• Anonym (Ki)

    Hur länge ska man bara acceptera?

    Bonusen är 21 och vi har precis fått veta att han kommer få gå gymnasiet ytterligare en termin med samma ämne för att han inte lyckats. Han har autism och adhd, högintelligent, men bortskämd och daltad med och vägrar ta ansvar. Heter hela tiden att han behöver tid, han behöver si och han behöver så. När katten blev sjuk nyligen blev han upprörd över att veterinären kontaktades innan han, för då fick han inte tid att vänja sig vid tanken innan. Det känns ärligt som han aldrig kommer bli vuxen på riktigt, mina barn (med samma diagnoser) är flera år yngre och många gånger mer mogna, just för att de inte är så bortklemade. Bonusen är inte yngre mentalt än jämngamla, bara lat och bortskämd.

    Är det bara att acceptera att det kommer bo en förvuxen unge hos oss för alltid, eller hur mycket har jag rätt att pusha för att de ska låta honom växa upp och sluta anpassa sig efter minsta vink?

  • Svar på tråden Hur länge ska man bara acceptera?
  • Anonym (T)

    Han är 21 (vuxen) och verkar bortskämd och asjobbig. Jag hade inte orkat mer än ett halvår till,  sen hade nog jag valt att flytta om inte han gör det. Förstår att du är less ts!

  • Goneril
    Anonym (T) skrev 2025-05-13 00:21:13 följande:

    Han är 21 (vuxen) och verkar bortskämd och asjobbig. Jag hade inte orkat mer än ett halvår till,  sen hade nog jag valt att flytta om inte han gör det. Förstår att du är less ts!


    Hade flyttat direkt när dessa tendenser kom i dsgen. Jag hade nog också varit tydlig med anledningen till min flytt, kanske det kan skaka om latmasken. Egentligen har TS tagit alldeles för stort ansvar, det åligger ju partnern, hur kan det komma sig att han lastat över så mycket på TS? En klassiker; män med stort bagage flyttar snart ihop med en ny dam, oftast rätt naiv och godtrogen och som inte förstår vilket lass hon ska dra.
  • Anonym (Ki)
    Anonym (Konstigt) skrev 2025-05-12 21:54:43 följande:
    Vad säger han själv? Han kanske har någon idé om hur han skulle kunna klara ämnet. Han kan ju inte tycka att det är roligt att läsa samma kurs om och om igen heller. Kanske komvux passar honom bättre tex?
    Han säger det han sagt i flera år nu, att "det är privat och att han inte vill prata om det". Det var skolan som meddelade att han än en gång inte blir godkänd, han har fått allt att låta som att det fungerar bra. Jag har föreslagit komvux, men han vill inte byta skola.
  • Goneril
    Anonym (Ki) skrev 2025-05-13 08:33:13 följande:
    Han säger det han sagt i flera år nu, att "det är privat och att han inte vill prata om det". Det var skolan som meddelade att han än en gång inte blir godkänd, han har fått allt att låta som att det fungerar bra. Jag har föreslagit komvux, men han vill inte byta skola.
    Då far han ju med osanning också. Inte en dag hade jag stannat. Om det är din bostad, TS, hade jag bett mannen med "bonus", det är verkligen ingen bonus, stt flytta eller också hade jag och mitt barn flyttat. Obegripligt att du stått ut med detta. "Det är privat," jojo  tur att skolan meddelade. Sen är det inte direkt fråga om vad slöfocken vill utan vad han måste.
  • Anonym (Sambo)

    Hur gamla är dina barn ts?
    Bor dom hos er?

    Bonusen har autism och ADHD, vilka diagnoser har dina barn?
    och vad skiljer dom åt?
    Antar att dom alla är olika  och har olika svårigheter eftersom
    personer med autism kan vara helt olika varandra och ha olika svårigheter.
    Har dina barn fått ett annat stöd?
    Vad har bonusen fått för stöd genom uppväxten?
    Kan den sorts stöd och hjälp dina barn  appliceras på bonusen?
    att föräldrarna hjälper honom till att söka stöd.
    Skolor brukar inte bara låta en person gå om och gå om en kurs mer än
    2 ggr, kan han få stöd genom skolan?
    dom brukar ha speciallärare som hjälper elever med olika diagnoser.
    Annars kanske en studdy buddy kan hjälpa honom.
    Det är ju givetvis inte ditt problem men kanske kan du tipsa föräldrarna och bonusen om stöd och hjälp dina barn har fått

    Har inte haft kontakt med autismcenter, Bup eller liknande under uppväxten?

