Xenia skrev 2025-05-04 14:44:55 följande:
Om han nu tänker sig att studera vidare på högskola tycker jag han bör lära sig att saker kan ändras. Lektioner och prov kan inställas m m.
För att inte tala om kamraterna som kan ändra sig hipp som happ. Har han några vänner nu eller umgås han bara med sina föräldrar?
Hans föräldrar har säkert curlat honom, det brukar föräldrar med barn med funktionsnedsättningar göra (svårt att veta var gränsen går). Men det kommer inte omgivningen att göra.
Visst, sonen blir säkert besviken att inte få träffa pappa som vanlligt. Men vid 19 års ålder är det hög tid att lära sig hur oförutsägbart livet är. Han är ju inte begåvningshandikappad.
Det finns särskilda folkhögskolor för personer med autism som inte klarar vanliga utbildningar. Människor med autism är olika, det kan vara väldigt olika vad de klarar och inte klarar. Vi vet inte vilka hinder som den här sonen har.
Ibland är föräldrarna rädda för att utmana sina barn med autism, för att inte stressen ska ta över (som det kanske har gjort i liknande situationer tidigare), men många gånger handlar det om specifika känsligheter hos autisten, som faktiskt leder till stora problem i en del situationer.
Jag har varit med om autistiska personer som blir helt utom sig när den assistent som skulle komma inte kom, utan det istället kom det en sjukvikarie. I och för sig handlade det den gången även om intellektuell funktionsersättning, men man kan ha olika grad av autism även som normalbegåvad.
Normalt försöker man utmana lite grand, för att se om personen klara att vara lite mer flexibel i en viss situation.
Men lägger man på för mycket, så kan personen krascha fullständigt av stress.
Det är jättesvårt för oss andra att förstå t.ex. behovet av att världen behöver vara förutsebar eller att en busstur ( med alla intryck), kan göra personen utmattad för resten av dagen.
