Får man ångra att man skaffade barn?
Jag vet att det här är ett otroligt känsligt ämne, men jag måste få skriva det någonstans. Jag älskar mitt barn, det gör jag verkligen. Men ibland (ganska ofta) känner jag att jag ångrar att jag skaffade barn.
Jag vet att det här är ett otroligt känsligt ämne, men jag måste få skriva det någonstans. Jag älskar mitt barn, det gör jag verkligen. Men ibland (ganska ofta) känner jag att jag ångrar att jag skaffade barn.
Jag förstår dina känslor. Hur gammalt är ditt barn?
Jag tror inte man ångrar barnet i sig utan omständigheterna. Och ja det får man. Känslor är inte rationella.
Hur gammalt är barnet?
Finns det en pappa med i bilden?
Är du föräldraledig?
Förstår att du känner skam över att ångra ditt barn, det är verkligen inget man yppar om till vem som helst för då riskerar det att komma i fel händer.
Jag tycker att du ska kontakta vården ( BVC?) och prata om dina känslor, dem har erfarenhet och kan lotsa dig i dina känslor.
Kanske du har fått en förlossningsdepression utan att veta om det?
Vet en i min närhet som hade det utan att veta om det, verkade som vanligt men efter ett år och barnet skulle börja på förskolas och dem skulle ta med ett foto till frisk så kom hon inte ihåg något från barnets tid som fanns familjealbumet. riktigt läskigt!
Dessa känslor har nog alla nyblivna föräldrar någon gång. Det är viktigt att bekräfta dessa känslor och samtidigt inse att de är helt normala.
De som påstår att de lever i ett lyckorus som nyblivna föräldrar talar inte sanning.
Det är inte konstigt att man bävar inför ansvaret. Det vore konstigare om man inte gjorde det.
Ta det lugnt och njut när det är tillfälle att njuta och ge dig själv en klapp på axeln när du klarat av ännu en sömnlös natt. Blir det allt för jobbigt så tveka inte att söka hjälp. Våra hormoner kan spela oss spratt ibland så tveka inte att söka hjälp.
Det har varit dussintals trådar här genom åren om detta, och visst finns det de som ångrar sina barn.
Man kan inte veta från början hur det blir. Det finns barn som äter upp hela relationen, all ork och alla resurser tills bara döda skal finns kvar av föräldrarna också.
Innan man dömer någon kan man fundera över hur deras vardag ser ut.
Jag vet familjer där jag inte hade velat vara varken barn eller vuxen.
Ja, man får det. Det är en känsla man kan ja som förälder, och jag tror att många har den känslan. Och det är helt ok att känna så ibland.