  • Anonym (Ki)
    Anonym (Sambo) skrev 2025-05-13 10:37:29 följande:

    Hur gamla är dina barn ts?
    Bor dom hos er?

    Bonusen har autism och ADHD, vilka diagnoser har dina barn?
    och vad skiljer dom åt?
    Antar att dom alla är olika  och har olika svårigheter eftersom
    personer med autism kan vara helt olika varandra och ha olika svårigheter.
    Har dina barn fått ett annat stöd?
    Vad har bonusen fått för stöd genom uppväxten?
    Kan den sorts stöd och hjälp dina barn  appliceras på bonusen?
    att föräldrarna hjälper honom till att söka stöd.
    Skolor brukar inte bara låta en person gå om och gå om en kurs mer än
    2 ggr, kan han få stöd genom skolan?
    dom brukar ha speciallärare som hjälper elever med olika diagnoser.
    Annars kanske en studdy buddy kan hjälpa honom.
    Det är ju givetvis inte ditt problem men kanske kan du tipsa föräldrarna och bonusen om stöd och hjälp dina barn har fått

    Har inte haft kontakt med autismcenter, Bup eller liknande under uppväxten?


    10, 14 och 15. Alla tre har autism och adhd, ena har även odd, dyslexi och språkstörning och en av de andra har SÄ. Tom tioåringen resonerar mognare och tar mer ansvar än bonusen.

    Det stöd de har och haft är det jag gett dem, de har inte haft något utifrån annat än bup och hab i samband med utredningarna, men sen var det bara jag. Bonusen har haft bup tills han fyllde 18, han har haft massor utifrån, men han vill inte längre.
  • Anonym (R)

    Eftersom han är 21 år så har föräldrarna i alla fall inte försörjningsplikt längre, om jag minns rätt. Men föräldrarna kanske inte har fattat det. 

    Jag tycker grabben är smart, på detta vis kan ju ingen få för sig att han ska börja arbeta. 

  • Anonym (Ki)
    Anonym (R) skrev 2025-05-13 12:25:13 följande:

    Eftersom han är 21 år så har föräldrarna i alla fall inte försörjningsplikt längre, om jag minns rätt. Men föräldrarna kanske inte har fattat det. 

    Jag tycker grabben är smart, på detta vis kan ju ingen få för sig att han ska börja arbeta. 


    Han får nåt bidrag, kommer inte ihåg vad det heter nu, men han får ut runt 10000 i månaden och trots det sticks det åt honom pengar till det ena och andra.
  • Anonym (Konstigt)

    Tipsar om Furuboda folkhögskola! En folkhögskola för personer över 21 med olika diagnoser. Ligger i Skåne. Skulle nog vara både roligt och utvecklande för honom att komma hemifrån. Där kan han plugga olika saker, kolla gärna deras hemsida. 

  • Anonym (Kl)
    Anonym (Ki) skrev 2025-05-12 21:38:40 följande:
    Han bara förminskar det och pratar om hur bra betyg han har i övrigt osv, och jo visst, det har han, men utan kärnämnet kommer han ju inte vidare ändå.

    Vad är det för kärnämne som inte någon av föräldrarna kan hjälpa med? 
  • Anonym (Herregud)
    Anonym (Ki) skrev 2025-05-13 10:48:09 följande:
    10, 14 och 15. Alla tre har autism och adhd, ena har även odd, dyslexi och språkstörning och en av de andra har SÄ. Tom tioåringen resonerar mognare och tar mer ansvar än bonusen.
    Ärligt talat, din sambo har ett bra mycket större ok på sina axlar under många år till. 
    Så ditt gnäll angående hans son känns mest... som en piss i Mississippi jämfört.

    Vad är det för superunge du har då, med tanke på vad du själv uppgivit angående styvsonen?

    "Bonusen är inte yngre mentalt än jämngamla".

