Ni kvinnor som fått det antal barn ni önskar, hur känner ni inför mens?

Är 33 och klar med barn och blir irriterad varje gång mensen kommer och det faktum att jag kommer behöva ha preventivmedel i många år till haha. Jag fick smärtsam ägglossning efter jag fick barn så behöver äta p-piller.

testat att hoppa över blödningen genom att börja på nästa karta men blev så otroligt sur då. Men vet inte kanske är värt att testa igen.

mim moster använde pstav och hade ingen blödning på 5 år så jag testade det men jag blödde varje dag i 9 månader så funkade inte på mig. 

skulle mensen sluta skulle jag bli glad :D 

När det stod klart att jag skulle snittas med barn nr 2+3 när jag var 26 sa jag, helt på allvar, "plocka äggstockarna också när ni ändå är där och gräver".

Nu gjorde de inte det, så bokade tid för sterilisering och när tvillingarna var 9 månader gamla blev jag av med skiten för gott. 

Hade jag tvingats till 20-30 år till av helvetet hade jag tagit livet av mig. 

Jag har alltid hatat att ha mens för jag hade rejält ont och blödde massor. När jag fick spiral efter andra barnet och mensen försvann så var det helt fantastiskt. För ett par år sedan fick jag ett par oväntade störtblödningar pga myom och man beslutade att det var bäst att ta ut livmodern vilket gör att mensen är borta för gott. Däremot behölls mina äggstockar vilket gör att man inte hamnar i klimakteriet direkt. För mig känns det toppen att veta att jag slipper allt krångel som mens innebär. 

En kompis tog bort både äggstockar och livmodern och hamnade i klimakteriet direkt vilket inte var någon höjdare alls.

40+ och slut på barntillverkningen. Min mens har varit ett aber i mitt liv i 30år (graviditeterna undantaget) och jag har nu spiral och det är så vettlöst skönt att slippa den. Jag har aldrig haft regelbunden mens och alltid några dagar vidrig mensvärk. Efter sisrta barnet började dessutom foglossning blossa upp vid mens och däremellan (gissningsvis ägglossning) så min gynekolog skrev ut spiralen som sjukvård, inte preventivmedel. Jag har inte den täta kopplingen mellan mens och fertilitet då jag har PCO och fått alla utom sista barnet med läkarhjälp.

Frivilligt barnlös 45-åring. Själva mensen är bara fruktansvärd, mensvärk, kladdigt, lite äckligt, dålig mage. Men vill inte åldras, så därför är jag ändå lite glad varje gång den kommer.

Passerat klimakteriet, det är så skönt att slippa den.

Jag vill iallafall inte ha mens nu, blev väldigt besviken när den kom tillbaks tidigt (3 månader) efter yngsta barnet trots helamning. Sen vet jag ju inte hur det kommer kännas när den försvinner helt .. Men jag blöder väldigt mycket , speciellt första tiden efter att den har kommit tillbaks efter barn.. Så skulle väl inte vara helt fel att slippa helt sen.

Jag är 37 nu och har fyra barn , har haft små barn hela mitt liv nästan eftersom jag fick äldsta när jag var 18 och yngsta nu för snart 4 månader sen.. Känner mig klar med barn men vet som sagt inte hur det kommer kännas sen när jag inte kan få barn längre. Vet bara att just nu skulle jag väldigt väldigt gärna slippa mens. 

Jag är 40 och har två barn, vilket jag är nöjd med. Ändå trivs jag med att vara fertil och ha mens. Jag känner mig levande vid ägglossning, haha. Oklart hur jag ska förklara, men jag ser inte framemot klimakteriet och att inte ha mens. Min mamma kom in sent i klimakteriet och förhoppningsvis gör jag det också. Även fast jag inte vill ha fler barn tycker jag om att känna att jag kan bli gravid. 

Har haft hormonspiral sen sista barnet och helt mensfri sen många år tillbaka. Så himla skönt. Nu är jag säkert på väg in i klimakteriet och då är det extra skönt att slippa oregelbunden mens.

Tack alla som svarar, så intressant att läsa era historier!

Jag tror vemodet för mig också kommer i att jag fick mina barn så sent efter att ha varit evig singel (den alla nog hade räknat bort skulle få barn alls). Även om jag idag känner att två håller mig fullt sysselsatt på en nivå att ytterligare ett i dagsläget skulle göra att jag kände att jag inte räckte för alla - så finns känslan där att om de hade kommit 10 år innan hade jag nog haft fler, men mer utspritt. Så jag har de barn jag absolut mäktar med nu, men kan ibland känna att jag hade haft en längtan av fler totalt under livet.

Däremot är ju mensen i sig ett aber som gör att jag inte kan vara lika aktiv med barnen alltid som deras pappa kan (också då jsg också påverkas både mentalt och fysiskt av mensen, med kraftig nedstämdhet eller värk som däckar mig ibland på olika vis).

Men den gör lite att jag känner mig lika ung som andra småbarnsmammor liksom.

Svår känsla, men det är väl också del av livet att ha kluvna känslor runt saker. Jag är ju också extremt tacksam för kroppen att den höll sig väldigt fertil även till 40 liksom så klaga på den kan jag ju inte ....

Jag är 45 och känner att mens är naturligt och något som gör att jag känner mig kvinnlig och frisk, så jag behåller den gärna ett bra tag till. 

Förstår hur du känner.. Att ha barnen utspritt har ju absolut sina fördelar, mina är väldigt utspridda. 18 år, 9 år , 3 år och snart 4 månader gamla.

Men det har också gjort att jag inte ens har levt ett liv som vuxen utan barn.. Andra som får barn sent har ju levt ett liv utan barn innan och de som får barn tidigt kan leva ett liv utan små barn när barnen är vuxna och se fortfarande är ganska unga .. Jag har ju fått barn både tidigt och sent och mitemellan. Jag ångrar såklart absolut inte något av barnen men det har inte alltid varit lätt heller. Så det finns både fördelar och nackdelar.. Livet blir ju som det blir :)

Men jo jag kan förstå känslan .. även om jag har fyra barn och känner mig klar känns det lite sorgligt att det här nästan helt säkert (typ 99%) är sista gången, det är ju så mysigt att ha en bebis och amma och allt.. Men man måste ju räcka till för alla barnen, ibland känner jag att jag knappt gör det nu så ett till skulle inte funka , dessutom hade jag ganska jobbiga graviditeter med en del komplikationer.