Anonym (Arg)

Tue 13 May 17:01

62 svar

Han vill ha en ny chans?

Jag blev för ca 6 veckor sedan dumpad av min stora kärlek. Han hade tvivel på relationens framtid och mådde i allmänhet dåligt pga sjukdomsfall i familjen och olika saker runtomkring.

Trodde aldrig jag skulle höra från honom igen och har börjat dejta runt (inget seriöst mest som distraktion) men så skriver han till mig att han vill prata med mig. Att han landat i sina känslor och insett att det inte var vår relation det var fel på utan hans mående i övrigt som gjorde att han kom ur kontakt med sina känslor.

Jag vet inte hur jag ska ta det. Har aldrig älskat någon som honom men är lite småsint. En sida av mig vill att han ska lida som jag gjorde med hans velighet sista tiden och uppbrottet, även om jag inte skulle agera på det.

Nån med liknande erfarenhet? Jag är lite känslomässigt avtrubbad efter all sorg och vet inte vad jag känner.

Anonym (Kaj utan bastu)

Thu 15 May 14:24

#51

Anonym (A) skrev 2025-05-15 14:20:58 följande:

Du sa ju att om det är rätt så är det lätt? Det betyder ju att du borde nog dumpa han direkt.

Det där låter som något väldigt förenklat. Bara för att det rimmar är det inte korrekt.

Mina långa äktenskap har börjat lite krångligt och snirkligt, med avbrott och hopflyttning och särflyttning. Jag tror att det som är rätt inte behöver vara lätt.

Anonym (Arg) Trådstartaren

Thu 15 May 14:26

#52

Anonym (A) skrev 2025-05-15 14:20:58 följande:

Du sa ju att om det är rätt så är det lätt? Det betyder ju att du borde nog dumpa han direkt.

Nej, inte alls. Jag frågade Mammatilldansband om hon hörde till dem som ansåg det.

Anonym (Arg) Trådstartaren

Thu 15 May 14:31

#53

Anonym (A) skrev 2025-05-15 14:17:28 följande:

Jag har inte läst tråden, men jag kan gissa mig till vilka svar du får... Eftersom att ingen har några direkta lösningar här inne, utan alla bara skriver "dumpa!" så fort det minsta lilla händer.

"Han tappade en brödsmula på golvet?" Dumpa! YAAAAAS gooo girl!

Så säkert likadant även här..

Sanningen är att det är normalt för folk att tvivla innan något större händer.... Vid flytt? Vid stora livsbeslut som jobb eller miljöombyte.. Vid tanken på om en ska gå all in...

Så vem vet, du kanske lyder körsången här och dumpar och lever "lyckligt singel" i resten utav alla dina dagar. Isåfall go for it...

Men om du ska kliva ner ifrån CP rikets Sverige alla höga hästar, där inga barn blir födda för det är för många feminister här som sabbar.

Så kan det ju vara värt att överväga hur normalt det är att människor ibland tvivlar. Och att det är just pausen som får den att inse vad den kommer att sakna med dig.

Men det sagt är det ju inte direkt jättesmart att springa naivt rakt in tillbaka och tro att allt ska bli bra direkt. Speciellt inte om människan är velig eller inte vågar köra seriöst med dig.. Kommer säkert ta minst ett halvår innan man ens kan tänka tanken på om man ska börja lita på den igen. Och angående kärleksförklaringar, så är det ju upp till människan nu att bevisa att den ändrat sig och är villig att köra all in eller inget..

Så det gäller ju att du tar en funderare om det. Vad du vill. Vad du behöver se. Och hur det känns.

Jag skulle dock aldrig fråga om det här, för 99% av alla förslag som folk har här inne är att kvinnorna ska dumpa alla män. Skulle aldrig lägga mitt liv i deras händer som det ser ut som att du gjort nyss.

Folk som tror att ett förhållande ska vara en konstant high, utan några prov och tester när det kommer till båda i förhållandet har nog ej förstått poängen. Konstigt dom är singel?

Jag tror det vanliga är att folk projicerar sina erfarenheter, så kanske är inte forum den bästa platsen att söka hjälp, absolut. Jag har fått en massa konstiga resonemang om att mitt ex nog inte är kär och liknande. Känns som att alla tycks tro att kärlek löser allt som i sagorna, men så är det ju inte.

