Hur länge ska man bara acceptera?

Inte så länge till, om han bara har en termin kvar på gymnasiet. Men du låter helt förfärligt slut i din ts. Slut på tålamod, empati och hopp. 

Så ta hand om dig själv! Så att du orkar vara den människa du vill vara. Så att du har energi att sätta kärleksfulla gränser mot andra (särskilt vuxna!) människor i din närhet och forma ditt liv och din familj så som du vill ha den.

Vad säger hans bioföräldrar och framförallt din partner? Vad är framtidsplanerna? Vad har ni att se fram emot som par och som familj?

Vad gör föräldrarna för att hjälpa honom med ämnet han har kvar?

Vad säger din sambo om era framtidsplaner?
Det hänger ju mycket på hur din sambo agerar.

Det låter jättekonstigt att han får läsa om samma
ämne om och om igen. Skolan måste ju testa någon annan metod om den vanliga undervisningen inte funkar för just det ämnet?  Kan inte specialpedagogen ta en snabb insats eller nåt med honom? om han är intelligent så måste man nog bara komma på exakt vilken liten grej det är som hindrar i det ämnet.

Hur gamla är dina barn ts?
Bor dom hos er?

Bonusen har autism och ADHD, vilka diagnoser har dina barn?
och vad skiljer dom åt?
Antar att dom alla är olika  och har olika svårigheter eftersom
personer med autism kan vara helt olika varandra och ha olika svårigheter.
Har dina barn fått ett annat stöd?
Vad har bonusen fått för stöd genom uppväxten?
Kan den sorts stöd och hjälp dina barn  appliceras på bonusen?
att föräldrarna hjälper honom till att söka stöd.
Skolor brukar inte bara låta en person gå om och gå om en kurs mer än
2 ggr, kan han få stöd genom skolan?
dom brukar ha speciallärare som hjälper elever med olika diagnoser.
Annars kanske en studdy buddy kan hjälpa honom.
Det är ju givetvis inte ditt problem men kanske kan du tipsa föräldrarna och bonusen om stöd och hjälp dina barn har fått

Har inte haft kontakt med autismcenter, Bup eller liknande under uppväxten?

Eftersom han är 21 år så har föräldrarna i alla fall inte försörjningsplikt längre, om jag minns rätt. Men föräldrarna kanske inte har fattat det. 

Jag tycker grabben är smart, på detta vis kan ju ingen få för sig att han ska börja arbeta. 

Tänkte på en sak till. När man har mycket kontakt med bup och andra instanser blir det lätt så att man blir som sjuk av det. Man får en identitet att man är sin diagnos och det blir väldigt mycket fokus på allt som inte funkar, att man inte är normal osv. Tänk gärna på detta i relation till honom nu, hur han beter sig. Det är inte hans eget fel att han sitter fast i en situation som han nog inte har kraft att komma ut på egen hand. Det är inlärt beteende under många år både rån föräldrar men även skola och vård. Det är min gissning av det TS skriver bara. 

Han behöver komma ut och få känna sig normal och vara i ett positivt sammanhang där han får möjlighet att lyckas. 

En annan tanke som jag får är att han kan vara rädd för att bli klar med gymnasiet för världen efter det är totalt okänd. Det kan kännas skrämmande. Han kanske behöver känna sig trygg med att hans föräldrar stöttar honom även efter gymnasiet och få känna att då kommer han kunna göra vad han själv vill. Få en positiv framtidsbild.