    VAd är det för ämne som är så knepigt? 
  • Anonym (Ki)
    Anonym (Herregud) skrev 2025-05-14 05:38:39 följande:
    Ärligt talat, din sambo har ett bra mycket större ok på sina axlar under många år till. 
    Så ditt gnäll angående hans son känns mest... som en piss i Mississippi jämfört.

    Vad är det för superunge du har då, med tanke på vad du själv uppgivit angående styvsonen?

    "Bonusen är inte yngre mentalt än jämngamla".

    VAd är det för ämne som är så knepigt? 
    Ett större ok än vadå? Hans sits är självförvållad, hade de inte låtit honom styra och ställa som de gjort hade det inte sett ut såhär.

    Du vet att man kan resonera omoget utan att för den sakens skull vara på den nivån mentalt? Han är bara bortskämd, det har inget med hans egentliga mognad att göra. Jag kämpar som fan för mina barn, för att de ska ha rättvisa förutsättningar i skolan, men också för att de ska lära sig fungera i den riktiga världen. Inte en där det anpassas till absurdum och de aldrig får lära sig ansvar etc, det är inte som att jag inte vet hur en npfare fungerar och vad de behöver. Att sonen blivit som han blivit är föräldrarnas fel, men om inget förändras kommer han få ett jäkligt tufft liv.
  • Anonym (Konstigt)

    Tänkte på en sak till. När man har mycket kontakt med bup och andra instanser blir det lätt så att man blir som sjuk av det. Man får en identitet att man är sin diagnos och det blir väldigt mycket fokus på allt som inte funkar, att man inte är normal osv. Tänk gärna på detta i relation till honom nu, hur han beter sig. Det är inte hans eget fel att han sitter fast i en situation som han nog inte har kraft att komma ut på egen hand. Det är inlärt beteende under många år både rån föräldrar men även skola och vård. Det är min gissning av det TS skriver bara. 

    Han behöver komma ut och få känna sig normal och vara i ett positivt sammanhang där han får möjlighet att lyckas. 


    En annan tanke som jag får är att han kan vara rädd för att bli klar med gymnasiet för världen efter det är totalt okänd. Det kan kännas skrämmande. Han kanske behöver känna sig trygg med att hans föräldrar stöttar honom även efter gymnasiet och få känna att då kommer han kunna göra vad han själv vill. Få en positiv framtidsbild. 

  • Anonym (Ki)
    Anonym (Konstigt) skrev 2025-05-14 07:35:42 följande:

    Tänkte på en sak till. När man har mycket kontakt med bup och andra instanser blir det lätt så att man blir som sjuk av det. Man får en identitet att man är sin diagnos och det blir väldigt mycket fokus på allt som inte funkar, att man inte är normal osv. Tänk gärna på detta i relation till honom nu, hur han beter sig. Det är inte hans eget fel att han sitter fast i en situation som han nog inte har kraft att komma ut på egen hand. Det är inlärt beteende under många år både rån föräldrar men även skola och vård. Det är min gissning av det TS skriver bara. 

    Han behöver komma ut och få känna sig normal och vara i ett positivt sammanhang där han får möjlighet att lyckas. 


    En annan tanke som jag får är att han kan vara rädd för att bli klar med gymnasiet för världen efter det är totalt okänd. Det kan kännas skrämmande. Han kanske behöver känna sig trygg med att hans föräldrar stöttar honom även efter gymnasiet och få känna att då kommer han kunna göra vad han själv vill. Få en positiv framtidsbild. 


    Till viss del kan det absolut vara så, men det är inte en ursäkt till allt. Han kräver uppassning, han vägrar hjälpa till och gud förbjude att kakorna är fel märke, även fast han inte märker skillnad så länge han inte sett förpackningen. Det som provocerade mig mest och fick det att rinna över var attityden kring den sjuka katten, att han var upprörd över att han inte kontaktades innan vi ringde veterinären, så han "hade tid att vänja sig vid tanken".
  • Anonym (Sambo)
    Anonym (Ki) skrev 2025-05-14 07:48:26 följande:
    Till viss del kan det absolut vara så, men det är inte en ursäkt till allt. Han kräver uppassning, han vägrar hjälpa till och gud förbjude att kakorna är fel märke, även fast han inte märker skillnad så länge han inte sett förpackningen. Det som provocerade mig mest och fick det att rinna över var attityden kring den sjuka katten, att han var upprörd över att han inte kontaktades innan vi ringde veterinären, så han "hade tid att vänja sig vid tanken".
    Men vad säger din sambo när ni pratar om hur olika ni syn ni har på detta med anpassningar och förutsättningar och krav beroende av diagnoserna?

