Förälder kan inte lägga sina egna behov åt sidan

Spontant tänker jag att det är en autistisk man, inte helt medveten om sin funktionsnedsättning, som skaffat barn utan att tänka över om han faktiskt klarar av att vara pappa. 

Jag håller med. Man väljer inte att vika ner sig på detta sätt som förälder. TS är nog innerst inne medveten om att personen har någon typ av npf, men var troligen själv för impulsiv, snabb och kär för att avväga att skaffa barn med denna person.

Låter otroligt att en sådan fjant fått komma till..

Om personen ifråga har en odiagnostiserad NPF, är han fortfarande en fjant?

Japp, finns inga ursäkter för att överge sitt barn som duger.

Tror inte ett dugg på NPF. Men däremot anknytningsproblem i sin egen uppväxt. Börja där. 

Jag kan väl hålla med till viss del, men då får man ibland ta hjälp utifrån.

För mig är det som att säga att en förälder som brutit benet är en sopa för att den inte är ute och springer med sitt barn. Denna förälder verkar krascha om han kör på som man brukar med familj. 

Varför frågar du? Oansvariga föräldrar finns över allt.

Eventuellt ändra han på sig när han blir äldra och när hans omgivning slutar curla honom 

Grejen är ju den att det gör man om det krävs.

Den här pappan försöker inte ens, han kastar in handuken utan fight.

Jag vill nog frikoppla det från autism.

Vissa av oss har inte fått omsorg som barn, utan blivit lämnade åt oss själva och även fått lida i samband med sjukdom. Det kan vara värre än att lämnas ensam i hemmet med feber och snuva, man har kanske inte ens sökt sjukhusvård åt oss när en normal förälder hade gjort det.

Det kan leda till viss okänslighet inför andras/barns lidande, eftersom vi inte har samma referenser i att man ska ta hand om andra.

När vi gör det som vi tycker våra föräldrar borde ha gjort finns det klart de som tycker att det är inte tillräckligt ändå. Eftersom de själva har blivit uppfostrade med att föräldrar mer eller mindre står i givakt vid sängen varje minut och håller näsduken åt ett barn som är förkylt, springer med dricka, gör mackor, köper favoritserietidning och godis, underhåller.

Vi är självständiga på gott och ont, och våra barn blir det också. Vi skriker inte över ett skrubbat knä med stort sår, vi släpar hem både oss själva och vår trasiga cykel. För ingen hade kommit om vi hade skrikit.

Men att inte kunna se det det lilla barnets behov är dåligt för alla inblandade.

Dålig uppfostran? Bortskämt ensambarn? Tycker uppriktigt synd om mamman som fått barn med en så egoistisk och barnslig loser. Han borde ta sig själv i kragen. Ställ lite krav på honom. Låt honom helt enkelt ta ansvar vissa saker och låt honom ta konsekvenserna om det inte fungerar. Diagnoser hit och dit, vuxna människor ansvarar faktiskt för sitt eget beteende.

Som val av partner då? Man borde kunnat se något av dessa tendenser innan man skaffat barn ihop. 

Har sett föräldrar i min närhet som haft stora problem med att sätta sig själva efter barnen, men det har då handlat om olika psykiska sjukdomar, psykossjukdom respektive bipolaritet.

Men det finns säkert olika anledningar till beteendet, curlat ensambarn, självisk personlighet, ville egentligen inte ha barn?

Mansbebis. 

Jag gick in i den här tråden just för att jag känner en person som fungerar precis på det sättet som beskrivs, men lyckligtvis har personen inte barn. Vägrar jobba för att är obekvämt, vägrar hjälpa andra för att det är obekvämt, städar han eller tränar så ska bedriften upp på Facebook för exponering och hyllningar, minsta lilla obekvämlighet "fungerar inte för mig".. Denna person har en autismdiagnos och jag vet inte om det är anledningen till att han vägrar deltaga i något obekvämt. Som far hade han lätt betett sig på det här viset.
En annan teori är att man kan bli lite så här om man är extremt uppassad under uppväxten, men jag är ändå tveksam till om man ändå Inte automatiskt växer ifrån detta när man som vuxen börjar leva i den riktiga världen. 

Den tänker jag också på och att han levt i ett hem där mannen flyr allt ansvar.

 

Själv hade jag över nästa två liter blod och annat sprutar ur sambon några minuter efter födseln.
Och då och där insåg jag att män är svaga, för all personal blev nästan patetiska över detta och mig.
Såklart det vart inte vackert med blod över flera kvadratmeter, och en som TS hade väl svimmat av en sådan händelse.