Jag önskat mitt ex kunde komma över sina tvivel. Sista månaderna med honom var han väldigt mycket fram och tillbaka. Dels längtade han efter en familj med mig, dels var han livrädd så vi stod stilla. Han trodde att mer tid var allt som behövdes men tyvärr var det inte så.

MammaTillDansband

Thu 15 May 14:32

#54

Anonym (A) skrev 2025-05-15 14:20:58 följande:

Du sa ju att om det är rätt så är det lätt? Det betyder ju att du borde nog dumpa han direkt.

Livet i sig är inte alltid lätt, men det är alltid lätt att älska min man.
En relation kan vara något som gör livet lättare - eller svårare.

Anonym (Arg) Trådstartaren

Thu 15 May 14:51

#55

Det finns ju många som varit on and off och sedan blivit ett stabilt par. Du känner säkert några själv? Det kan vara svårt pga omständigheter som inte har med relationen i sig att göra, eller hur?

Sedan förstår även jag att det inte måste bli så i vårt fall nödvändigtvis, men jag har svårt att ta till mig resinemanget om att det är rätt när det är lätt då många par bevisat att vägen till lycka kan vara krokig också.

MammaTillDansband skrev 2025-05-15 14:32:33 följande:

Livet i sig är inte alltid lätt, men det är alltid lätt att älska min man.
En relation kan vara något som gör livet lättare - eller svårare.

Anonym (A)

Thu 15 May 14:59

#56

Anonym (Kaj utan bastu) skrev 2025-05-15 14:24:41 följande:

Det där låter som något väldigt förenklat. Bara för att det rimmar är det inte korrekt.

Mina långa äktenskap har börjat lite krångligt och snirkligt, med avbrott och hopflyttning och särflyttning. Jag tror att det som är rätt inte behöver vara lätt.

Det finns bara ja eller nej. 1 eller 2..
Jag vill vara med dig, eller jag vill inte. (vilket TS pojkvän verkar ha tagit tiden att bestämt sig)

Det finns inte 1: Om ett förhållande ska fungera så ska det vara lätt.
Och sen 2: Jag och min man, vi har haft det jättejobbigt, men det löste sig.

Därför då har man precis sagt emot det man sagt gäller...

Man säger i princip, din relation ska gå konstant uppåt, men min lyckliga, slutgiltiga relation den har mest av allt varit krånglig.

No shit?

Sanningen är att förhållanden behöver pröva båda parter.. Det finns mycket båda kommer behöva tumma på eller säga ifrån om bara för att sätta lite riktlinjer om vad som är acceptabelt eller ska vara varandras regler..
Och folk här inne kommer alltid med rådet att dumpa över ett par brödsmulor.. Jag själv skulle aldrig lägga mitt liv i folk här innes händer.

Jag kanske frågar om tips, ignorerar majoriteten av dem, tackar alla vettiga och sen gör jag allting själv.

Anonym (A)

Thu 15 May 15:16

#57

Anonym (Arg) skrev 2025-05-15 14:31:14 följande:

Jag har fått en massa konstiga resonemang om att mitt ex nog inte är kär och liknande. Känns som att alla tycks tro att kärlek löser allt som i sagorna, men så är det ju inte.

Jo precis, jag misstänkte ju faktiskt det.

Han kan älska dig jättemycket, men freaka ur över att det börjar att bli "familjeliv" eller att det kanske börjar bli dags att gå in i nästa steg. Så han måste ta en fisketur för att bestämma vad han känner..

Vad fan vet folk om det? Dom utgår nog mer ifrån hur de själva tror dom funkar på en torsdag.. Men frågan är ju om det ens är ärligt?

Sanningen är att skaffa familj för många män är ett gigantiskt stort steg.. Vilket betyder att de behöver ändra hela sina liv.. Allt dom kämpat för i åratal, karriär, vänner, kommer att hamna typ i stiltje.. Tills dom själva kanske inser efter några år att ungen kanske är det bästa som hänt dom i dess liv.

