jag störs inte av att saker går sönder. Men det finns inte en chans att mina vänners barn ska få sitta på min matta och äta klämmis (mina barn får inte heller det). Jag tycker bara att hundhår är otroligt äckligt. Jag går alltid runt med en roller i väskan för jag avskyr tanken att de finns på mina kläder.

annars försöker vi möta dessa så mycket som möjligt och väljer alltid hundvänliga restauranger och aktiviteter.

Jag förstår dig helt ts
Jag släpper inte in hundar i mitt hem

Jag frågar alltid om hunden får följa med och accepterar självklart ett nej men väljer då ibland att tacka nej till att ses. Om du tycker det är ok att hunden är med men inte far runt i erat hem så be dom hålla hunden kopplad eller i en hage av tex kompostgaller.

Får inte hunden följa med så kommer inte jag heller. Det är en familjemedlem likställt med barn eller liknande, hur skulle du känna om dina vänner sa "ni är välkomna men kan ni inte lämna era barn hemma se skitar ner så mycket varje gång ni är hos oss". 

Ja om barnen är riktigt vilda och förstör och det innebär merjobb för mig att städa upp efter dem, så hade barnen fått stanna hemma. Då åker jag hellre hem till dessa personer för att umgås. Hade du haft någon sorts pudel eller likande som inte hårar hade du fått besöka mig. Jag förväntar mig inte att kunna leva mitt gamla liv när jag gjort aktiva val som förändrar det.

Men herregud, jag har hundar. Hemma hos oss är dom högt älskade familjemedlemmar och jag störs inte av hundhår eller lite smutsiga golv, vi har ju valt det livet. Men våra vänner har inte det! Skulle aldrig ens komma på tanken att ta med hundarna hem till någon annans hem? Vem gör så? 

Jag tycker ni har all rätt att ställa kravet att hunden inte är välkommen hem till er, speciellt om en i familjen är allergisk!!? Så respektlöst av era vänner att bara ta för givet att hunden är välkommen.

Tack, jag har andra vänner med hundar som inte tar med den. Just för att vi har allergi hemma. De tycker inte alls det är några problem, jag tar ju inte med min sambo eller barn varje gång jag ska umgås med vänner heller.

De är bara det här paret som tycker att fluff-bebisen ska med jämt. Vi har barn, nu är dom äldre men jag hade exempelvis aldrig kraschat en midsommarfest med bara vuxna för att jag har en bebis. Då letar jag mig till andra sammanställningar. Vi anpassar oss redan väldigt mycket för att underlätta för dem. Vi hör av oss långt innan så de ska ha möjlighet att hitta hundvakt om det behövs eller så väljer vi en hundvänlig restaurang.

Hem till mig får du hellre ta med hunden än dina ungar. Jag är så långt ifrån barnkär man kan bli så helst inga ungar i mitt hem.

Hundar däremot gillar jag och de är mer än välkomna.

Med det sagt hade jag inte tagit med hunden till ditt hem om du inte vill det, dock skulle besöken inte bli så frekventa.
Mina hundar klarar att vara ensamma hemma men jag vill umgås med dem när jag är ledig och kan.

ja jag har hellre sällskap av djur än barn. Trots att jag har egna Så är jag ingen barnkär person. Nu är barnen rätt stora så de klarar sig själv, men om de ska med så frågar jag alltid innan besök! Även om vi ska till vänner som har barn i samma ålder och umgås privat. Anledningen till det är främst för att jag själv uppskattar att veta hur många jag ska duka eller handla för. Jag hade tänkt samma som dig också om barnen inte var välkomna till vänner. Då hade besöken blivit mer frekventa. Jag har ju valt att skaffa barn och är medveten om att de inte kommer vara välkomna överallt!

Det är lite upp till barnens ålder och hur lugna/vilda de är.

Småbarn är aldrig välkomna, kladd, skrik och bråk är jag allergisk mot!

Äldre barn kan fungera om de kan roa sig själva.

Jag har också barn men de är numera vuxna.
Som små var den ena kolugn, märktes knappt. Den andra var som en tornado för det mesta. Dock är det många år mellan dem (nästan 20 år) så jag har bara haft en liten åt gången.

Jag har lite svårt för katter, min man är väldigt allergisk mot katter. MEn de flesta har ju inte katten med sig bort. Så det är inget problem oavsett.

