Hur länge ska man bara acceptera?
Bonusen är 21 och vi har precis fått veta att han kommer få gå gymnasiet ytterligare en termin med samma ämne för att han inte lyckats. Han har autism och adhd, högintelligent, men bortskämd och daltad med och vägrar ta ansvar. Heter hela tiden att han behöver tid, han behöver si och han behöver så. När katten blev sjuk nyligen blev han upprörd över att veterinären kontaktades innan han, för då fick han inte tid att vänja sig vid tanken innan. Det känns ärligt som han aldrig kommer bli vuxen på riktigt, mina barn (med samma diagnoser) är flera år yngre och många gånger mer mogna, just för att de inte är så bortklemade. Bonusen är inte yngre mentalt än jämngamla, bara lat och bortskämd.
Är det bara att acceptera att det kommer bo en förvuxen unge hos oss för alltid, eller hur mycket har jag rätt att pusha för att de ska låta honom växa upp och sluta anpassa sig efter minsta vink?