    Hur länge har föräldrarna varit isär och har dom samma syn och förhållningssätt mot sonen?
    Hur länge har du och sambon bott ihop och har du kunnat ge sambon verktyg och tips på hur du gör med dina barn?

    Vad säger sambon när du säger att han inte gjort tillräckligt utan bara skämt bort sonen? 
    Tycker han själv att han gjort fel och skulle kunna ha gjort annorlunda eller håller han inte med dig utan tycker att han gjort det han kan med sonen och hans diagnoser?

    Ni verkar ha så olika syn på barnens diagnoser och förutsättningar för dom.
    Det kommer troligtvis fortsätta även framåt även när barnen flyttar.
    Ni skulle behöva komma fram till ett förhållningssätt som ni båda är överens om.
    Bor bonusen heltid hos er?
    Bor dina barn heltid hos er eller en del hos sin pappa?

    Det är ju kämpigt med 4 barn där alla har diagnoser.
  • Anonym (Kl)
    Anonym (Ki) skrev 2025-05-14 07:48:26 följande:
    Till viss del kan det absolut vara så, men det är inte en ursäkt till allt. Han kräver uppassning, han vägrar hjälpa till och gud förbjude att kakorna är fel märke, även fast han inte märker skillnad så länge han inte sett förpackningen. Det som provocerade mig mest och fick det att rinna över var attityden kring den sjuka katten, att han var upprörd över att han inte kontaktades innan vi ringde veterinären, så han "hade tid att vänja sig vid tanken".
    Anonym (Ki) skrev 2025-05-14 07:48:26 följande:
    Till viss del kan det absolut vara så, men det är inte en ursäkt till allt. Han kräver uppassning, han vägrar hjälpa till och gud förbjude att kakorna är fel märke, även fast han inte märker skillnad så länge han inte sett förpackningen. Det som provocerade mig mest och fick det att rinna över var attityden kring den sjuka katten, att han var upprörd över att han inte kontaktades innan vi ringde veterinären, så han "hade tid att vänja sig vid tanken".

    Om det är en katt som han tycker om och att den kanske var så sjuk att det fanns risk för att den skulle avlivas så är det absolut förståeligt att alla i familjen vill veta det och kanske ta farväl.
    Är det en liten skada som inte är någon risk alls så får ni förklara för honom att ni inte kan upplysa om varje liten grej som händer i ert vardagliga liv, speciellt om han inte är hemma.
    Det kan också vara så att han kände sig utanför om alla andra i familjen fick veta om katten tidigare men inte han? Han blev sur för att det var en förändring som han inte visste om, det är bara att släppa för dig. Du har säkert också blivit sur för något obetydligt någon gång och det går över. 

    Läser han ett kärnämne på heltid? Alltså svenska, matte eller engelska? Det låter märkligt om han har bra betyg och är någorlunda smart i övrigt att han tragglar med ett enda kärnämne i flera terminer? Man brukar få gå om max ett år och om man ej får betyg få samlat betygsdokument istället för slutbetyg. Sen är det komvux som gäller om man vill prova igen. 
    Han är nog rädd för att växa upp och för de nya krav som kommer att ställas. Har han blivit curlad hela livet och aldrig haft ett sommarjobb innan så är det ännu svårare för honom oavsett npf eller inte.
  • Anonym (Ki)

    Han säger själv att han håller med om att det blivit mycket daltande med sonen, men att "det inte går att göra något åt nu". Mina barn bor varannan vecka, hans mer och mer hos mamman, för hon ställer inga krav alls på honom och pratar om sig och sonen i "vi-form". "Vi har autism och klarar inte det och det".

    Katten behövde absolut inte avlivas och efter mig och sambon var det han som informerades, minuter efter samtalet. Han var med vid veterinären och allting. Han blev upprörd över att han inte fick veta att vi öht skulle ringa veterinären.

    Det är matte han tragglar.

Svar på tråden Hur länge ska man bara acceptera?