Han gjorde slut igår

Ingen av oss har varit i närheten till sambos innan så allt är helt nytt för oss båda.. Vi trodde att det skulle ge oss ett försprång i sambolivet eftersom vi lär oss allt tillsammans hur man ska anpassa sig efter varandra. Det kanske har något med det att göra?

Men hur levde ni innan ni blev sambos? Hade ni inga hobbys, egna eller gemensamma, inga vänner osv?

Kan ju vara att ni inte har mkt gemensamt och att det inte märktes när ni bara var ihop och inte träffades varje dag. Och även om ni inte har mkt gemensamt så borde ni väl ha egna intressen att syssla med.

Innan vi flyttade ihop var sexet inga problem.
Vi tänkte länge på att få bo ihop, jag började prata om det redan efter 6 månader tillsammans men vi tog beslutet för att vara helt säkra efter 1,5 år. Vi har kämpat oss igenom många motgångar men har precis landat som förhållande, utan bråk eller argument.
Vi har nått den punkten som vi alltid strävat efter men så kommer ett nytt problem nu. Vi älskar varandra så mycket att det ibland gör ont men från hans håll har kärlekskänslorna nu avsvalnat trots att han älskar mig så mycket. Det gjorde mig chockad eftersom det kom när vi precis blivit bra.. förutom sexet såklart men trodde det hade med stress från flytten att göra bara och att vi behövde vår tid att smälta allt. vi bodde ju även på "distans" om man nu kan kalla det så med en timme avstånd emellan så vi träffades mest på helger innan eller om någon började senare en dag. 

Om ni kämpat med många motgångar under ett så kort förhållande, och sedan tappar all attraktion och sexliv efter en månad som sambo, vad finns det då ens kvar av er relation?

Du ger sannolikt svaret själv. Jag tror han upptäckt att "vardagen" som sambo är inte "sexig" om man inte GÖR den till det. Det kräver engagemang och energi att både underhålla och få det funka. Det är inget mamma kan komma springandes med. Och ja, man måste även ta hänsyn och planera för OSS, inte bara för sig själv - även om man måste få göra det också. Men ja, det är annorlunda. Och det tar tid innan det sätter sig. 

Men ja, det måste man givetvis vara redo för rent mognadsmässigt. Nu nämner du inte hur gamla ni är, men tyvärr är bara fakta att män mognar senare än kvinnor. Är bara så. 

Det finns egentligen inget "universalt" råd att ge. Han måste vilja själv. Frågan du bör ställa dig är väll om du är villig att på "test" fortsätta en stund till, med risken att han inte kommer fram till vad han vill då heller. 

Grejen är, och det är därför jag talar om mognad, någon "livsfilosofi" med målet han alltid drömt om kommer aldrig trilla ned i hans knä, vad han än väljer. Inget kommer hända i hans liv om han inte VILL någonting och aktivt väljer och strävar efter det - vad nu än det innebär. Du är absolut "färdig" för det, jag ser ju det på ditt inlägg, men är han? Det jag funderar på som "utifrån sett" perspektiv. Och det är hemskt att hamna i en sån situation, för det är så lite man kan göra för att påverka dessa "velpellar". Men samtidigt är det heller inte rättvist mot dig att du ska stanna som något slags "ankare" som han alltid kan springa hem till när hans knasiga idéer ska provas i verkligheten för att bestämma sig. Du måste vara rättvis mot dig själv också.

Känner med dig, och önskar jag kunde ge en stärkande kram.... Ledsen för dig å dina vägnar.

Självklart har vi vänner, jag umgås mycket med mina men dåligt med hobbys på min front men han gymmar, spelar fotboll, innebandy och padel så han har att göra. Vi gör fortfarande dessa saker, sen kan jag medge att jag blivit en soffpotatis på senaste då jag haft stressigt på jobbet vilket resulterar i att jag helst ligger i soffan på helgen och tar en "myskväll" med han. Blir inte mycket aktiviteter tillsammans längre eftersom vi träffades så sällan förr så hittade vi oftast på saker för att vi skulle vara ifrån varandra en vecka igen när det blev söndag.

Jag tror att alla relationer går igenom motgångar, både som enskilda individer tex som att min mamma fick cancer vilket gjorde att jag inte var i bästa skick som flickvän men även som par tex vi gick igenom en abort vilket var tufft för oss båda sen kommer det komma brister under tiden man lär känna varandra när man hittar olikheterna som inte fanns vid första träffen. Det som finns kvar nu är trygghet när vi känner varandra både ut och innantill och det är det jag vill kunna rädda men vet inte hur stor chansen är att jag kan det. 
Därför söker jag tips om någon har erfarenhet av om det är möjligt eller hur jag ska kunna göra.

Tyvärr är det nog så att om man har så stora problem så tidigt i relationen, när det brukar vara stark attraktion och lust och glädje som dominerar, då är förhållandet redan stukat.

Och sen att ni har bott ihop i en månad, och redan tappat både gnista och sexliv och inte gör nåt kul tillsammans. Det säger mig att det inte är mycket kvar av ert förhållande. 

Jag tror att chansen att rädda ert förhållande är mycket liten. 

Fast uppenbarligen känner ni inte varandra alls om ni hamnat i den sitsen ni är i just nu.. för det tyder på brister i kommunikation och brist hos er båda på egen vilja att ta tag i situationen och bristen på att se sin partner och dess behov. 

Varför är ni inte längre intresserad av varandra som partner?   Ni båda verkar ju strunta i varandra och lever något slags icke-liv i soffan . 

Han saknar nog dig som flickvän och rolig partner full av lust att göra saker. Trött får man vara men det har ju inte hindrat dig tidigare från att göra saker och har inte hindrat dig från att ha sex.  Tappa inte bort det bara för att ni är sambos. 

Sluta inte planera erat liv bara för att ni bor ihop. Och framförallt sluta inte prata med varandra.  Tro inte att ni känner varandra för det gör ni uppenbart inte alls..

Jag förstår hur du menar och vi pratade igår och kom fram till att försöka göra mer saker både tillsammans och enskilt. Det är från hans håll lusten till sex försvunnit mest och jag har kämpat för att få han sugen men han är för trött för att göra det.
Känner varandra vet jag att vi gör eftersom vi vet hur varandra funkar, jag vet att han behöver egentid, det sa han i början när vi träffades men den tanken har runnit ut i sanden för mig. Vi båda har tydliga saker vi måste jobba på.

Det låter ju ändå som att ni båda har viljan till förändring. Det är det enda som är avgörande. Vilja och tålamod.

Om han är trött så kan han se över sin situation, försöka arrangera sitt liv så att han inte blir så trött. 

Berätta för varandra om era erotiska fantasier, läs noveller, gör allt möjligt som kan väcka lusten.