Andra föräldern sköter inte sitt

Så kan du inte ha det. Man måste ha en förutsägbarhet så man kan planera sitt liv. Kommunen kan hjälpa till med samarbetssamtal, funkar det inte när han har barnen kanske det är enklare för dig att ha dem mer och att han betalar underhåll? 

Det låter så vackert i teorin: "gemensamt ansvar", "barnets bästa", "föräldrar som samarbetar". Och på pappret ser det ofta ut som att båda parter är likvärdiga ? med samma rätt till vila, förutsägbarhet och respekt.

Men i praktiken ser det ofta annorlunda ut.

När en förälder gång på gång lämnar över ansvar, ändrar planer i sista stund eller hotar med ilska om man sätter gränser, då urholkas hela det fina regelverket. Det som skulle vara samarbete blir ensidigt slitage. Det kallas samförstånd ? men det bygger i realiteten på att du alltid ställer upp.

Och när du inte orkar längre? Då kommer anklagelserna. Inte stöd.

Så här fungerar det ofta i verkliga familjekonflikter: makten ligger hos den som bryter överenskommelser utan konsekvenser, medan den som tar ansvar i praktiken också får bära skulden när det inte går ihop.

Det betyder inte att lagen är fel. Men det visar hur viktigt det är att skilja mellan hur något är tänkt och hur det faktiskt tillämpas ? särskilt när relationen är ansträngd och barnen har extra behov.

Du har rätt att sätta gränser. Du har rätt till återhämtning. Det är inte egoism ? det är långsiktig omsorg, både om dig själv och om barnen.

Är det möjligt att du har barnen de dagar de har aktiviteter och får underhåll som motsvarar? Jag tänker att det åtminstone blir lättare för dig om du vet vad som gäller och kan planera. 

Verkligen skitbeteende från hans sida! 

Vad händer om du säger nej? 

Ni behöver en striktare uppdelning. 

Han sköter allting på sina veckor. Du sköter allting på dina veckor. Att han flyttat långt bort är helt och hållet hans problem. 

Undantag kan såklart göras vid sjukdom. 

På FL heter det att man är förälder 24/7, så att tro att du ska kunna vara ledig är en utopi. 

Så här kan ni inte ha det. Hans beteende är absolut inte okej. Jag tycker att du ska ta och samtala med någon som du har förtroende för, någon utomstående som kan komma med goda råd. Hur du kan svara för att slippa bråk men ändå säga ifrån.
Barnens pappa ska inte kunna använda argumentet att det blir synd om barnen för att du ska hämta på hans veckor. Om barnen inte blir hämtade så är det synd om dem, men det är hans fel i så fall inte ditt. Det är hans ansvar på hans veckor. Han får lösa det själv, med barnvakt till exempel. Han kan inte bara helt plötsligt ringa dig och kräva att du ska släppa allt du har för att hämta barnen. Möjligen om han har blivit sjuk eller något annat oförutsett hänt. Då förväntas han ställa upp oxå om det är omvända roller. 
Hur skulle de se ut om du gjorde samma på dina veckor? Gissar att han skulle bli arg och sur inför barnen? Hämta sent och klaga på dig? 
Du behöver vara lugn och tydlig och förklara gränserna vad som gäller, gör det inför nästa överlämning på förekommande anledning säg att han har hela ansvaret för hämtning, lämning och att dom är hemma hos honom. Han får lösa det med barnvakt om han inte kan. Respekterar han inte, och blir arg o skriker svara lugnt och sansat utan att gå i försvar, vad som gäller...t.ex. vi har bestämt att på dina veckor hämtar du barnen, och dom är hemma hos dig hela veckan. Han får bli hur arg han vill, han har inte rätt för den skull. Låt han bli arg och ta inte åt dig. Det är såklart jobbigt för honom när han inte kan få de fördelar han vill ha, men skit i honom. Du respekterar ju honom på hans veckor, han ska göra detsamma på dina veckor.... 

Lycka till!

Tänk om han skulle säga barnen dom får ingen middag, för jag har inte möjlighet så du måste komma och göra middag åt dom. För annars är det synd om barnen...dom kommer gå hungriga. Och då är det ditt fel...lite så han argumenterar med att du måste hämta från aktiviteter. Ska du komma och hjälpa till med deras läxläsning också t.ex.....för annars blir den inte gjord...

Ps jag har en känsla av att eran relation är ansträngd på grund av att det finns känslor kvar, och att det var ganska konfliktfyllt när ni bröt upp. Att han säkert höjde rösten då med. Jag tänker bara för din egen skull att det kan vara bra för dig att gå och prata med någon proffs, så att du inte har något onödigt agg emot ditt ex utan kan bearbeta saker och släppa och gå vidare. 
Lycka till!

Sluta curla ditt ex! Låt honom sköta sina veckor själv. Om han då inte steppar upp och tar sitt ansvar som pappa, gör anmälan till soc. 

Kan uppdatera med att vi är under utredning av soc utifrån en anmälan jag gjort och beteende han visat under mötet med dem(flippat ut och skrikit på både handläggare och mig). Men tyvärr verkar det som att eftersom vi båda är vårdnadshavare alltid och skyldiga att täcka upp för barnen oavsett när kommer inget hända gällande honom så länge jag ingriper och täcker upp. Det är min skyldighet enl. soc Vilket system va?