Barnens Mor och Far föräldrar.

Härligt! Äntligen ett svar! Ett svar på varför dagen unga är så ?tråkiga?, konservativa, när omvärlden svajjar, drar man sig till sin lilla familj och utestänger oftast de som inte passar in i ens lilla värld. Fattar ni inte att ni SÅRAR så många mot och far föräldrar med ert beteende? De som är födda på 60-talet uppvuxna på 80-talet, då ingenting var omöjligt, är ju barn av SIN tid! Varför skall ni  som är födda på 90-talet ?uppfostra? alla sk ?Boomers?? Det stämmer klockrent, ingen alkohol, konservativa, familjen först, det är väl jättebra egenskaper, ni som nu är 30,40 år är framgångsrika på arbetsmarknaden, mobbar ut alla äldre, kallar dem tröga osv. Antagligen får ni själva smaka på er egen medicin när era egna ungar antagligen blir mer lika alla ?Boomers?? Det verkar gå i varannan generation? Inget fel alls på någon, bara olika generationer. Underbart att äntligen få en förklaring på er 80-90-talisters udda beteenden. Präktiga ligan talar, elevrådsordföranden, Miss Petimeter. Tjejjerna får äntligen också bestämma, de har tagit över helt och bestämmer oftast att det bara är deras föräldrar som får träffa barnen, gör killens föräldrar ett fel, så är det blockering, inte svara i telefonen osv. Tack för förklaringen, nu förstår jag varför ni är som ni är! Kanon!
Ändå sorgligt, för jag har ingen aning om hur vi överbrygger generationsskillnaderna?

Både jag och sambon är födda runt 90. Sambons päron födda runt 60 och mina runt 50, så det skiljer lite. Jag hade ingen bra barndom och har en dålig relation till den föräldern jag har kvar i livet. Hen har aldrig träffat sitt barnbarn och vägrar minnas sambons namn, trots att vi talas vid en gång i veckan ungefär. Sambons föräldrar däremot är nästan lite för angelägna. Jag som är van vid att få sköta mig själv för det mesta har plötsligt svärföräldrarna här minst en gång i veckan. Det är en strid ström av gåvor, mat och fika. Jättefint egentligen och trots att det sliter på en att ha gäster stup i kvarten så är jag tacksam för att de är så snälla, hjälpsamma och engagerade. Men så har de också varit väldigt fina föräldrar till min sambo så det är ju tack vare den biten som de kan bibehålla en god relation med barnbarnet nu. 

Jag är född 1976, mamma 1956. Min mamma har velat vara mer engagerad i mina barn än jon kunnat, både pga smärtproblematik och att hon och barnens pappa inte gått ihop. Han har inte heller velat lämna ifrån sig barnen för övernattning etc. 

Nu är vi separerade sen förra året och min mamma kan träffa barnen när hon vill. Barnen älskar mormor. 

Vad gäller farmor så har hon träffat barnen en gång. Hon och barnens pappa har minimal kontakt sedan långt innan vi träffades. 

Menade du till mig? 

Fattar inte hur man svarar på enskilda inlägg? 

Ha engagemang för barnbarnen, vara intresserad av personen ifråga. 

Min mamma hämtar i regel en gång per vecka (även innan hon gick i pension), gör egna små resor och övernattningar osv. Ställer upp som barnvakt när vi behöver men oftast på hennes initiativ. 

Farföräldrarna är tyvärr inte riktigt lika engagerade. De gillar att skämma bort barnen när vi ses men är inte så intresserade av en egen relation med dem och verkligen lära känna dem, upplever jag. Bor närmre kusinerna och passar oftare, men känslomässiga engagemanget tror jag är ungefär lika.

va?

Ja?..detta fenomen är ett STORT problem för alla Far och Morföräldrar nu för tiden. 

Dagens unga föräldrar har ingen respekt för sina föräldrar, låter dem inte träffa sina bar, dvs deras barnbarn. Använder dem som en sköld/slagpåse för att få som man vill, det är så jäkla taskigt!

Så är det då verkligen inte för oss.

Jag får träffa barnbarnen så ofta jag vill, de önskar mig dit oftare än jag har varken tid eller lust till.

Jag älskar mina barnbarn men låter mig för den skull inte utnyttjas.

EFtersom du inte ens var född på det du kallar för det "glada 80-talet" så är det enkelt att bara ignorera det. 
Men, jag väljer att inte göra det den här gången då du behöver tillrättavisas av någon som faktiskt var ung då. Jag var tonåring 1976-1982, fyllde 20 1983 så jag har många minnen från den tiden.

Exakt när discot kom kan jag inte redogöra för men nog fanns den musiken tidigare iallafall, jag har ett album som gavs ut innan 1975 men kommer inte ihåg exakt när. Men det är skit samma.
Minns iaf skoldanser som var tidigare då vi dansade till discomusik.