Men innan dess agerar nog de flesta människor som inför vilka stora utmaningar som helst.. Typ sälja allt dom äger och har och flytta till typ Norge? Kan tänka mig att folk inte göra några såna stora grejer utan att ta sig åtminstone någon vecka i betänketid...

Även fast de skriver här inne stolt att det aldrig hade varit ett problem för dem...

Och jag tror inte jag skrev det innan. Men jag tycker du har full rätt att vara orolig eller tjurig på han nu.. Det är nog bara bra att det blev en paus så ni får tänka igenom hela biten.

Anonym (Salve)

Thu 15 May 19:09

#58

Anonym (A) skrev 2025-05-15 14:17:28 följande:

Jag har inte läst tråden, men jag kan gissa mig till vilka svar du får... Eftersom att ingen har några direkta lösningar här inne, utan alla bara skriver "dumpa!" så fort det minsta lilla händer.

"Han tappade en brödsmula på golvet?" Dumpa! YAAAAAS gooo girl!

Så säkert likadant även här..

Sanningen är att det är normalt för folk att tvivla innan något större händer.... Vid flytt? Vid stora livsbeslut som jobb eller miljöombyte.. Vid tanken på om en ska gå all in...

Så vem vet, du kanske lyder körsången här och dumpar och lever "lyckligt singel" i resten utav alla dina dagar. Isåfall go for it...

Men om du ska kliva ner ifrån CP rikets Sverige alla höga hästar, där inga barn blir födda för det är för många feminister här som sabbar.

Så kan det ju vara värt att överväga hur normalt det är att människor ibland tvivlar. Och att det är just pausen som får den att inse vad den kommer att sakna med dig.

Men det sagt är det ju inte direkt jättesmart att springa naivt rakt in tillbaka och tro att allt ska bli bra direkt. Speciellt inte om människan är velig eller inte vågar köra seriöst med dig.. Kommer säkert ta minst ett halvår innan man ens kan tänka tanken på om man ska börja lita på den igen. Och angående kärleksförklaringar, så är det ju upp till människan nu att bevisa att den ändrat sig och är villig att köra all in eller inget..

Så det gäller ju att du tar en funderare om det. Vad du vill. Vad du behöver se. Och hur det känns.

Jag skulle dock aldrig fråga om det här, för 99% av alla förslag som folk har här inne är att kvinnorna ska dumpa alla män. Skulle aldrig lägga mitt liv i deras händer som det ser ut som att du gjort nyss.

Folk som tror att ett förhållande ska vara en konstant high, utan några prov och tester när det kommer till båda i förhållandet har nog ej förstått poängen. Konstigt dom är singel?

Jag är feminist, men jag är ändå försiktigt positiv till att TS och hemnes ex ska försöka igen.

För att känslorna från båda håll är så starka. Tänler att; så länge ni inte föraktar eller avsiktligt gör varandra illa på olika sätt, så är det värt ett försök.

Sedan vet man inte hur det går, men är det ärligt från båda håll, så är det värt ett försök.

tussann

Thu 15 May 19:37

#59

Anonym (Arg) skrev 2025-05-15 09:45:32 följande:

Hur gamla var ni när du och ditt ex träffades om man får fråga?

Vi lärde känna varandra när jag var väldigt ung. Jag är osäker på hur gammal jag var, men nånstans 18-19 kanske? Jag var kär upp över öronen i honom redan då men vi blev inte tillsammans förrän jag var 23. Han var 6 år äldre. Det höll i ett halvår ungefär.

Hur gamla är ni, om du vill berätta?

MammaTillDansband skrev 2025-05-15 13:51:53 följande:

Är det inte bättre att vara singel, sluta jaga mansrelaterade starka känslor, och arbeta med dig själv och dina relationsmönster?

Jag håller med här. Försök att fokusera mer på dig själv ett tag, gör sånt du tycker är kul och bygg upp en tillvaro du trivs med. Du måste kunna känna att du är tillfreds med livet även i ditt eget sällskap. Vänta inte på att en man ska göra dig lycklig. Den uppgiften är bara din egen.