Jag är allergisk mot hund så inga hundar i mitt hem. 
Föredrar barn med allt kladd som det innebär och hade gjort oavsett om jag var allergisk eller inte. 

Sedan förstår jag inte hur egoistisk man kan vara att man tar med sig hund hem till någon som är allergisk. Jag förstår inte dig heller TS som gång på gång släpper in hunden i ert hem om en i familjen är allergisk. 

Nej senaste året har vi styrt vårat umgänge till andra ställen än hos oss. Min sambo som är allergisk är oftast den som sa okej tidigare till besöken. Men nu börjar musten ta ut sin rätt. Jag orkar inte vår/flytt städa efter varje besök. Men de som blir fel är att när de frågar om de får komma och ja de får komma men inte hunden. Men vi får alltid fråga: ska hunden med?
gör vi inte det så följer den med som en självklarhet. Som vi borde förstå att hunden inkluderas i deras fråga.

Men sluta vara så mesig!
Nästa gång de frågar är det bara att svara rakt på sak "Självklart är ni välkomna men hunden stannar hemma. Den får inte följa med fler gånger. Min sambos allergi fixar inte det längre"

Rimtiga vänner kan hantera det

Vid det här laget borde du ju förstå att dom tar med sig hunden om du inte säger något annat så det är väl bara säga att dom är välkomna utan hund.

Då får du väl prata med dem om det. Alternativt kan din sambo städa efteråt eftersom det inte är ett problem för denne.

Själv har jag svårt att förstå hur någon inte kan vilja ha en underbar vovve i sitt hem (om det alltså inte finnsa hälsoskäl) men det är jag det.

Jag har en hund som inte mår bra av att lämnas ensam. Jag minimerar gångerna jag lämnar honom utan riktigt skäl. Föredrar att vänner kommer till mig så han inte blir ensam. 

jag skulle egentligen gärna säga att vänner är välkomna utan barn. jag har inga barn vilket medför att jag inte anpassat mitt hem för små barn. Trappor, andra höjder utan räcke, konst och prydnadssaker och designmöbler. Upplever allmänt kaos när det är barn i mitt hus. Saker flyttas på, skadas, och det stökas ned. Otaliga saker har gått sönder fått märken eller repor av vänners barn. Jag bedömer dem som betydligt mer skadliga än min hund vad det kommer till skador och smuts på saker. Tydligen är det dock samhällsnorm att acceptera lite svinn med små barn men mer tveksamt runt en hund. Jag har gillat läget men jag åker aldrig till vänner på en fika om inte min hund får följa med. Då får de komma hit istället. Särskild tillställning ordnar jag hundvakt på samma sätt jag förväntar mig att mina vänner ordnar barnvakt om de är bjudna till mig på något särskilt. 

En vettig förälder ser till att man har underhållning med till barnen. Man låter inte en unge leka med fasterns 10 000 kr kristall vas. Låter mer som att dina vänner saknar förmågan att hålla efter sina barn och uppfostra dem.

Jag är allergisk mot hund och släpper inte in någon i mitt hem. Bortsett från allergin så tycker jag att hundar luktar äckligt. Inget jag vill ha vid middagsbordet eller vid soffan när man fikar.

De gånger jag har varit någonstans dit folk har tagit med sig sin hund så har hunden varit överallt. Allt skulle nosas på och undersökas. Inklusive gästerna. Det var en gång inte så populärt när jag motade bort den nyfikna hunden från mig med foten. Men jag hade ingen lust att få utslag med stora bölder för att ägaren till hunden tyckte att det var pk för hunden att springa runt bland alla gäster hur som helst. 
Lika lite som du är intresserad utav barn är jag intresserad utav hund.  Skillnaden mellan hund och barn är att hund är ok att lämna ensam upp till 6 timmar enligt samhället. Små barn lämnas inte ensamma.

En vettig förälder håller ordning på sina barn och en vettig hundägare håller ordning på sin hund men självklart måste man få säga nej till besök av både hund och barn. Få av oss hundägare tycker det är ok att lämna sin hund ensam i 6 timmar för att umgås hemma hos någon som inte vill ha hundbesök utan väljer då att ses någon annanstans eller inte alls. Bara för att det finns en rekommendation på rastning var 6e timme innebär det inte att hunden mår bra av det eller ens klarar av det. Jag har ju hund för att umgås med den och ge den det bästa livet, inte föratt låta den ligga ensam hemma.