Beklagar att du har så dålig erfarenhet av oss födda på den tiden. Du måste väl ändå begripa att det finns många bra människor, även på arbetsmarknaden som föddes då?
Själv har jag varit i arbetslivet i närmare 40 år och har aldrig maskat eller fått några klagomål. De flesta av mina vänner har också varit framgångsrika i arbetslivet.
Det är nog snarare du som haft jobb som vi äldre klarar oss bäst utan. Men ta det lugnt, din tid kommer nog också. När du blir lite äldre möjligtvis.
Vi som är lite äldre tar inte er unga på så stort allvar alla gånger då ni tror att ni är störst, bäst och vackrast. Samt att era idéer och påhitt ska ses som fakta eller sanning. Vilket det sällan är.

Resten av dina fördomar i första stycket orkar jag inte ens utveckla då de är så totalt fel. Den energin lägger jag hellre på något vettigare.
Herregud jänta lilla, var växte du upp egentligen?

Min mor var 30-talist, min far 10-talist. JAg växte upp hos dem och lever mycket efter det min barndom formade mig till. Båda är avlidna numera men jag vet att de var stolta över mig. Det hade de inte varit om jag betett mig som du beskriver min generation.

Visst festade vi, men när barnen kom så begränsades festande väldigt mycket. Endast till de tillfällen då man hade barnvakt vilket inte var i tid och otid, som du tycks inbilla dig.
Numera unnar jag mig gott vin till god mat, varför skulle jag inte? Men att supa och bete sig? Nej tack, det gjorde jag inte som ung heller för den delen.

Att gå på nattclub idag skulle för övrigt inte intressera mig alls.

Din lista är mest sorglig. Dömer du alla andra efter dina personliga erfarenheter också? 
Om du blivit biten av en hund så är alla hundar dumma. Minsann!
Prata om att generalisera.
Stackars flicka, hoppas dina barn inte tar över ditt otäcka beteende att döma människor som du gör.
Om så är så vore en kontakt med sociala myndigheter lämpligt, så att barnens psyke kan räddas innan det gått för långt.

Jag beklagar din uppväxt men din erfarenhet betyder inte att alla i dina föräldrars generation betedde eller beter sig som dem.
Fast det inser jag förstås att du inte kan ta in. Det beklagar jag djupt.

Som tur är så stämmer inte detta på alla i den generationen. De flesta är, enligt min erfarenhet, välfungerande.
Mina egna barn som exempel. Speciellt min svärdotter som inte ens ser de olika generationerna utan personerna bakom födelseåret!

Det är nog mest de bittra stackarna här på sajten som måste få spy ur sig sina fördomar. Det tror iaf jag.

Var du REDAN eller FORTFARANDE full kl. 11 på förmiddagen?

Nåja, refererar personen till de bittre familjelivsmorsorna så har den iaf en poäng.

Vilka då? Ingen här skriver något sånt. TS fick några svar, de flesta att deras föräldrar har en bra relation till barnbarnen. Sedan skriver TS en lång tirad om hur svaren här bekräftar hur hemska dagens föräldrar är mot sina föräldrar. TS har tydligen haft sin respons redo innan hen ens fick några svar, och så har hen inte ens brydd sig om att läse dem.

Av tiraden att döma är hen en farförälder som inte får se sina barnbarn. Och jag kan verkligen förstå varför.

jag är född -91 och mina föräldrar på -60 strecket. Jag har två barn på 7 & 13 år. Nu bor jag 30 mil ifrån den ena och 80 mil från den andra. Så inga spontan besök i vardagen kan man säga. Min mamma kan ringa en gång var 6:e vecka. Pappa ringer aldrig men skriver på Messenger dagligen. Min mamma har besökt oss 3 gånger sen jag flyttade för 15 år sedan trots  hon åker på husvagnssemester varje sommar. Jag brukar hälsa på henne 2 gånger per år (har dock slutat med det nu)
Mitt syskon bor 1 km ifrån vår mamma och har under hennes barnbarns 6 år, varit och hälsat på 2 gånger.

vi pratar väldigt mycket jag och mitt syskon. Och vi upplever samma sak. Att den äldre generationen vill inte bära något slags ansvar för en relation. Allt ska ske på deras villkor. Min mamma tycker att de är bättre att vi med två blöjbar och alla paket ska åka 30 mil för att fira jul hos henne. Bara för att det alltid varit så. När jag var liten så firade Vi aldrig jul hos min mormor för de låg för långt bort (10 mil). De kanske borde heta 60 talet-den bekväma generationen.

nu märker jag på sistone att även sambon föräldrar är likadana. De vill inte frakta arslet själv trots att de inte ens nått pensionsålder. Och ringer inte vi så rinner relationen ut i sanden. Den ena bor promenadavstånd till oss och orksr oftast inte besöka oss om vi inte hämtar och skjutsar hem. Trots att personen äger en bil. 

jag vet inte vad det handlar om men får känslan att de har helt glömt bort hur föräldralivet såg ut. Jag är mitt i livet och kan inte prioritera en fika efter jobbet när barnen ska på träning. Jag har fullt upp att ens hinna med tvätten på helgerna, jag Kan inte prioritera bort den tiden för att åka och hälsa på vänner och familj.

nej när mina barn får egna barn ska jag briljera! Allt från att vara den som kommer med fika, handlar lördagsgodis och en hjälpande hand mitt i stressen.

Jag har slutat bära andra människors relationer och orkar inte den generationen med att uppbehålla relationen till sina egna barnbarn. Så kommer tyvärr minnet av dom att dö redan vid min generation.