Sen om det dyker upp en ny kärlek längre fram (eller om du och ditt ex hittar tillbaka till varandra) så är ju det toppen. Men det bör inte vara det enda ditt liv och din framtid hänger på

Anonym (Arg) Trådstartaren

Thu 15 May 22:03

#60

tussann skrev 2025-05-15 19:37:54 följande:

Vi lärde känna varandra när jag var väldigt ung. Jag är osäker på hur gammal jag var, men nånstans 18-19 kanske? Jag var kär upp över öronen i honom redan då men vi blev inte tillsammans förrän jag var 23. Han var 6 år äldre. Det höll i ett halvår ungefär.

Hur gamla är ni, om du vill berätta?

MammaTillDansband skrev 2025-05-15 13:51:53 följande:

Är det inte bättre att vara singel, sluta jaga mansrelaterade starka känslor, och arbeta med dig själv och dina relationsmönster?

Jag håller med här. Försök att fokusera mer på dig själv ett tag, gör sånt du tycker är kul och bygg upp en tillvaro du trivs med. Du måste kunna känna att du är tillfreds med livet även i ditt eget sällskap. Vänta inte på att en man ska göra dig lycklig. Den uppgiften är bara din egen.

Sen om det dyker upp en ny kärlek längre fram (eller om du och ditt ex hittar tillbaka till varandra) så är ju det toppen. Men det bör inte vara det enda ditt liv och din framtid hänger på

Jag är 32 och han är 45. Känner mig så ensam med en sådan här kärlek så "sent" känns som att folk i regel har svårt att komma över tonårsförälselser men innan jag träffade min senaste hade jag varit "normalkär" i folk. Menar förstås inte att tonårsförälskelser är "mindre" på något sätt.

Jag försöker göra sånt som är bra, umgås med vänner, träna, hobbies etc. Allt folk säger att man ska göra. Men vissa känslor är svåra att fly från. Jag har svårt att sluta tänka på att han kanske är oersättlig. Det är läskigt. Hur lång tid tog det för dig att sluta vilja ha tillbaka den killen du skrev om, och varför gjorde ni slut?

tussann

Mon 19 May 19:33

#61

Anonym (Arg) skrev 2025-05-15 22:03:12 följande:

Men vissa känslor är svåra att fly från. Jag har svårt att sluta tänka på att han kanske är oersättlig. Det är läskigt. Hur lång tid tog det för dig att sluta vilja ha tillbaka den killen du skrev om, och varför gjorde ni slut?

Ja men exakt så kände jag också till och från i ganska många år. Han har liksom alltid på nåt sätt funnits där i bakhuvudet även om jag vet att jag antagligen aldrig kommer att träffa honom igen. Men jag hoppades ändå på det till så sent som bara kanske 1-2 år sen då jag började förändra mitt sätt att tänka kring relationer, vad jag behöver och hur jag vill leva mitt liv. Med det sagt betyder det inte att jag varit hjärtekrossad i 10 år. Jag har varit kär, haft relationer och mått bra efter det. Men det har iallafall funnits perioder under årens gång då jag tänkt väldigt mycket på honom.

Varför det tog slut är jag inte jättebekväm med att skriva om öppet på forumet men skriver gärna privat om du vill prata mer

Känner igen mig i en del av det du skriver.

Anonym (Arg) Trådstartaren

Sun 25 May 14:13

#62

tussann skrev 2025-05-19 19:33:20 följande:

Ja men exakt så kände jag också till och från i ganska många år. Han har liksom alltid på nåt sätt funnits där i bakhuvudet även om jag vet att jag antagligen aldrig kommer att träffa honom igen. Men jag hoppades ändå på det till så sent som bara kanske 1-2 år sen då jag började förändra mitt sätt att tänka kring relationer, vad jag behöver och hur jag vill leva mitt liv. Med det sagt betyder det inte att jag varit hjärtekrossad i 10 år. Jag har varit kär, haft relationer och mått bra efter det. Men det har iallafall funnits perioder under årens gång då jag tänkt väldigt mycket på honom.

Varför det tog slut är jag inte jättebekväm med att skriva om öppet på forumet men skriver gärna privat om du vill prata mer

Känner igen mig i en del av det du skriver.

Jag hör gärna din historia! <3 bara att skriva :)

Han vill ha en ny chans?

INNEHÅLL